Sommargrönt och svartvitt

20130712-124422.jpg

Mio min Mio

Idag upptäcker vi världen med öronen, jag och barnen. Tösen har hört på två favoriter i P3; Gina Dirawi och William Spetz. Gossebarnet har kommit halvvägs in i Mio min Mio, med Astrid själv som uppläsare. I min telefon Sommar med Filip Hammar. Den halva av Filip & Fredrik, som inte har gått i samma högstadieskola som jag. (Dock inte samtidigt.)

Häromveckan skrev en drivande person i en av de Facebookgrupper jag är med i att inga som helst goda intentioner kan finnas hos Filip & Fredrik. Som bevis för det la hen upp ett kort klipp från deras teveshow där de skrattar till istället för att hejda en gäst som tar ett kränkande ord i sin mun. Och jag blev sugen på att lämna hela den där gruppen trots att jag brinner för frågan som den berör. Men inte lämna på det där sättet som jag sett en handfull personer lämna grupper de senaste månaderna; genom att först tala om att här är minsann inte alla välkomna och beskriva hur elaka alla är, och i synnerhet X och nu lämnar jag den här gruppen.
Svartvita bilder av sanningen och rätt omöjligt för andra att nå in när nån har bestämt sig för att de själva har den enda bilden och är offer för andras elakhet.

Jag lämnade inte den där gruppen, men blev väldigt trött och orolig för hur vi nånsin ska kunna nå till ett ”vi” om man så helt har tappat hoppet om andra människor. Så pass att man med säkerhet bedömer att den som en gång har låtit en dålighet passera oemotsagt kan inte ha några som helst goda intentioner med det den gör.

Visst har jag också reagerat starkt mot dem som med ordval eller på andra sätt ger en hint om att människor är olika värda. Men att därifrån gå till att helt döma ut en annan person är att gå på tok för långt. Och Filip Hammars sommarprat ger mig många bevis på goda intentioner med viktiga tankar om människovärde. Om hur vi ser på dem som vi kallar annorlunda, om vart vi är på väg när alla graviditeter kollas upp för att barn med kromosomskillnader eller andra avvikelser från normen ska kunna väljas bort.

7 reaktioner på ”Sommargrönt och svartvitt”

  1. Har inte hunnit lyssna på ett enda sommarprat än, trots goda intentioner (kanske du kan göra en lista över vilka du rekommenderar?). På nätet blir folk så svart-vita ibland, alla gör vi ju dumma saker ibland och säger dumma grejer.

    1. Jag har inte hört alla, men favoriterna har (som väntat) varit Jonas Gardell och Sarah Dawn Finer. Häromdagen var det också ett starkt program med Sarita Skagnes som också rekommenderas.

      1. Tack för dom tipsena! jag borde ha några lediga förmiddagar den här veckan, så kanske jag i varje fall hinner med just dom där sommarpraten. Tack!

  2. Vet inget om sommarpratet.
    Men är mörkrädd hur många barn som inte får födas av en eller annan orsak.
    Om alla vi med olika funktionshinder skulle tas bort redan innan vi var födda.
    Då skulle vi få ett elitsamhälle.
    Där bara den starke överlever.
    Som i djurens värld.
    Där den svage lämnas kvar för att dö när flocken går vidare.
    Men vi är inga djur.
    Vi är människor.
    Och då ska vi ta hand om varandra.
    Inte ta bort varandra.

  3. Jag är likt pavlovs hundar förprogrammerad till att reagera på Astrid Lindgren. Bara jag hör ledmotivet till Bröderna Lejonhjärta börjar tårarna rinna… I Mio min Mio kommer det ”skogen är så stor så stor, och jag är liten och rädd” (och allt därefter, för att inte nämna när minstingen dör)

    1. Det är goda egenskaper (eftersom jag delar dem 😉 ) Du kommer också behöva bli stammis på ALV!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *