4th of October – Day of the cinnamon roll

Swedish cinnamon rolls - my style

There is always something to celebrate. Always a reason to eat. At least in Sweden. Today it is the 4th of October, since 1999 – the year we were blessed with our first child – this day has been named ”The day of the cinnamon roll” – or Kanelbullens dag in Sweden. It might seem a bit infantile to celebrate a pastry, but the day was established to celebrate the baking done in the homes. (But I guess people baking buns professionally are very happy this day).

So – for any English-speaking friend, here is the recipe for the bun of the day.

Swedish buns – Cinnamon rolls

Dough: 3 dl milk, 50 g fresh yeast, 100 g butter, 1 dl sugar, 1/2 teaspoon salt, 1/2 teaspoon ground cardamom, 9 dl all-purpose flour
Filling: 50 g butter, softened, 1/2 dl sugar, 1-2 tablespoons ground cinnamon
Garnish: 1 egg, pearl sugar or crushed sugar cubes

1. Heat milk to 37°C (98°F)
2. Crumble yeast in a large bowl. Add some milk and stir until yeast is dissolved.
3. Add remaining liquid, butter in slices, salt, sugar, cardamon, and around 2/3 of the flour. Knead until smooth and elastic. Add more flour when kneading, but save some for rolling out. Dough is ready when it begins to clean bowl.
4. Sprinkle with flour. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes.
5. Knead dough a few minutes in blown. Turn out onto a floured board. Knead in remaining flour. Dough is ready when it begins to clean board.
6. Roll out dough in a rectangle. Spread with soft butter, sprinkle with sugar and cinnamon and roll up.
7. Cut into 1-2 cm slices and place on greased baking sheets. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes. Preheat oven to 250°C (475°F).
8. Brush rolls with beaten egg and sprinkle with pearl sugar.
9. Bake 5-10 minutes in the middle of he oven. Cool covered.

Small cinnamon rolls - my daughters style

 

Gallup om fertilitetsklinikers psykologiska stöd

Igår kväll tog jag tag i en privat liten enkätundersökning. Privat, men förhoppningsvis intressant för fler. Mejlet här nedan har jag skickat till sexton fertilitetskliniker, sex offentliga och åtta privata. Jag har redan fått ett svar. Ett glädjande dessutom, som visar på en bättre situation än på de kliniker vi (på IVF-stenåldern) besökte. Och sponsrade.

Det ska bli spännande att läsa fler svar. Och det skulle också vara intressant att läsa patienterfarenheter om det eventuella psykologiska stödet. Kanske du skriver om det på din blogg? Eller i ett mejl till mig. Just nu finns adressen här nedan. Förmodligen en spam-magnet. Men hur gör man när man bloggar på iPhonen och inte kommer åt texten som är längst ner i fältet? Och vad blir det egentligen för typsnitt på det här?
Stora frågor för en WordPress-nybörjare…

Mejlet till klinikerna:

Till verksamhetsansvarig
Med anledning av föreningen Barnlängtans rapport som kom i somras har det i olika forum väckts funderingar om hur det psykologiska stödet till infertila är eller borde vara. Exempelvis genom detta bloggupprop: ”Barnlös – meningslös?”
Jag är en av författarna till denna text och skulle önska att fertilitetsklinikerna deltog i detta samtal.
Hur ser ni som ansvariga för en fertilitetsklinik på er roll när det gäller det psykologiska stödet till era patienter?

Vänliga hälsningar från Cecilia
Cecilia Ekhem
Hemsida: www.ekhemmanet.se
Blogg: http://cecilia.ekhemmanet.se

Allt som står i tidningen är inte sant

Den senaste tiden har jag sett hur personer som står mig nära antingen privat eller i arbetet hängs ut i pressen. Namngivna personer dras i smutsen utan att någon har dömts skyldig. Reportrar uttalar sig om etik och moral men ingen etisk reflektion syns från dem som basunerar ut budskapen. Det är sorgligt för de drabbade och så tydligt att inte allt det som står i tidningarna är sant. Det finns versioner som aldrig kommer ut, men den som inte är insatt tar troligen massmedias beskrivning som en objektiv sanning.

Ibland, som nu, kan det skrivna ge enorma konsekvenser för de omskrivna. I andra fall handlar det om en felaktig beskrivning som inte drabbar någon personligen, men helt enkelt är fel. I det fallet har jag hakat upp mig på tidningen Mama. Innan det första numret av den tidningen kom ut blev jag intervjuad av Katerina Janouch för Mama. Det var en bra artikel som beskrev den smärtsamma längtan efter andra barnet. När tidningen kom ut blev jag trots det förvånad. Förvånad över det glassiga magasinet som jag hade uppfattat skulle bli en djupare och inte ytligare skrift än de föräldratidningar som redan fanns. Förvånad över att hela vår problematik beskrevs som ”sekundär infertilitet”.

Nu gör de samma sak igen. I ett nytt nummer av Mama intervjuas en annan sundsvallsbo som också har fått första barnet efter lång och IVF-kantad väntan. Ändå beskriver Mama ÅTERIGEN längtan efter andra barnet som sekundär infertilitet. Jag tycker det är fel. Sekundär infertilitet bör rimligen vara när man har kunnat få till första barnet på egen hand men att infertiliteten dyker upp när man försöker få syskon. Både jag och Lina, med respektive, hade ju en primär infertilitet att slåss mot. Då är det väl den primära som är kvar också när man försöker få syskon. Eller? Kanske en petitess och mitt sedvanliga ordsnokeri, men så ser jag på det. Och experten som Mama tillfrågat med. Hur tänker du?

Nu visade det ju sig att vi inte alls var infertila. Vi fick ju en pojke senare.
På 13 kilo!

Omogen och trött

Busshållplatsbloggning en kylig morgon hann bli påbussenbloggning innan punkten var satt.
Måndag morgon och jag är gräsligt trött. Och gräsligt omogen som inte kan lägga mig i tid. För jag föreställer mig att en vuxen människa planerar sin tillvaro så att hon får den sömn kroppen behöver. Och tar hand om sitt hus, sin trädgård, sin vikt, sitt hår, sin hud och sina tänder.
Jag är omogen på alla plan.
Men jag har i alla fall flossat några kvällar den senaste veckan. Det brukar jag inte. Men imorrn ska jag till tandis. Då brukar en veckas förvägsflossning räcka.
Moget?!

Trerätters med smak av skog

Dagens utflykt gav en lagom skörd av trattkantareller, och gossebarnet beställde svampsoppa. Den som vi åt för några veckor sedan och som han (den annars soppointresserade) åt flera skålar av då. Jag lagar aldrig mat från recept, men som tur var så hade jag bloggat om just den soppan och därför skrivit ner hur jag gjorde. Så jag kunde upprepa soppan med samma smak dessutom. Den blev förrätten och en bulgursallad med bland annat hummus som sällskap blev huvudrätt.

Efterrätten hade tolvåringen gjort alldeles på egen hand. En ljuvlig frusen cheescake. Föräldraskapet ger nya glädjor och utmaningar med tiden. Att få smaka på sitt barns kokkonst hör definitivt till glädjorna.
God lördag!

Höstluft

De senaste dagarna har hösten varit alldeles för varm för mig, men idag när jag hämtade tidningen var den friska, höga höstluften tillbaka. Himlen blå över gyllene löv och mogna äpplen.

Den här årstiden är min. Höstluften är lätt att andas till skillnad från vårens kravfyllda och sommarens ibland kvalmiga värme. Det är som Carola sjunger i När löven faller att ljuset ifrån skymning gör mig väl och jag får styrka i det svaga i min själ.

Vi har helgbesök av en gammal god vän som fick en födelsedagsbricka imorse och som snart ska få lära känna vår skog. Vår höstskog.

Det är härligt att ni har hittat hit och jag är så glad över alla kommentarer. Det är tydligt att det är lättare att kommentera på en ”riktig” blogg. Nu ska jag bara lära mig alla trixen. Till exempel att bädda in filmklipp. Tur det finns mycket wordpresskunskap att googla sig fram till. En annan gång. Nu på med skogskläderna.

 

Årsdag

För tre år sedan idag fick vi vårt andra barn. Den 30 september sa vi med mun och hjärta ja till en tvåårig pojke i Kenya. Det dröjde tio långa dagar till innan vi fick veta hans namn och se bilderna på den pusselbit i vår familj som hade saknats så länge. Storasyster, då nio år, fick bestämma vad vi skulle göra för att fira, och det blev en utflykt i det soliga höstvädret till Södra berget i Sundsvall.

En tre år gammal glädjebild. Sidhuvudet på första bloggen.

Både i IVF- och i adoptionsvärlden finns det mängder av dagar man hade kunnat undvara, men när det går väl, också mängder av datum att fira. Denna dag höll på att gå mig förbi, men så när jag klädde mig mindes jag dagens datum när jag såg en tunika som jag inte hade haft på länge. Den som jag hade på mig när vi mötte vår pojke första gången.

Första mötet. Ett finger mot storasysters arm. En efterlängtad blick.

Vi hade dessförinnan fått skicka ner en present och ett litet album med bilder på oss så som vi skulle vara klädda när vi mötte Ambros på barnhemmet. De kläderna bar vi i handbagaget på väg till Kenya den 7 november 2008. Och häromdagen såg gossen den här tunikan i min garderob och sa åt mig att jag borde ha på mig den oftare.
Idag är en bra dag.

Nu börjar vi

Avslutningsinlägget är lagt på gamla bloggen, och denna nya plats för mitt skrivande släpps ut i synlighet.

Idag är förskolan stängd och jag och lilleman har en lugn morgon. Han är bättre på att ta det lugnt. Jag har inte lyckats få i mig frukost än eftersom jag på stående fot fastnade där jag slutade igår med WordPress och Google Analytics och andra märkliga namn på det som finns här bakom kulisserna. För lite sömn och ingen frukost. Det är bäst jag tar den där filtallriken innan jag (alltför sent) betalar räkningarna. För det gör inte bloggen. Det finns vissa bloggar som faktiskt gör det. Betalar räkningar. Det förstår jag inte riktigt hur det går till, men det hade inte varit så dumt att tjäna pengar på sitt skrivande. Jag gör inte det på bokskrivandet heller. I alla fall inte än.

Men jag skriver vidare.

Skrivandet

Det första sidhuvudet kom att handla om skrivande, även fast denna blogg inte kommer att vara en författarblogg. Här ska rymmas annat. Vardagsbilder. Godsaker. Sorgetankar. Livsfunderingar. Föräldraskap. Och det som har lett dit: historien av barnalängtan och processer och kamp. Och det är ju genom skrivandet jag gestaltar alla dessa funderingar, så till en början får det vara skrivarsymboler som välkomnar dig hit.

Bok- och biblioteksmässan i Göteborg är en fest, men ingen försäljarfest för en okänd författare. Men nog var de fina alla böckerna jag släpade dit och hem igen. Det nya omslaget har Liselotte Svelander designat och fotograferingen har Peter Nykvist stått för. Oj så jag gläds över den gåvan!

Den som vill läsa romanen på bilden är välkommen till Ekhemmanet, men ta gärna omvägen förbi de fina vitsorden på bloggen BiblioBuster.

En nygammal bloggplats

Hemsidan för Ekhemmanet föddes för tre år sedan. Då startade jag tillsammans med maken bloggen Hej och karibuni som blev en dokumentation över familjens adoptionsvistelse i Kenya. Vi kom hem som fyra i familjen efter våra åtta månader i Nairobi och slutade blogga. För ett år sedan återupptog jag bloggandet på Villhabarn under namnet Cecilia summerar. Det har varit en del bekymmer med spam, så nu flyttar jag hem igen till den egna hemsidan. Denna gång med ett bloggverktyg som ger mer frihet och möjligheter än de tidigare.

Hej läsare! Du är välkommen!