Ibland är det svårt att hålla modet uppe. Tålamodet och godmodet. I snart nio månader har jag varit sjuk, utan att någon säker diagnos har kunnat ställas. Då och då kommer några dagar som den här, när tempen förvisso är en grad för hög men inte direkt feber.

Sjukdomskänslan i kropp och huvud är ändå (minst) lika besvärlig som vanligt, men det är dessa dagar som modet sjunker och irritationen stiger. Det är som att febrigheten annars gör mig mildare, luddar till sinnet så att jag blir uthålligare än jag liksom borde vara. Men de här dagarna är tårarna och svordomarna nära och det hjälper inte att tända massor av ljus och lyssna på julmusik.

20121127-120346.jpg

Related Posts

12 thoughts on “Modet

  1. Det är inget misslyckande att gråta.
    Och du ska veta hur många svordomar Gud har fått höra av mig.
    Säket flera hundra.
    När jag var som argast.
    Jag tror han klarar att höra sånt.
    Vi får vara barn med särskilda behom.
    Med utbrott när det går oss emot.

    Gud är den bästa av föräldrar.
    Och finns där och kramar och tröstar dig istället för att skälla ut.
    För du behöver en kram av Gud nu.
    Och det vet han.

    1. Ja, jag tror också det, att Gud tål. I mina mest desperata böner ingår svordomar…. Jag trivs inte med det men så är det. Just ett sånt barn har jag varit nu, men jag hoppas att jag snart blir väluppfostrad igen 😉 Tack för din fina omtanke!

  2. Fina du.

    Jag förstår verkligen att det är svårt att hålla modet uppe för jag kan verkligen inte förstå hur hemskt du måste ha det även om jag försöker. Jag blir så impad av dig som hittar ljusglimtar och styrka ändå!

    Ps. Glömde berätta att jag skickade “slappna av”-inlägget till en vän som börjat (förhoppningsvis i onödan) trassla in sig i barnlöshetsdjungeln

    Tusen kramar och massor av kärlek!

    1. Tack goa Linnea! <3 För det mesta lyser ljusglimtarna starkt, utan att jag själv behöver leta dem, men ibland är det så mycket skit i vägen att de är svårare att upptäcka....
      Tack för skickandet! Hoppas att vännen ska slippa fastna i trasslet... Allt gott!

  3. åh min vän jag lider med dig. Och nu när febern min börjat gå ner känns stegringen mkt tydligare även av få grader, så jag anar lite vad din kropp känner o reagerar på.
    Ibland förstår vi bara inte varför. Ber att modet ska komma åter.
    kramar

    1. Tack för all din omtanke, Kristina! Så sant att bara en liten stegring påverkar när det är sjukdom det handlar om och inte fysisk aktivitet som åstadkommer de där tiondelarna. Nu önskar jag innerligt att du ska få slippa febern. Du har så mycket annat att bära…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *