Jag sitter och väntar på dansskolan medan junior övar. Disco Kidz.
Den här sortens aktivitet passar mig utmärkt. Man betalar avgiften och barnet dansar. Punkt. Inga ansvarsgrupper, fikafix eller lotterier. Därför passar jag mig noga från att bli hockeymamma och är inte det minsta avundsjuk på nära och kära som ägnar hela helger och många vardagkvällar på barnens idrottsklubbar. Jag beundrar att de gör det utan att sucka, men vill verkligen slippa det själv.

Barnen är synnerligen efterlängtade (som bekant) och jag älskar att vara med dem och att göra saker tillsammans med dem – men jag vill inte ägna all ledig tid åt aktiviteter som jag själv inte valt med människor jag inte har valt. Själviskt. Jajamen. Men så är det. Jag undrar om jag är en minoritet även här, eller om det är politiskt inkorrekt att avslöja att man inte vill viga all sin tid åt sina barns aktiviteter.

Det finns ett uttryck som ibland används mot såna som jag: “Barnen är det bästa vi har. Det är klart att vi ska göra allt för dem.” Precis de orden fick vi kastade mot oss på första föräldramötet när vår nästan 2-åriga tös börjat förskolan. Ett föräldrakooperativ som tappade personal just när vi kom med. På det där mötet fick vi veta att vi minsann borde ta ledigt från jobbet och stötta på förskolan. Tydligen hade vi missförstått när vi trodde att vi skulle ha förskoleplats just för att kunna vara på jobbet.

Nu är det ju inte så att jag är emot ideellt arbete, för jag ägnar mig åt en hel del sånt – om än inte kopplat till mina barns hobbies. Men jag är mycket nöjd med att själviskt sitta här på en stol och pusta ut och filosofera medan barnet tränar. Fastän barnen är det bästa vi har.

20120315-174628.jpg

När gossen i flera veckor hade dansat sig till förskolan var det läge att börja dansskola.

Related Posts

8 thoughts on “Det bästa vi har

  1. Åh känner igen tanken och känslan så väl. Jag vill inte heller ägna all tid åt föreningar och klubbar för att barnen vill prova olika idrotter. Tyvärr så är det näst in till en omöjlighet, så vi håller oss i vår fyrkantiga box med alla barn inom samma idrott, i en förening. Och så är jag tacksam för varje dag som de gillar denna idrott, och drar lite i bromsen när de vill prova något annat, just för att jag vill inte, och har inte kraften att engagera mig så djupt som många aktiviteter kräver.

  2. Jag älskar alla mina ungar men har tydligt förklarat för dom att jag är ingen hockymamma.
    Eller faktiskt ingen idrottsförälder alls.
    Vi har en riktig talang i famljen och det såg vi tidigt.
    Men vi hade annat för oss än att engagera oss i idrottsförbund så han fick bolla hemma istället. Själv.
    Och så fick han gå på innebandy en gång i veckan under en period.
    Inget lag bara träning. Han hittade sin egen väg …
    Och gick till och med på cirkuslinjen på gymnasiet.
    Nu är han mycket duktig inom sin specialgren. Jonglering akrobatik och trolleri. Det jag vill säga är att man måste inte göra som alla andra för att visa att man älskar sina barn.

  3. Kan bara säga att jag håller med! Har precis skickat in intresseanmälan till ett föräldrakooperativ, lite nervös över hur det ska gå! Eeep! :/
    Underbar bild på sötnosen förresten! <3!

    Kramar!

  4. Tack för era hälsningar! Skönt att få varma kommentarer på sånt som inte känns alldeles PK 🙂

  5. Känner mig inte heller PK när det gäller detta då vi också har valt lugn framför fullbokat schema. Känner att barnen uppskattar det och JAG. Har ju alltid varit engagerad och är. Tio år som simtränare och nu 7 år som förälder på föräldrakooperativt dagis. Lätt att bli mätt. Lätt att bli bränd av överengagemang. Njuter av rofyllda eftermiddagar och kvällar……

    1. Jag njuter också av det. Och tror att det är en nödvändighet med återhämtningstid eftersom jag har en utmattning i bagaget.

  6. Ja det är väl tur att inte alla är hockeymammor för tänk vad trångt det skulle vara i ishallarna då… Själv har jag ju utvecklats till en hockeymamma visar det sig – det kan vara stressigt och ett evigt pusslande av ett hektiskt schema men jag trivs! Mitt i stressen ger det mig konstigt nog ett lugn och jag laddas med energi av sönerna och deras hockeykompisar, vi har väldigt roligt tillsammans både barn och föräldrar. Men det är jag… Du är du och ska göra det som är bäst för dig och dina barn! Du är ju både dansmamma, körmamma, klarinettmamma, spontan-utflykts-mamma, guldkorn-i-vardagen-mamma, roliga-resor-mamma och mycket mycket mera. Imponerande!!

    1. Tack för alla de fina epiteten <3
      Vad skönt, jag bidrar till att det inte blir för trångt i ishallen. Det är ju så det är! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *