Tänk dig att en grupp kändisar klär ut och sminkar upp sina friska barn för att det ska se ut som att de har cancer. Sen används bilderna för att beveka givare att skänka pengar till cancerforskning. Hur verkar det upplägget? Respektfullt mot cancersjuka barn och deras familjer? Respektfullt mot kändisarnas barn? Nej. Jag tycker…
Kategori: Ditt & Datt
Himmel över mig och Berlin
Många bilder, lite text. Trött. Inte sämre i min sjukdom, snarare tvärtom. Jag börjar ana våren i kroppen. Glimtar av en mikroskopisk förbättring. Inte hela tiden, men då och då. I små, små portioner. Lindrigare huvudvärk, stunder av kraft, en känsla av att kroppen börjar nosa på verklig återhämtning. De två tidigare åren har jag…
Läskraft
Idag läser jag. Läser och samlar kraft inför en helg i glädje, samvaro och kroppslig utmaning. Vårt första längtansbarn ska konfirmeras. Jag minns, inte som igår men nästan som i förrgår, när hon var två veckor gammal och en vän ringde och ville komma. ”Så jag får se henne innan hon ska konfirmeras.” Nu är…
Drömsk verklighet
Det sjuka livet är ett isolerat liv. Det är många som tänker på mig dagligen, men få människor som passerar min febersoffa rent fysiskt. Det är jag tacksam för, eftersom stillheten är nödvändig för att inte sjukdomen ska isolera ännu mer. Nödvändig men inte alltid önskvärd. Ett sätt att fly ur isoleringen är att besöka…
Sofftrist
Det går utför med bloggen. Jag fotar min otroligt händelserika vardag (ironi) och tänker på allt jag ska skriva. Sen händer inget mer. Igår frestade ett sjukhusbesök rejält på orken (särskilt som bilen framför tog sista platsen nära entrén…), och ändå tog jag tag i en tvätthög och diskmaskin så fort jag vaknade. Dumt. Det…
Rise with me
Det är så mycket jag vill skriva om och reflektera över, men jag låter ofta bli för att spara på kraften. Den dyrbara. Säger därför ett gemensamt tack här för alla fina hälsningar. Tack! Efter packning och en mils bilkörning i sakta mak kom jag och katten hem till vårt hus igår när övriga familjemedlemmar…
Utsikt
Medan familjen är hemma och pysslar ligger jag kvar i tystnaden på favoritplatsen vid havet. Jag skulle gärna titta på horisonten och höra vågakvalpet hela dagarna, men får begränsa mig till nån kvart om dagen eftersom sjukdomen tycks göra kroppen så känslig just nu. För ljus, rörelse och rörelse. Fast tittar ut gör jag förstås…