Sandra, bloggare på andra sidan vattnet, följde några bloggkamraters exempel och fotade gröna detaljer i sitt hem. Det gillade jag, som gillar grönt, så jag passade på att fota lite här i morse innan vi skulle traska till förskolan.

Grön insida. Gåva från skön dotter.

 

Sen luckan lossnade är skåpet mer färgkodat.

 

Päronen är inte ätbara, men matchar.

 

Etylengas från äpple för att mogna avokado.

 

Gröna bokkuvert, Kenyas flagga och majstång

 

Kruka ärvd från grön vän. Morrhår med på bild.

 

Halva reapriset-tyg till mig själv.

 

Kenyaskålar köpta på resan för ett år sen, sålda till förmån för ett projekt för utsatta barn i slummen.

 

Militärtrasa har putsat bort kattnosar. Grön skottkärra redo för vår.

 

Sovrum, nybäddat och redo för helggäster

En del av det gröna på bild kommer från barndomsvännen Signe som, till min och mångas glädje, också bloggar numera.

Så där ja. Nu har jag parallellt med detta gjort lite ordförandejobb, och har öppnat romanmanuset för att försöka skriva min huvudperson längre in i bekymren. Kreativiteten är dock naggad i kanten eftersom tempen envisas vara för hög och huvudet luddigt. Men viruset är alltför gammalt för att smitta, så jag ser fram emot att krama kära vänner välkomna senare i eftermiddag. Och den yngste i familjen ler lyckligt över att hans äldsta vän kommer på besök. Han som sov i sängen intill under de första åren i livet.

 

Related Posts

6 thoughts on “Skönt är grönt

  1. Appropå allt och inget. Skrev precis en kommentar på en annan blogg om hur mycket jag gillade Väntrum och kom på att jag såklart borde skriva en kommentar om det här också. För jag har nyss läst ut den, och funderar faktiskt på att läsa den igen ganska snart.

    Jag tycker det var en helt fantastisk bok! Jag och maken har ett gäng misslyckade ruvningar bakom oss, har så smått påbörjat adoptionsprocessen, men ändå inte helt avslutat ivf-försöken… Humöret har gått upp och ner, efter nybörjarentusiasm gällande ivf:erna till nån slags hopplöshet och irritation och ständigt tjafs med maken…och precis just nu…faktiskt nån slags försoning och fred över sakernas natur (säger inte att jag kommer vara försonad med vårt öde för all framtid, men just nu känner jag så. ). Jag blev på nåt vis lite helad av boken. Sår läktes. Den försoning jag nu känner är boken en starkt bidragande orsak till. Verkligen! Jag längtar efter fortsättning! 🙂

    Så tusen tack för en fantastisk bok som betytt mer för mig än vad du kan förstå.

    /K

    1. Oj! K!
      Jag hittade också din första kommentar om Väntrum. Fantastiskt att läsa! Vilka ljuvliga formuleringar och vilken gåva du ger mig när du berättar detta. Jag blir alldeles fredagslycklig över det och över den försoning inom dig som du berättar om. Den som bit för bit kan ge lättnad åt smärta och sorg som har varit. Just så som du beskriver det har det varit också för mig, men jag har aldrig kunnat formulera det så där talande. Du kanske ska skriva en bok? 🙂
      Önskar er allt gott på er väg framåt. Och TACK, TACK, TACK!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *