Godsaker av olika slag

Ett tips på ett för dagen ihopknåpat julgodis som passar i en familj där alla tycker om ädelost:

Riven gräddig ädelost blandas med naturell färskost av philadelphiatyp….

…och till en härligt krämig röra…

…som läggs på pepparkaka i skum belysning.

Muggen är inköpt på Java i Nairobi. Därifrån kom en hälsning igår. Goda vänner som adoptionstiden gav oss är tillbaka i Kenya på semester. Våra pojkar växte upp i sängarna bredvid varandra på barnhemmet. Fick mat och kramar, fick fira födelsedagar och jul. Det får mig än en gång så tacksam. På bildspelet som visas längst upp på New Life Home Trusts hemsida gör den femte bilden mig varm och gråtmild. Den bilden var en av de två första bilder vi fick på vår son. En strålande liten pojke som står och håller en frukt i handen. Nu har han nyss ätit clementin och lussebulle härhemma tillsammans med sin storasyster och tre kompisar som också väntade på honom innan han kom.

Julen är här

Dagens skrivardag har ägnats åt en predikan. Jag pratar ofta i kyrkan, men kallar det inte för predikan. Men på juldagens eftermiddag får det heta så. Texten är så gott som klar, ute är det snö och ett tiotal minusgrader och snart fylls huset av barn. Jag tindrar. För jag mår bra och julen är här:

Den här sången sjöng vår skönsjungande dotter solo häromveckan. Också då tindrade jag. Min pappa påstod ibland (på skämt får jag nog tillägga för tydlighetens skull) att han brukade säga till mig och min syster om jularna ”Tindra nu, ungjävel!” Det var inte sant. Visserligen brukade han ofta svära, men så sa han inte till oss. Efter hans hjärnskada var alla ord – också svordomar – som kom ur hans mun till glädje eftersom de berättade att det fanns spår av vår verkliga pappa därinne i den sargade kroppen.

Jag tindrar också för att det kommer goda vänner på besök ikväll och för att jag inte ska gå i några affärer varken idag eller imorgon. Städningen sparar jag också in på, tar bara det mest angelägna och låter nytvättade lakan, stearinljus, pepparkakor och hyacinter stå för väldoften.

Bloggkrångel och läsarglädje

Jag fick ett mejl i helgen. Ett sånt där oväntat som gladde mig. Det var från en bloggläsare som haft problem med att läsa bloggen ett långt tag, men gärna ville göra det om bara inte Internet skulle ha lagt av så fort hon öppnat min sida. Jag har upplevt samma sak själv i vissa versioner av Internet Explorer, men inte tänkt på att det kunde handla om något på min sida. Tack vare kunniga Facebookkamrater fick jag veta att det kunde bero på Facebook(!)knappen jag har haft vid varje inlägg. Nu tog jag bort den och det verkar hjälpa.

Nu går det inte att gilla den här bloggen på Facebook. Men om man gärna hänger där så går det förstås att dela inläggen som vanliga länkar. Och så går att komma till min författarsida på FB genom länken i menyn ovan. Och är du inte nån Facebookanvändare så gör det inte det minsta. Jag är SÅ glad att du besöker min blogg! Tack för det! Och tack för alla härliga kommentarer jag får. De gläder mig så.

Till alla mina bloggläsare: TACK för närvaro och sällskap!

Önskar dig skön vila i jul

Julbesök

Julsäng

Jag vaknade nyss i den här sängen, efter nattning som sövde både mig och gossebarnet efter godnattsagan. Ikväll läste vi Pettson får julbesök. Julstämning för liten och stor.

Sen utropar Findus att man inte kan äta morrötter på julafton. (Det ska jag!)

Vi fick också julbesök ikväll, jag och barnen (medan maken kompletterade förråden så vi inte sitter som Pettson med bara ägg och morötter på julafton). Kärt julbesök som tog med sig två Väntrum att ge bort i julklapp men först hann stanna en stund över te och pepparkakor. Gott. På flera vis.

Vår Findus-look-alike väntar julbesök.

Refuserad men uppmuntrad

Jag läser just nu romanen En dag (David Nicholls), lite försenad bokklubbsläsning som jag inte hann med till vår förra träff i bokklubben ”Allans döttrar” 😉 Häromdagen läste jag ett par rader som tilltalade mig alldeles särskilt. Det handlar om en av huvudpersonernas författarambitioner och alla nej hon får från förlagen.

”…det enda uppmuntrande med alla de där refuseringarna var deras vaga formuleringar: det var uppenbart att manuset inte hade blivit särskilt läst, bara nobbat med ett standardsvar.”

Jag är glad att jag hade läst det där. Det gjorde att den refusering som kom per mejl idag inte kändes lika besvärande, fastän den kom bara en vecka efter den förra. För nog är det ruskigt vaga formuleringar förlagen levererar. Så vaga och oprecisa att de rentav är uppmuntrande.

Så jag fortsätter envisas med skrivandet. Och hittar ännu bättre uppmuntringar i en sporrande skrivadventskalender. Nu ska jag ge mig på lucka 19. Och sen försöka hämta hem lite sömn eftersom förra natten bara innehöll 4 timmar.

Kattungen kröp in i ett av förlagsbreven. Det hjälpte inte 😉

Viskar en bön

Det har varit en helg av varm samvaro och sång. Vi har samlats många som inte mötts så ofta de senaste åren, och har genom goda måltider och soffhäng med gitarrer och allsång kunnat glädjas åt att en svår tid gått över i framtidshopp.

I bilen lyssnar vi nu på dotterns nya julskiva. Där finns en sång som jag hörde första gången förra julen. Då med stor kör och solister. Nu med Jöback. Viskar en bön.
Orden är skrivna av Mauro Scocco och talar till mig om tillvarons skörhet, att vem som helst kan drabbas av sånt som får dem att gå in i natten utan att hitta tillbaka. För alla som väntar och längtar och har tappat sitt hopp viskar jag också en bön.

Viskar en bön
Mauro Scocco

allting gnistrar
allt är tyst
över vita gator
som snön har kysst
barnen leker
på bakgården
allt andas förväntan
i vinternatten

och stjärnorna glittrar
på himlens rund
och hela livet ryms
i just denna stund

jag viskar en bön inatt
för dom som inget har
för dom som gick in i natten
utan att hitta tillbaks
jag viskar en bön inatt
för alla dom som väntar
för dom som har tappat hopp
för alla därute som längtar

alla sover nu
alla utom jag
jag hör änglars steg
på vårat tak
vi har haft sån tur
så många goda år
så många chanser
som en människa kan få

och mitt hjärta fylls
av stillhet och frid
något tändes inatt
som räcker ett liv

jag viskar en bön inatt
för dom som inget har
för dom som gick in i natten
utan att hitta tillbaks
jag viskar en bön inatt
för alla dom som väntar
för dom som har tappat hopp
för alla därute som längtar

 

Julfavorit

Till julaftons godaste gottor hör Karl-Bertil. Tage Danielssons sköna saga och röst och Per Åhlins illustrationer, tillsammans med Gunnar Svenssons feelgood-musik.

Den här fuskinspelningen försökte jag se när vi firade jul i Kenya för tre år sen. Det gick inte så värst bra. Men i år firar Karl-Bertil med oss efter julevangeliet och maten, och före Stilla natt.

Bilmusik och plogbillar

Vi åker bil med barn och stora barnet. Svägerskan som jag känt sen hon var två år, och sin storebrors ögonsten. Jag anar att det bidrog till att jag snabbt såg att han var mannen i mitt liv. Efter att vi känt varann i 2,5 vecka friade han. Det är över 21 år sedan nu. Och jag är så tacksam över att trygghet och kärlek finns lika tydligt nu.

Vi har lyssnat till julmusik och Astrid Lindgren-sagor, och har nu gått över till en gammal favorit-CD. Fjedur. De bidrog till att fantastisk sydafrikansk musik togs till Sverige, och har på så vis påverkat några av mina avgörande vägval i tonåren. Det är underbart att höra CD:n som vi hade som EP, och att sjunga tillsammans i bilen som vi gjorde så mycket innan vi fick barn.

Sistaminutentips: Fruktsallad

En snabblunch i veckan - som kompensation för en massa lussebullar och pepparkakor

Fruktsamma julklappstips om fantastisk musik till dig som längtar barn, har barn, känner barn eller har varit barn.

Vår kompis Dan Bornemark har gjort en nyutgåva av sin och mamma Gullans fantastiska platta Fruktsallad. Vi älskar den och har flera exemplar för säkerhets skull. En CD som vi bokstavligt talat nött sönder är deras Jorden runt. Helt otrolig musik för stora och små. Vi spelade den rätt omgående efter att ha mött Ambros i Kenya, och han fick snabbt en favoritlåt som han ville höra hela tiden. Enligt honom heter den Eoeo, men titeln är egentligen Kilimanjaro. Fantastiskt att den (då) kenyanske 2,5-åringen fick just den som omedelbar favorit.

Här kommer en soft, gammal julhälsning från Dan.
Hälsa honom God Jul tillbaka när du beställer i hans webbshop, vettja.

Jesus och Josefine

Jag har nyss sett Tjuvarnas jul med morgontrött och lättskrämd femåring i knä. Mysigt!
För flera år sedan upptäckte vi en annan julkalender som hela familjen (då tre personer stor) tyckte mycket om. Den danska Jesus och Josefine. Vi missade en hel del avsnitt, men jag hittade den till försäljning och gladde tösen med en uppskattad ”städa-rummet-inför-jul-present”. Jag har sett och hört klagomål på Jesus och Josefine från både kristna och okristna håll. Olika typer av klagomål förstås, men själv tycker jag enormt mycket om seriens experimenterande med tanken på vad som kunde ha hänt om inte Jesus hade kunnat fullfölja planen att besegra ondskan.

Oavsett vad man tror om det så är en sak säker, utan Jesus skulle det ha varit tämligen julfritt just nu. Och vi hade kanske ägnat oss åt midvinterblot istället för lussefiranden och tusen juleljus.

Under adventstiden 2008 såg vi Jesus och Josefine som julkalender i Nairobi.