Helgen bjöd på god kattvakt här hemma och god samvaro med familj och vänner i lånade fjällstugor några timmars bilresa bort. Skidåkning för alla de friska och stugvila för mig. Långa goda middagar och samtal. Allvar och skratt. Stillsamt men ändå mycket mer än min kropp tål. När den får ligga ner 21 timmar av dygnet håller sig sjukdomen konstant, men nu med en helg som bjöd på kanske 6-7 timmar mindre liggvila per dygn så är försämringen ofrånkomlig. Till att börja med kändes det bara som träningsvärk i hela kroppen, men i eftermiddag slog hela systemet på med kraftig(are) influensakänsla, feber och värktung kropp.

Det är svårt att hantera en sån här sjukdom. Kroppen skulle må bäst av att ligga ensam i en mörk koja. Nja, kanske ett hotellrum med roomservice, tvättjänst och tystnad. Men själen skulle torka ut.
Jag vill inte avstå såna möten som dem i helgen. Men jag vill inte bli sämre heller…

I det här gänget av vänner har vi ibland undrat när vi ska få börja glida på livets räkmackor igen. Så mycket har drabbat de senaste åren. Så mycket kamp. Men när sjukdomarna fortsatt avlösa varandra, eller – i mitt fall – vägrat ta slut, så har vi fått sluta vänta på räkmackor. Nu nöjer vi oss med en handskalad räka i gott sällskap, då och då. Och det är inte dåligt att ha tillgång till så otroligt goda räkor.

20140217-204619.jpg

Den här bilden kanske inte kvalar in som dikt på Ekhemmanet, men här passade den fint.

Related Posts

8 thoughts on “Räkor och eftersmak

  1. Så bra du har beskrivit det — man står mellan två hötappar och sinnet mår dåligt av total vila men kroppen mår dåligt av allt annat.

    Det är såklart tråkigt när man hittar “medsystrar” och det enda vi kan göra är att förstå varandra. Men det är vi bra på!

    1. Tack Anja, för hälsningen! Ja, det är sorgligt att fler behöver vara sjuka på samma sätt (och så länge som du…) men samtidigt en tröst att hitta igenkänningen.

    1. Ja, annars blir vi ju sjuka också psykiskt. Vilket för en del doktorer verkar vara “sanningen”…
      Tack för att du tittade in!

  2. Ja usch vad det är trist att kroppen ska få lida så för själens påfyllnad. Är ändå glad att du fick en själens retreat.
    För friska är det hemskt med 21 timmar i sängen men när man behöver det så har man ju inget val. Hoppas o ber att din försämring nu för kroppen inte ska för lång tid och ber ändå om förbättring. kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *