Stormen Dagmar är här. Hon har rivit hårt i vårt  hus inatt, och tagit strömmen. Det hade varit bra att fylla vedförrådet innan det hände. Vi har en kamin med hål för en gryta, och om strömavbrottet blir långvarigt kunde det behövas både till värme och matlagning. Tur att lillebror fick en ficklampa i julklapp, så han och jag har kunnat gå på jakt på gamla brädbitar, trasiga lister och kasserade möbler.

Hur man laddar iPhonen på kaminen har jag inte kommit på, och den fasta telefonen funkar inte utan el.

Det är en annan slags annandag idag.

Det är märkligt detta med väderförväntningarna när det gäller julen. Att det ska vara snö för att verkligen kännas som jul. Där lever jag med i de kollektiva förväntningarna, även om jag när det gäller julmat och julstädning inte känner av några betungande måsten.

Med andra ord så är jag mycket nöjd med att det är vit vinter på Hemmanet just nu. Idag några minusgrader och mulet, och igår hög och klar kyla. Och just igår hittade jag en dikt om sånt väder, och känslan det ger mig. Dikten hittade jag i den rätt nyinköpta pocketboken med Tomas Tranströmers samlade dikter. Så glad jag är över en nobelpristagare som skrivit ord just för mig.

MIDVINTER

Ett blått sken
strömmar ut från mina kläder.
Midvinter.
Klirrande tamburiner av is.
Jag sluter ögonen.
Det finns en ljudlös värld
det finns en spricka
där döda
smugglas över gränsen.

Och orden i den dikten växer ihop med orden jag hörde i lurarna på morgonpromenaden. Stilla natt på norska, med den sköna beskrivningen att jorden tar himlen i famn. Men den där sprickan som Tranströmer skrev om blir för mig att himlen tar jorden i famn.

Jag fick ett mejl i helgen. Ett sånt där oväntat som gladde mig. Det var från en bloggläsare som haft problem med att läsa bloggen ett långt tag, men gärna ville göra det om bara inte Internet skulle ha lagt av så fort hon öppnat min sida. Jag har upplevt samma sak själv i vissa versioner av Internet Explorer, men inte tänkt på att det kunde handla om något på min sida. Tack vare kunniga Facebookkamrater fick jag veta att det kunde bero på Facebook(!)knappen jag har haft vid varje inlägg. Nu tog jag bort den och det verkar hjälpa.

Nu går det inte att gilla den här bloggen på Facebook. Men om man gärna hänger där så går det förstås att dela inläggen som vanliga länkar. Och så går att komma till min författarsida på FB genom länken i menyn ovan. Och är du inte nån Facebookanvändare så gör det inte det minsta. Jag är SÅ glad att du besöker min blogg! Tack för det! Och tack för alla härliga kommentarer jag får. De gläder mig så.

Till alla mina bloggläsare: TACK för närvaro och sällskap!

Jag vaknade nyss i den här sängen, efter nattning som sövde både mig och gossebarnet efter godnattsagan. Ikväll läste vi Pettson får julbesök. Julstämning för liten och stor.

Vi fick också julbesök ikväll, jag och barnen (medan maken kompletterade förråden så vi inte sitter som Pettson med bara ägg och morötter på julafton). Kärt julbesök som tog med sig två Väntrum att ge bort i julklapp men först hann stanna en stund över te och pepparkakor. Gott. På flera vis.