Jag är så tacksam för alla fantastiska hälsningar. Tack för att ni orkar uppmuntra!

Fastän jag få så milda smekningar så är jag arg. På sjukdom och allt det jag inte orkar med när jag är sjuk. Fysiskt och mentalt. En människa med distans och fasader skulle en sån här dag skriva ett inlägg om heminredning eller film. Eller blogga anonymt. Men eftersom jag inte vill blogga anonymt och inte hittar några fasader så undrar jag om jag ska sluta blogga. Jag vill(e) ha en blogg som lyfter mitt skrivande och de frågor som jag vill beröra människor med. Jag vill inte beröra med ilska och feber, men det är allt som finns just idag.

Arg.

Ibland kan en krånglande blogg vara droppen. Igår ändrade den plötsligt utseende utan att jag hade ändrat en enda krumelur i inställningarna. Nu har jag försökt med att installera ett nytt tema och då hamnar sidomenyn längst ner. Jag orkade googla mig till att man nånstans ska ändra sidans bredd, men längre än så kom jag inte. Fast nu ser jag att det bara är på första sidan det är fel. ”Sku man för fanken vara ingenjör” sjöng Ronny Eriksson. Det verkar så.

Arg.

Det är såna här dagar igen.

Och en hel månad kvar tills jag får komma till stora sjukhuset för fortsatt utredning. Nya hemska undersökningar som jag helst inte vill veta av, men absolut vill göra.

För. Jag. Vill. Bli. Frisk.

Jag försöker begränsa tablettknaprandet eftersom det inte är rimligt att peta i sig ens så här milda piller varje dag när man har varit sjuk i över sju månader. Sjukt less på det just nu, och jag tänker igen att jag inte är en person som skulle klara av att vara kroniskt sjuk utan att bli bitter. Jag är dålig på att vara en människa som mår dåligt.

Tänk dig att du varje dag känner ett tryck runt huvudet som om det satt en för tung och för trång hjälm där. Och så ett hårt band över ryggen som trycks åt allt mer, och gör kroppen allt segare, ju fler tiondelar tempen stiger eller ju mer du aktiverar dig. Så är det att vara Cecilia, 2012. Och jag är så galet less på det. Just idag mår jag sämre än på länge, vilket inte alls stämmer med planen att till helgen försöka utnyttja den fina hotellweekend som jag för ett år sen vann till mig och maken.

Skit.

Hösten är alltjämt vacker, och jag försöker muntra upp mig med de bilder jag tog förra veckan på lååångsamma promenader när febern var aningen mildare.

Igår började Jonas Gardells teveserie Torka aldrig tårar utan handskar. En berörande och viktig berättelse. Jag såg Babel från febersoffan tidigare under dagen och blev redan då berörd av det tidsdokument som Jonas Gardell skapar genom sina romaner och denna serie. Det är skrämmande att inse hur homosexuella och hivsmittade betraktades för bara trettio år sedan. Och skrämmande att så många människor fortfarande är så livrädda för hiv att de som lever med sjukdomen sällan vågar berätta det. Det går inte att bli smittad i vardaglig social kontakt. Jag har själv inte riktigt fattat det förrän under senaste året när jag aktivt har velat lära mig mer. Det fanns (hos mig) inte en tanke på att tacka ja till ett hivsmittat barn när vi skulle adoptera, men om frågan hade ställts idag tror jag att jag skulle resonera annorlunda. Världen är full av föräldralösa hivsmittade barn som skulle kunna få familj om attityderna förändrades. Tyvärr verkar attityderna vara helt felriktade. Föräldrar till hivsmittade barn vågar inte berätta om det av rädsla för att barnen ska bli sedda som smittsamma. Unga och sexuellt (över)aktiva verkar däremot inte rädda för att få hiv, trots att det är de som utsätter sig för allvarlig smittorisk.

Gardells teveserie har det gjorts mycket reklam för. En serie som däremot hade gått mig spårlöst förbi var ”The spiral”. Jag upptäckte den på SVT Play och har haft den som sjukdomsvinst den senaste veckan.

Jag tyckte MYCKET om The spiral, och fattar inte varför den inte uppmärksammats mer. Den uppmärksamhet den fått har tydligen inte varit så lysande. Själv tyckte jag att det var uppfriskande att se en europeisk thriller som utspelar sig i konstnärsvärlden. Det finns en hemsida kopplad till serien. Jag har inte tittat så mycket där, men gillar greppet. Har du missat serien och behöver lättsam men spännande underhållning? Passa på. Det går att se The spiral på SVT Play tre veckor till.

Idag fick jag verkligen vatten på min (väder)kvarn 😉 från igår. Det är regnigt, blåsigt och rent objektivt (?) ett dåligt väder enligt tidningen, radion och Facebook.

En perfekt morgon för tända ljus och en vitaminkick.

Och tid att plaska både ute och inne.

Det finns få saker som värderas så ofta och självklart som vädret. (Kan det vara för de snarlika orden: väder och värde? 😉 ) Och det finns föreställningar om att värderingarna är objektiva. Säger man ”vackert väder” så förutsätts det att alla vet vad man menar.

Hösten är som bekant min bästa årstid, och jag kan bli lycklig över vilken höstdag som helst. Häromdagen låg molnen nära marken och berget som vi bor nära hade en mössa av tjock dimma ovanför de gröna och guldgula träden. Regnet föll lätt och var mer som våt luft än som något som kom uppifrån. Vackert väder, enligt min mening.

Men en sån dag berättar både meteorologer och vanliga dödliga att vädret är allt annat än vackert. Det är ledsamt. Att just ha tänkt tanken att ”detta är en fantastisk dag” och så möter man nån annan som slår fast att det är ett ”jävla skitväder”. Det händer så gott som varje dag det inte är idel solsken.

Men klädföretagen som säljer varma kläder håller i alla fall med om att höstväder och kyla är något att fröjdas åt.

Adoption är inte bistånd – men i adoptionernas fotspår blir behovet av insatser för världens barn tydligt.

Adoptionscentrums biståndsverksamhet Föräldralösa Barn ingår i Radiohjälpens Världens Barn-insamling 2012. Den nationella insamlingsveckan börjar imorgon och pågår 6-13 oktober.

Vill du bidra? Använd plusgiro: 73 19 40-3 Adoptionscentrum Västernorrland för att ge din gåva. Märk inbetalningen med ”Världens Barn”. Vill du skänka på andra sätt, läs mer på Världens Barns hemsida.

Gå med i vårt evenemang på Facebook.
På så vis sprider du budskapet vidare och får veta mer om vad pengarna används till! Tack!

Dessa barn har växt upp på ett bra barnhem och har nu fått familjer. Barnhem är inget långsiktigt hem för barn. Ändå blir många barn kvar på barnhem. Stöder du Föräldralösa barn ökar du chanserna för barn att få ett tryggt liv.

Ronny Eriksson är en gammal favorit. Det var min pappa som introducerade honom (ljudligt, inte personligen 😉 ) för mig och vi lyssnade på fantastiska monologer och låtar av både honom och hela Euskefeurat. Det här var vid den tiden då jag och min M nyss hade träffats, så Ronny Eriksson väcker många minnen från den tiden. Igår kväll fick de väckas igen. Med medicin och vila i kroppen placerade jag mig intill maken i nedsuttna fåtöljer och hörde denne genialiske pitebo. Nyskrivna berörande sånger, många skratt och mycket eftertanke.

Pessimistkonsulten

Ronny Eriksson är en envis norrbottning precis som min pappa, och uppenbarligen lika envis som han var med att fortsätta använda N-ordet för svarta och L-ordet för samer. Det stör mig, förstås, precis som det stör mig att Carolas efterlängtade andra barn i en sång benämns som en assecoar stör mig också. Ändå går det att låta det passera eftersom Ronny är den han är, samtidsdebattör, skicklig textförfattare och genom alla år uttalad antirasist och människovän. Och som dessutom på så många sätt påminner mig om min pappa.

Några år efter att pappa hade drabbats av sin svåra skallskada uppträdde Ronny i Sundsvall och vi tog med pappa dit. Det fanns bra plats för den otympliga rullstolen och pappa som inte kunde kommunicera mer än med några ord satt som uppslukad av föreställningen. I förväg hade jag skrivit till Ronny och berättat om pappa och hur han alltid vid fester hade brukat sjunga Ronnys sånger. Jag fick inget svar, men på föreställningen så dedikerade Ronny en av favoritsångerna till pappa Tage – och i pausen kom han fram till oss och pratade och gav pappa en signerad CD. En varm man och ett lyckligt ögonblick för oss alla fyra som var med: mamma, pappa, lillasyster och jag.

På en av de kassetter vi ständigt spelade i början av 90-talet fanns berättelsen om Molnet. Den är lika rolig än!

Det senaste halvåret har det som bekant varit dåligt med både betalt jobb och författande, men däremot har mina soffliggartankar landat i en hel del haikudikter på Ekhemmanet-sidan på Facebook. Där går det att titta in även om man inte har ett Facebookkonto. Välkommen! På begäran kommer gårdagens dikt också här. Bilden tog jag häromdagen när jag stannade bilen vid den vackra kyrkogården, och parkeringsförbudet intill bänken ledde till dessa rader.

stanna här en stund
få kraft till fortsatt vandring
utan att slå rot

För ett år sedan satt jag på en helt annan bänk med en vän som jag träffade för första gången. Vi talade om sorg och längtan och om att våga hoppas på att drömmen ska slå in. Den slog in. Idag kom ett kort på posten och allt blev så påtagligt verkligt. En liten fot. Levande varm och med små tår att pussa av en mamma som längtat så länge.

Adoption är inte bistånd. Inget barn ska behöva växa upp med känslan att hen fick familj för att föräldrarna ägnat sig åt välgörenhet. Adoption sker för att barn behöver föräldrar och för att föräldrar längtar barn. Men adoptionernas fotspår blir det tydligt vilka behov de barn som blir kvar har, och mot den bakgrunden finns det ändå ett slags band mellan adoptionsförmedling och biståndsverksamhet.

Adoptionscentrums insamlingsstiftelse Föräldralösa barn är 2012 en av de organisationer som ingår i Radiohjälpens satsning Världens Barn. Det innebär mycket för de biståndsprojekt som syftar till att förhindra att föräldralösa barn får växa upp på institution. Det sker i samarbete med lokala organisationer och kan handla om att bidra till att barn kan återförenas med sina familjer. Ett viktigt arbete är att lindra effekterna av hiv/aids-epidemin som gör mängder av barn föräldralösa.

Vill du bidra?
Använd plusgiro: 73 19 40-3 Adoptionscentrum Västernorrland
Märk inbetalningen med ”Världens Barn” och ditt/företagets namn så att vi kan höra av oss. Har du frågor? Skicka ett mejl till ac@ekhemmanet så kontaktas du av någon i styrelsen.
Det går också att enkelt skicka en SMS-gåva till Föräldralösa barn.

Hälsar Cecilia – sängliggande representant för Adoptionscentrum Västernorrland