Kategoriarkiv: Barnalängtan

Barnalängtan, Skrivande

Ofrivilligt barnlösas dag

Lämna en kommentar

Återanvändning av förra årets inlägg. Lika aktuellt idag.

Till dig som längtar efter att bli mor

Vi känner inte varandra du och jag, men jag känner din längtan så väl. Jag ser hur du lägger handen på magen och undrar om det nånsin ska få bli ett modersliv av din tomma livmoder. Lika tom som din famn. Den som saknar så att det värker i kroppen. Saknar den som du aldrig har mött men ständigt ser framför dig. Jag ser hur du dömer dig själv för att du inte orkar glädjas med dem som fått det som du är rädd att du aldrig nånsin ska få uppleva. Din största dröm. Det som skulle vara en självklarhet men som tycks rinna dig genom fingrarna. Som sanden i timglaset som mäter din tid. Den begränsade. Den som flåsar dig i nacken och hånler när den hör hur andra pratar. Hur de lovar att allt ska gå bra fastän de inget kan veta. Hur de kommer med förslag som du inte har bett om. Hur de tycker att du ska sluta tänka på det som är din dröm. De ser dig inte och du känner dig så ensam. Så ensam och så fast i förtvivlan och längtan.

Du är inte ensam.
Det ska komma en annan tid.

Fastän det just nu tycks omöjligt så kommer det en tid bortom detta. Hur den kommer att bli vet vi inte just nu. Hur du kommer att bli. Men den här tiden kommer att påverka dig, ge dig en blick som andra saknar, leda dina steg åt håll du inte hade väntat dig. Andra kan inte styra dem. Du måste gå dem själv. Välja dina vägskäl där det finns val att göra. Fatta beslut om hur länge du orkar gå vidare på en väg som ibland tar så mycket av din ork att den tycks ta slut. Det är du själv som kommer att samla kraft och lyfta blicken för att se vilka andra vägar som finns. De finns där, fastän just nu dolda bakom sorgens och förtvivlans snår. Ingen annan kan styra den blicken, de valen. Men där finns kanske någon vid din sida som kan lyfta dig och hjälpa dig att se. Där finns andra som redan har gjort den vandring du nu gör. Fäst blicken på dem. Låt dem få hjälpa dig att längta. En längtan kryddad med hoppet att en ny dag ska komma. En mors dag.

Varma hoppfulla hälsningar
Cecilia
– en gång en längtare, nu en mor

20140524-104302.jpg

Varsamma råd till dig som längtar

  • VILA: Unna dig dagar eller stunder i stillhet med dig själv. Slut ögonen eller fäst blicken på naturen. Pausa Internet och alla planer för en stund och landa med dig själv.
  • MINNS: Påminn dig om att du är hel och fullkomlig i dig själv fastän en viktig pusselbit saknas i livet. Detta är ingens fel. Du är inte fel. Du är en hel människa. Hel men trasig och i behov av mjuka händer.
  • LÄS: Hitta igenkänning hos dem som är där du är nu och hopp hos dem som kommit vidare. Romanen Väntrum var frukten av en sån tid som du nu går igenom. Smärtan finns där, men också hoppet. Kanske kan Bea ta dig vid handen och hjälpa dig framåt.
  • LYSSNA: Välj musik som ger dig vila och kraft, eller igenkänning. Sarah Dawn Finers låt Till dig spelades in med längtans röst och kan ge många lyssnare speglingens tröst.
  • UPPTÄCK: Även om du just nu inte kan tänka dig annat än barn genom graviditet, våga ta reda på mer om andra vägar för din skull – inte för att andra säger ”det är väl bara att adoptera”. Det är inget ”bara” med att adoptera, men du kan hjälpa dig själv genom att ta reda på mer i ett tidigt skede. Bredda världen på samma sätt som vi kan läsa om resmål utan att veta om vi nånsin ska åka dit. Hjälp dig själv att bearbeta längtan och rädslan för framtiden genom att läsa om adoption, om att leva utan barn, om att bli förälder till ett äldre barn.
  • KRAMA: Om ingen tycks förstå, inte ens de som står dig närmast, låt orden vila och ta till dig den närhet du och ni mår bra av. En kram, en tyst nick, en handtryckning.
  • SKAPA: Skriv, måla, pyssla eller använd andra sätt för att kanalisera dina känslor.
  • SAMLA: Fånga upp hur din längtan känns och föreställ dig att du försöker beskriva den för ditt barn i framtiden.
  • FÖRLÅT: Försök förlåta dig själv för det du inte orkar och andra för det som de inte förmår. Vi brister ibland, men det kommer nya dagar.
  • TALA: Berätta om din längtan, om inte alla så för någon. I slutenhet växer smärtan. I öppenhet kan vi bli hjälpta. Ta professionell hjälp om det känns som att du inte kommer att klara det här. Du har mer kraft än du anar, men ibland kan någon behöva hjälpa till att hitta den kraften.

Du som inte själv är en längtare, men har läst ända hit. Tack! Här finns mer tips på vad som finns att läsa, lyssna och se om barnalängtan: http://cecilia.ekhemmanet.se/langtans-steg-och-vantans-rum-skrivet-sjunget-och-sagt-om-barnalangtan/

Barnalängtan, Skrivande

Vinn en bok!

Lämna en kommentar

På min författarsida på Facebook pågår en bokutlottning. Sprid den gärna om du vill, eftersom det är ett sätt att göra min förlagslösa bok Väntrum synlig i bruset.
Så här kommer det:

Några dagar till har du chansen till gratis sommarläsning: Väntrum, en roman om längtan, relationer och vägval.

I samband med Ofrivilligt barnlösas dag den 24 maj kommer en Ekhemmanetföljare att få Väntrum på posten.

Skicka din postadress i ett privat meddelande till Ekhemmanet senast 23 maj om du vill vara med. Du behöver vara Ekhemmanetföljare för att kunna vinna, men behöver inte gilla eller dela. Gör det gärna ändå om du vill hjälpa till att sprida Väntrum till fler läsare.

20140521-071752-26272001.jpg

Läsarbrev om Väntrum

“Boken gav mig stöd, hjälpte mig att sortera mina tankar, se ljusare på framtiden och den stärkte en tanke som börjat gro”

”Jag har inte orkat läsa en hel bok på länge, men den här fick mig att vilja läsa vidare. Du fångar läsaren”

”Sträckläste den, kände igen mig, grät, fick igång tankeprocesser, hjälpte till att sortera tankar och till samtal. Tack!”

”Jag tror att det är många barnlösa som har hört av sig till dig genom åren och tackat, men av hela mitt hjärta, TACK!”

Adoption, Barnalängtan, Föräldraskap, Läst, Skrivande

Längtans steg och väntans rum – skrivet, sjunget och sagt om barnalängtan

3 kommentarer

”Och jag tränar på min svåraste mening.
Allting är som det ska vara, just nu.”
Klara Zimmergren ur ”Längtan bor i mina steg”

Bokcirkel med sjuåring. ”Är det på riktigt hon från Djursjukhuset?”

Här följer en grundkurs i barnalängtan, men först några rader om varför natten kom sent igår, när det redan hunnit bli idag. Det var omöjligt att släppa boken. När jag nattade vårt andra längtansbarn hade jag kommit halvvägs i Klara Zimmergrens bok, och vi talade en del om olika slags längtan innan han somnade. Som vanligt efter ett tack till Gud för att de kom till sist, våra barn. Denne gosse som vi mötte som 2,5-åring på ett barnhemsgolv i Nairobi. Första längtansbarnet, vår dotter, lyftes ur min mage tio år tidigare. Ögonblicken som förvandlade världen.

Liksom Klara Zimmergren skrev jag den bok om barnalängtan som jag saknade när jag själv levde i det. Min egenutgivna roman har inte nått så många ögonpar som jag skulle önska, men de otroliga läsarbrev jag har fått gör att jag vågar tro att den gör skillnad. Och att vi behöver prata mer, mer, mer om vad längtan efter barn gör med oss.

Nyligen fick jag frågan om jag bar på en känsla av skuld över barnlösheten eftersom jag inte kan släppa mitt engagemang trots att barnen har kommit. Intressant fråga, men ett rungande nej. Det är inte skuld, det är tacksamhet och angelägenhet som bär mitt engagemang. Fortfarande idag talas det för lite om barnlöshet, trots att så många drabbas. Annars skulle inte Klara Zimmergrens sommarprat ha dragit fram som en mild men överväldigande igenkänningsvåg bland alla varande och före detta barnlösa. Jag törs lova att alla känner till någon som har eller har haft svårt att få så barn. Ändå är okunskapen och tystnaden så stor. Därför har jag den senaste tiden uppdaterat min ”grundkurs i barnalängtan” och hoppas att många ska ta del av det här barnalängtansbiblioteket. Mina bästa tips för ökad igenkänning och förståelse. Nu när Klaras bok är utläst kan jag publicera det här väntande inlägget. Sprid det gärna om du tror att fler behöver förstå eller känna igen sig.

Kurslitteratur

Till alla som längtar, som har längtat eller som känner till någon som längtat efter barn.

Grundkurs i barnalängtan
– för ökad igenkänning och förståelse

Radio
Sommar i P1 med Klara Zimmergren. Sveriges Radio.

Självbiografisk bok
”Längtan bor i mina steg”, Klara Zimmergren. Forum förlag.

Roman
Väntrum, Cecilia Ekhem.
Inför Ofrivilligt barnlösas dag, 24/5, kan du vinna den på Ekhemmanet.
Väntrum finns som talbok för läsare/längtare med läsnedsättning.

Musik
Låt om barnalängtan:  ”Till dig” med Sarah Dawn Finer, av Mauro Scocco
Album om längtans svar:  ”Av timmarna som gick utan dig minns jag nästan ingenting”, Anna Stadling

Dikt
I barnlösas himmel, Cecilia Ekhem

Film
Kortfilmen Liv, lust & längtan.
Manus och regi: Lisa James Larsson. Producent: Andreas Emanuelsson.

Blogglyrik
Kristian Gidlund som under sin sista tid i livet skrev till barnet han aldrig skulle få.

Humor
Mia och Klara: Gulletussan om barn

Smakprov ur ”kursplanen”:

Ur romanen Väntrum

www.ekhemmanet.se
www.ekhemmanet.se

Ur filmen Liv, lust & längtan

Till dig, Sarah Dawn Finer

Älskar dig, Anna Stadling

Träffande humor med Mia och Klara

Dikten I barnlösas himmel

Dikt Cecilia Ekhem
Dikt Cecilia Ekhem
Barnalängtan, ME/CFS, Skrivande, Tro

Svenska klassiker och påskens filmer

8 kommentarer

Det kan bli många filmer sedda för den som behöver ligga ner de flesta av dygnets timmar (och som har svårt att stå ut med enbart tystnad även om det skulle göra väl). Nu senast har jag återsett en teveserie som tog andan ur mig 1996, Zonen, och kvalitetsserien från 2004, Om Stig Petrés hemlighet. Välgjorda och sevärda båda två, också 2014.

Zonen sändes när vi var mitt i vår mest ovissa barnlöshetsperiod, och att det fanns en barnlängtande rollfigur som hette Cecilia påverkade nog att den här serien fastnade i minnet. Både då och nu irriterar jag mig över att den fertilitetsdoktor hon till slut söker upp hävdar att det finns psykologiska orsaker till barnlösheten. Varken då eller nu finns studier som stöder det, och även om det fanns det så blir ingen barnlängtande hjälpt av att höra att ”det är ditt psykes fel att du inte får barn”. Jag tror att det är till nackdel för synen på psykisk ohälsa att just det psykologiska ges som förklaring när man inte förstår den somatiska problematiken. Den frågan är lika aktuell idag för mig, som för 18 år sedan, men nu handlar det inte om infertilitet utan om Myalgisk Encefalomyelit. Eftersom den sjukdomen så ofta bortförklaras som en psykisk åkomma är det en stor seger att den svenska vårdupplysningen 1177.se ÄNTLIGEN har en utmärkt information om ME/CFS. När arton år till har gått av mitt liv kanske de flesta läkare också bär på den kunskapen.

Om Stig Petrés hemlighet handlar istället om just psykisk ohälsa, och tar upp det ämnet på ett avväpnande och varmt sätt. Det är viktigt! För även om många sjukdomar felaktigt kategoriseras som psykiska, så är psykisk ohälsa en verklighet för många – och sorgligt nog något som så många skäms för, fastän det borde vara lika naturligt att prata om brusten själ som brustet skelett.

20140416-111828.jpg

I soffan har jag sällskap av en sötnos som inte var riktigt lika söt häromkvällen när jag tog henne på bar gärning när hon satt på toalettringen och drack vatten ur toaskålen! Jag tror hon behöver goda influenser, så nu tittar vi på en annan gratisfilm. Gospel of John från 2003. I påsktider vill jag se bibliska filmer. I ungdomen blev det de klassiska Jesus från Nasaret och Anno Domini. Senare dök det upp andra slags filmer, som Kristi sista frestelse, The Passion of the Christ och The Bible som sänds i SVT i påsk igen.

Nu hör jag påskberättelsen på film, ordagrant återgiven efter den författare som skrev några av de mest fantastiska ord jag känner till. Om den som om och om igen ger mig livet, och som oavsett vad vi tror om Gud och liv och död är någon som har existerat. Och som hos mig existerar och bär i evighet.

I begynnelsen fanns Ordet, och Ordet fanns hos Gud, och Ordet var Gud. Det fanns i begynnelsen hos Gud. Allt blev till genom det, och utan det blev ingenting till av allt som finns till. I Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det.
(Johannesevangeliet 1:1-5)

20140416-113546.jpg

Adoption, Barnalängtan

Fråga doktorn om fertilitet

11 kommentarer

Fråga doktorn är ett program som jag sällan ser eftersom det går på en tid som mest passar för barnlösa eller personer med stora barn. Men i febersoffan går det att se det mesta i repris.

Fråga doktorn handlade denna vecka om fertilitet, eller snarare infertilitet. Behjärtansvärt och viktigt, men trots att hela programmet ägnades åt barnlöshet så var det mycket som saknades. I programbeskrivningen fanns den viktiga frågan med om när det är ”dags att ge upp och söka andra alternativ än att bli gravid”. En otroligt viktig fråga, eftersom så många kämpar på i massor av år med fertilitetsbehandlingar och ofta dränerar sig både på pengar och kraft utan att få något barn. Men frågan om att sätta punkt och att i tid överväga adoption fick inte plats i programmet, eller ens i någon länk på SVT:s hemsida. Inte heller nämndes hur man påverkas psykiskt av att genomgå och misslyckas med behandlingar – och att det skulle behövas ett större stöd kring barnlösa.

20140325-110810.jpg

Det är nog inte nån nyhet att jag har skrivit en roman om just barnlöshet. Väntrum. Den handlar en hel del om de frågor som Fråga doktorn missade. Boken köps dock så sällan numera att jag ofta undrar över om jag ska fortsätta sälja den. Gårdagens post aktualiserade den frågan. Deklarationspapper som förväntar sig att jag ska krångelbokföra och krångeldeklarera hur sjuk jag än är och hur få böcker mitt slumrande företag än säljer per år. Så Väntrum är tyvärr mest ett bekymmer för mig nu, men frågorna den berör är alltjämt viktiga i mig.

20140325-110928.jpg

Men nån gång om året kommer ett litet glädjebevis på att boken har landat just där den hör hemma. När ett lyckobringande läsarbrev dyker upp eller när en vän fotar Väntrum i ett offentligt sammanhang. Som i ett väntrum eller på en boksnurra på ett sjukhusbibliotek.

Väntrum kan (fortfarande) beställas hos Adlibris, Bokus och Bokextra.

Barnalängtan

Musik för den som har längtat

6 kommentarer

20140320-083535.jpg

Igår släpptes en ny platta, och samma dag släpptes den ner i min postlåda.
Förbeställd och efterlängtad.
Anna Stadlings nya skiva.
”Av timmarna som gick utan dig minns jag nästan ingenting”.

Min egen underrubrik för den här sköna samlingen låtar får bli ”Musik för den som har längtat”. Texterna präglas av kärleken till det barn som kommit efter så många år av längtan. Igenkänning och medglädje. Du hittar alla låtarna på Itunes.

Den låt av Anna Stadling som jag hört allra mest, ofta flera gånger om dagen de senaste åren, är Låt allting va. En sång att vila i när vi är mitt i sånt som inte går att påverka hur gärna vi än vill. En sinnesrosång när livet bjuder på vandringar, eller soffstrandningar, som vi helst varit utan.

Adoption, Barnalängtan, Föräldraskap

Den andra längtan – om att tillåtas önska fler barn

26 kommentarer

Den största förvandlingen i mitt liv ägde rum en januarimorgon för femton år sedan. När jag gick från att vara längtande till att bli en mor.

Efter fem år och ett liv av längtan fanns hon där. Vår dotter. Och jag blev en mamma. Kärleken överväldigande. Fortfarande faller insikten och tacksamheten över mig. Du finns. Lika lång som jag, men alltid mitt barn. Vårt barn. Jag var inte längre barnlös. Men fortfarande barnlängtande. Så var det. Längtan fanns kvar fastän lyckan var så total.

Trots denna livsförvandlande lycka så fanns där en känsla av att familjen inte var färdig. ”Minst tre barn” hade jag tänkt så länge jag kunde minnas. En stor familj hade vi pratat om, min älskade och jag.

Den andra längtan.
Den tycks så svår att förstå för många. Särskilt för dem som aldrig behövt oroa sig för att leva ett liv utan barn. De som själva kunnat välja tidpunkt och antal. De som ”skaffar” barnen som många av oss får kämpa i smärta och sorg för att få. Och i bästa fall får. Vi fick. Vi fick vårt älskade, efterlängtade första barn. Och fortsatte längta. Försöka. Förlora.

Jag fick höra:
”du kan ju i alla fall vara glad att ni har E”
– som om jag behövde påminnas, som om jag inte visste att livets största gåva redan fanns där.
Jag fick höra:
”nu vet du i alla fall att du kan bli gravid”
– som om missfall, ett dött liv skulle vara något att glädjas åt. Förlusten av det lilla barn vi kämpat så länge och hårt för.

Det är som att säga åt den som förlorat sitt ben ”var inte ledsen för det, tänk på att du har ett annat ben”. Det går att leva utan, men det måste få vara tillåtet att sörja det ben som saknas. Det tomrum som ger hela kroppen obalans.

Nästan tio år efter den där januarimorgonen på ett förlossningsrum i Uppsala hände det igen. Det oerhörda att vi fick ta ännu ett barn i famnen. På ett barnhemsgolv i Nairobi mötte vi honom, vår son och lillebror. En tvååring som klev rakt in i våra famnar och hjärtan till den plats som var hans. Familjen blev komplett.
Den känslan. Inget kan mäta sig med den. Femton år av slitsam längtan bara rann ur kroppen. På ett ögonblick. Som ett mirakel. Vår familj var just så den skulle vara.

20140224-101136.jpg

Det var fullkomnat. Så kändes det. Jag önskar den känslan till alla som längtar så att hjärtat vill slitas ur kroppen. Den första längtan. Den andra längtan. Eller kanske tredje och fjärde. Längtan som inte handlar om att den första kärleken, det första barnet, inte duger. Längtan som handlar att komma i mål, att landa. Ibland tvingas vi eller hjälps vi att landa fastän längtan aldrig blev uppfylld. Ibland händer det plötsligt, som för oss, att en gåva läggs i famnen och inget mer är sig likt. Men oavsett hur det sker, vi behöver låta andra bära sin längtan så länge den behöver bli buren. Vi behöver hjälpa dem att bära smärtan det är att inte veta om man nånsin ska få svar på sin största längtan.

Hjälpa dem genom att inte förvänta oss att den som längtar efter barn så att hjärtat blöder ska kunna glädjas åt andras graviditeter eller babyprat.
Hjälpa dem genom att möta sorgen, inte försöka trösta bort den.
Hjälpa dem genom att inte tro att vi förstår det vi inte själva har varit med om.
Hjälpa dem genom att inte ställa längtan mot kärleken de redan har.

——————————————————————————–

Boktips!

Väntrum är romanen jag själv saknade och skrev under längtansåren. Den handlar om den första längtan men är skriven ur den andra längtans djup.

20140224-124524.jpg

Barnalängtan

Längta barn och tala om det

3 kommentarer

Igår fastnade jag vid P4 Extra med Lotta Bromée. Hon hade Victoria Silvstedt som gäst, en person som jag – förlåt – har en del fördomar om. Något VS sa i intervjun fick mig att tro att det inte bara är fördomar. Hon sa något i stil med att Nu är jag redo att skaffa barn. Fyrtio is the perfect age att bli mamma. Jag suckade och tänkte att hon måste vara en skrämmande naiv person som tror att det vid 40 går att börja fundera på att ”skaffa” barn. När den biologiska klockan nästan tickat förbi. När chanserna att lyckas med IVF redan minskat drastiskt. När det börjar bli för sent för att bli godkänd för adoption.

Sen googlar jag på henne tillsammans med ordet ”barn”, precis som andra googlar på Sarah Dawn Finer och hamnar här, och hittade en äldre artikel där Victoria Silvstedt beskrev sin längtan efter barn. Så jag viskar ett litet förlåt. ”Förlåt. Du är inte så naiv. Du är bara rädd för att blotta din smärta.”

Barnalängtan drabbar hårt, så många och så hårt att de som inte är drabbade har svårt att förstå hur ont det gör. För den som verkligen vill förstå, som inte vill komma med missriktade och sårande försök till tröst, finns det sätt att lära sig. Förra året satte jag ihop en grundkurs i barnalängtan för den som vill lära sig. Eller känna igen sig.

Grundkurs i barnalängtan

20131218-104903.jpg

Barnalängtan, Skrivande

Väntrum som talbok!

Lämna en kommentar

Tack vare en god vän till författaren finns Väntrum nu tillgänglig som talbok.

Till skillnad från ljudbok, som är den kommersiella varianten av inlästa böcker, så är talbok ett hjälpmedel för personer med läsnedsättning, dvs personer som av olika skäl har svårt att läsa vanliga böcker.

Barnalängtan är något som kan drabba alla, och ofrivillig barnlöshet beroende på funktionsnedsättning är något som sällan nämns när ofrivillig barnlöshet lyfts i artiklar, debatter och samtal. Ofta porträtteras friska heterosexuella par som symbol för barnalängtan, fastän längtan kan vara lika smärtsam vem den än drabbar, oavsett fysiska förutsättningar, civilstånd och sexuell läggning. Därför är jag så oerhört glad att Väntrum nu finns som talbok och önskar att den ska upptäckas av många talboksläsare, både de som längtar barn och de som ”bara” gillar att läsa en god bok.

20131212-104010.jpg

Just nu kan du vinna ett ex av Väntrum (som vanlig pappersbok) om du ger ett bidrag till Radiohjälpens insamling Musikhjälpen. Passa på!

Några läsarreaktioner om Väntrum:
”Boken gav mig stöd, hjälpte mig att sortera mina tankar, se ljusare på framtiden och den stärkte en tanke som börjat gro..”
”…igenkänning och bekräftelse av känslor, både de eländiga och de försonande. Att det är möjligt att acceptera sitt öde, och kunna glädjas.”
”Jag blev på nåt vis lite helad av den boken. Sår läktes lite och jag slöt på nåt vis fred med en viss del av min ofrivilliga barnlöshet.”

Om boken:

Väntrum – en roman av Cecilia Ekhem
”När det efterlängtade barnet inte kommer och alla strävanden verkar förgäves, drar sig Bea allt längre bort från sina sociala sammanhang. Inte ens den älskade som skulle bli barnets far får plats i hennes ensamma väntrum. Så möter hon, mitt i sin smärta, någon som ser och berör.Väntrum är en poetisk roman om utanförskap och sorg i barnlöshetens spår, men också en berättelse om att hitta sin mening när livet inte blir som man drömt.”

Adoption, Barnalängtan

Stöd

4 kommentarer

Någon har googlat på orden ”stöd till barnlösa” och hamnat här. Om det vore en sanning skulle jag vara mycket glad. Att den här bloggen verkligen bjuder på stöd. Min roman Väntrum har gjort det till många fler barnlösa än jag kunnat hoppas på. Ändå hoppas jag på att den på något oväntat sätt ska nå många fler.

20130921-231713.jpg
Glädjande sommarbrev…

Vår barnlöshet botades i Sverige, och vår andrabarnslängtan fick sitt svar i Kenya. I Nairobi. Där blev familjen komplett. Idag har andra familjer trasats sönder i Nairobi. Ett ofattbart terrordåd. De flesta människor vill stödja andra på ett eller annat sätt, men så finns det rörelser som mördar och på det sättet stöder sin sak. Jag förstår det inte.