På fredag drar jag en vinnare i boktävlingen. Det är så roligt att ha fått in en hög med tävlingsbidrag redan nu. Tack! Och välkommen du också! Sen jag har lagt ut tävlingen har jag också fått skicka flera beställda böcker, och köpa Väntrum får man förstås också gärna göra om man inte ids tävla 😉 Boken kanske kan verka vara intressant bara för ofrivilligt barnlösa, men jag har fått härlig respons från andra som “bara” tycker om relationsromaner – så kom igen och tävla om du vill läsa nåt nytt.

På fredag blir också vår lilla flicka tonåring. Det suger till i magen. Tretton år. Tänk att detta efterlängtade lilla pyre, som vi såg på bild första gången när hon var 9 mm lång, så smått börjar gå vägen från barn till vuxen.

VUL, juni 1998

I somras läste jag min dagbok från det där året, och efter den där ultraljudsbilden följde förstås lycka – men en oerhörd oro. Blödningar vid ett par tillfällen, och nånstans där på en kontroll ville BM kolla om hon kunde höra hjärtljud för första gången. Hon såg orolig ut och sa att “det är nog ingen fara, ibland är det svårt att höra om mamman är mullig ( 😉 ) men jag skickar er på ultraljud för säkerhets skull”. Vidare till Kvinnokliniken på Akademiska där en knäpptyst gynekolog gjorde VUL. Till sist sa han: “Nä. Jag ser inget barn.

Mörker.

Vi skickades på ordinärt UL och fick vänta i flera timmar med gråten i ögonen och lyckan bortryckt.
Och så sen när staven målade utanpå magen för första gången, som om hon bara lekt kurragömma syntes ett sprattlande och livligt barn där på skärmen.Vi skulle få bli föräldrar.

Lycka.

Och föräldrar är vi. Med det stora ansvaret att lotsa våra barn genom de mörker de upplever, och med glädjen att få dela deras lycka. Föräldraskapet: högvinst och utmaning.

Min tredje roman är på embryostadiet och ska få växa ihop med storasyskonen Väntrum och den ännu outgivna efterföljaren. Nu ska jag ta och titta på det där embryot och se om det ska växa lite mer idag. Skrivardag: högvinst och utmaning. Men i en annan division och dimension än föräldraskapet.

Related Posts

11 thoughts on “Tävlingen och högvinsterna

  1. Vad fint. Håller tummarna stenhårt för att jag vinner din bok också 😉

    Roligt att hon blir tonåring, nu kommer du ha händerna fulla (än mer) i några år till!

    Kram.

  2. Tänk så gammal jag måste vara, som redan är mormor till en tonåring (blir det på fredag). Jag känner mig dock inte gammal eftersom jag har sådana underbara skatter att umgås med. Tack för att ni finns.

  3. Usch det suger till i magen varje gång jag hör den där berättelsen om BM och ultraljudet. Så skönt att i nästa mikrosekund veta att det gick bra och att ni snart är föräldrar till två underbara barn, varav en tonåring 🙂 Stort grattis till dottern i förskott.

    Hoppas på att få chansen att läsa alla dina romaner!
    Kram <3!

  4. Grattis i förskott till tonårsdottern!

    Jag blir alltid lite orolig och nedstämd när jag ser ultraljudsbilder men det är nog bara för att de alltid varit negativa för oss…

  5. vilken hemsk upplevelse innan den fantastiska. Jag gjorde så många ultraljud som är så hopkopplade med skräck att jag har svårt med tankar på ultraljud.
    tänk att er första nu är nästan tonåring. Visat ngr tonårstendenser? Gratta henne från mig,
    Ber att det ska gå bra med ditt skrivande. Kram Kristina

  6. Tack för alla era fina kommentarer och grattishälsningar! Tacksamheten och förundringen över föräldraskapet kommer ofta fortfarande.

  7. Åh, jag tycker det är så häftigt att vi har så tidiga bilder på våra “små”! Grattis till tonåren, nu börjar det roliga! 😉

    Vilken hemsk historia, de borde inte få göra VUL när man kommit så långt i graviditeten, vi hade också en hemsk upplevelse (inte lika, men likväl hemsk) då det tog flera minuter (kan ha varit bara en, men ändå) för läkaren att hitta hjärtat, i vecka 13 tror jag. Däremot så syntes både hjärta och bebis finfint på KUB-ultrat samma vecka.

    Stora kramar och gratta tonåringen! <3

  8. Men oj! 13 redan!! Det var ju inte SÅ länge sen vi träffade er i Kenya ju!
    usch jag ryser när jag läser om den där kontrollen. vilken fruktansvärd ovisshet att tvingas gå igenom…särskilt när det är en Längting…
    skönt att allt har gått så bra 🙂
    GRATTIS ELLENTIN!

  9. Tack för grattisar och smickrisar (Kix 😉 )
    Det är fantastiskt att tänka på hur mörker på ett ögonblick kan vändas till ljus. Det är på nåt vis lättare att komma ihåg motsatsen….

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *