Idag har jag träffat den här killen. 

Lika ont just nu som före mötet, men ungefär samtidigt som solen förmörkades så förljusades mitt hopp om att denna smärta och sömnbrist ska gå över. 

Skelettet bidrog inte, men hens ägare var en sjukgymnast med änglavingar dolda under arbetskläderna. Han hade läst på om ME/CFS (fyrtiosju utropstecken) och lyssnade in det jag sa. Jag å min sida hade förstås googlat om nackbesvär som får armar att domna och hittat två övningar som jag gjort hela veckan. Jag fick höra att det är exakt rätt övningar att göra för den här typen av smärta. Dessutom hade vår VC bara häromveckan fått hem en maskin för laserbehandling vilket är extra lämpligt vid nackskador. Så jag fick både behandling och hopp om smärtlindring. (Tack Gud som hör också svordomsstinna böner.)

Dags för McKenzie-övningar igen.  Pejsingövningarna får stå tillbaka tills smärtan lagt sig. 

Related Posts

7 thoughts on “Hoppförljuselse

  1. Heja att det finns de som läser på innan de träffar dig! Hoppas verkligen att laserbehandlingen och dina övningar hjälper inom kort.

    Ulrika

    1. Hittills verkar det ha försämrats efter behandling, så den där hoppförljusningen var kortvarig som solförmörkelsen. Tack för hopp och omtanke. Kram

  2. När jag fick ultraljudsbehandling sa sjukgyjmnasten att man behöver göra minst 5 behandlingar, helst 10 innan man kan säga om man får effekt av den eller inte. Jag blev iof inte sämre av den, hade bara 0 effekt. Fast det va ju vist laserbehandling du fick… Ser jag nu.

  3. Du har just satt diagnos på mina nack och armsmärtor som jag inte alls har förknippat med min följeslagare ME/CFS ! – Denna lömska sjukdom som hela tiden hittar på nya vägar att försämra och förändra ens liv.
    Kram / Anneli

    1. Åh! Om du har ont på det sättet kan jag rekommendera att du tittar på YouTube på McKenzie-övningar vid nacksmärta. Särskilt en som heter double chin.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *