tröst

lova mig inget du inte kan veta
smek bara stilla på feberheta
kinder som längtar frihet igen
vilar mot hand från ömmande vän
när ingen mun kan ge lösning en röst
är just att du finns mitt hjärtas tröst

Cecilia Ekhem, 2012

Ordlös närhet när katten nattade mig igår. Tröst.

Tröst är inte ord. Tröst är beröring. Fysisk eller själslig.

Det finns inga löften om hur livet ska bli, även om det är precis vad vi önskar kunna ge varandra när någon har det svårt. Jag glömmer mig själv ibland, och försöker ge löften som inte går att hålla. Vi kan inte veta, vi kan önska och hoppas, men vi kan inte veta. Det tröstar mig inte om någon lovar det som inte går att lova. När oro och förtvivlan bemöts med “det blir nog bra ska du se”, med överslätande istället för speglande, är det ofta mer till skada än till hjälp.

Konstverk av Mikael Richter, www.konst.org

Ändå tröstas jag av konstnären Mikael Richters installationer. Jag har bara sett dem på bild, bland annat denna. Och trots att den bär på ett löfte så tror jag på orden. De säger inget om när eller hur, bara att. Och jag tror på det. Att förr eller senare blir det bra. På ett sätt vi just nu inte kan veta, men somliga stunder våga tro. Påskdagens budskap. Att så småningom kommer det bli bättre. Bli helt bra.

Den här konstnärens verk sprids då och då på nätet, men aldrig har jag sett hans namn vid bilderna som facebookare eller bloggare lägger ut. Därför skriver jag mitt namn intill mina dikter numera. Och därför gör det mig så oerhört glad det jag läser i ett uppmuntrande brev från Norge just idag, att mina ord sprids i bloggar och på facebookstatusar i grannlandet OCH att mitt namn finns med vid citaten. Denna generositet och omtanke om upphovsman eller -kvinna gör mig så glad. Liksom tröst som inte är löften, utan närvaro.

Den hemsida som sprider mina ord i Norge är Siterte sitater, och upphovskvinnan bakom den fina sidan är Kjerstin Aune, som har skrivit den sång som så ofta ger mig både tröst och tårar. En skön kombination.

Related Posts

4 thoughts on “Tröst

  1. tröst……..ord som trillar som vackra droppar ner från morgondaggtäckta daggkåpsblad. Ger en längtan att få läsa mer. Tröstkram!

  2. Så sant o fint du skriver.Jag är allergisk mot hurtfriska ord och löften utan täckning. Men jag har kommit på att det är deras egen rädsla som speglar sig i de orden , man vågar inte ta ett samtal som kan innebära något annat. Om jag någon gång andas att jag kan dö av min cancer så är det som ett stoppljus och man går genast i försvarsställning mot mig. Ibland tänker jag men tänk om jag på allvar vill dela tanken att det kanske är det slut som blir och ingen vågar dela det med mig. jag förstår att i din långdragna situation är du less på slarvigt uttalade ord “men det kommer bli bra”. Jo visst men när? Jag fortsätter att tala med vår Far om dig. Här kommer en sång med min favorit låtskrivare http://www.youtube.com/watch?v=53QHB0bSwMs&feature=BFa&list=PL637CA82175B072B6
    Synd vi bor så lång ifrån varann eljest kunde vi ligga i varsin säng o dela livet kramar

  3. Ett par tårar i omgångarefter en snabb genomläsning av dina senaste inlägg. Cecilia! Du skriver så vackra dikter! <3! Nu måste jag rusa igen! Tusen kramar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *