Adoption, livskvalitet och lemurer

Idag har jag läst två artiklar med koppling till adoption. Först en som bekräftar att det behövs mer psykologiskt stöd till IVF-klinikernas patienter. Vårdfokus ger ett referat av slutsatserna i artikeln ”Quality of life after adopting compared with childbirth with or without assisted reproduction” som bygger på en studie gjord på Sahlgrenska.

”Studien visar att livskvaliteten, mätt som psykologiskt välbefinnande och känsla av sammanhang, skattas högst av de par som adopterat.
Lägst livskvalitet hade gruppen vars ivf-behandling inte resulterat i barn, och som fortfarande levde barnlösa.
– Resultaten visar att det kan vara viktigt att ta upp alternativet adoption redan när par söker för ofrivillig barnlöshet, särskilt som vi nu kan referera till att adoption ger god livskvalitet. I dag tas diskussionen om adoption ofta upp först när ivf-behandling misslyckats.”

Senare fastnade jag för en söt lemur* i en artikel om Jonas Wahlström och läste, liksom beskrivet i förbifarten, att han och hans fru har transporterat apor och i samma veva adopterat barn, varav ett utan medgivande. Det gläder mig att varken Jonas eller DN blandar ihop begreppen mellan handel med djur och adoption av barn, men visst är det lite märkligt att en massa fakta läggs in om vad som är tillåtet och förbjudet när det gäller djur, men att man inte lägger någon vikt vid skillnaden mellan illegala och legala adoptioner. Förhoppningsvis är detta en skildring av en tid som aldrig kommer tillbaka. Det är bra att adoption idag omges av strikta regler, för om det finns minsta lilla tveksamhet kring adoption är det stor risk att vi hamnar just i det som adoptionsmotståndarna vill låta påskina att all adoption handlar om. Handel med barn.

Så är det inte. Internationell adoption ska aldrig vara handel med barn, utan det alternativ som finns kvar när man förvissat sig om att ingen anhörig, eller någon annan inom landet, kan bli familj för barnet. Kunskapen om adoption bland svenskarna är nog rätt grund, och det verkar finnas en allmän föreställning att världen är full av barn som kan adopteras. Så är det inte. Världen är däremot full av barn som far illa och som behöver hjälp för att kunna leva väl med sin ursprungsfamilj. Ibland verkar intresset för djur som far illa vara större än omsorgen om barn som gör det. Nära och långt borta.

Ingen lemur, men leopard (Masai Mara, 2009) – en turistmagnet.

* = Dan Bornemark har för övrigt gjort en skön låt som heter Lemur. Lyssna och shoppa loss.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *