Jag vill resa till USA. Har aldrig varit där och vet så mycket jag skulle vilja uppleva. Längtan ännu större, ännu omöjligare nu som sjuk. Jag vill vara frisk nog att vandra runt i New York, sitta på caféer och skriva roman, gå på jazzklubbar och känna mig som en skapande själ på rätt plats.

Men som det är nu får jag avstå till och med jazzkonsert i min egen stad. Mår sämre av allt som inte är tyst vila, och önskar allt annat än tyst vila.

Så jag försöker stilla längtan, nu när jag är ensam hemma en stund, på det där sättet som får folk att tro att jag är så positiv och stark. Streamar Grey’s Anatomy utan textremsa, dricker gocider från ICA och knaprar nötter. En sån här bild går inte att lägga på Facebook. Då tror folk att allt är muntert och tummen upp.

20140503-195232.jpg

Related Posts

5 thoughts on “USA på låtsas

  1. Ja du skulle få massor av gilla.
    Men vi som känner dig bättre vet att det inte är så enkelt.
    Kram från mig.
    Önskar att du fick vara frisk och få åka till amerika.

  2. Ja det är tråkigt att upptäcka med denna sjukdom , att man inte längre kan resa och göra saker som man vill. Det är en av mina större sorger jag tvingats jobba med, inte resandet som så men jag ville vara reseledare och tvingades avbryta. Så jag vet sorgen i att verkligen inte kunna. Att inte kunna åka på de utflykter som tex charteresan erbjuder osv, för att jag inte vet om jag klarar en hel dag, genom måendet. Det går inte ens att planera för man inte ( inte jag iaf) vet hur måendet är och blir under en dag. Jag kan inte säga ens på morgonen för det kan ändras radikalt under eftermiddagen och kvällen. Åt båda håll. Morgonen kan börja bra för att sluta med en kollaps på eftermiddagen, eller att jag inte alls kommer ur säng på morgon och halv dag för att piggna till på kvällen.

    Jag kan heller inte hålla på att sitta en hel dag i väntan på en flygplats, för för mig hjälper inte liggande vila heller utan jag måste sova i säng på riktigt djupsömn för att det alls ska bli bättre. Då måste vi som en ur RME sade: Men det är inte alls bara att räkna tiden på det ev jobbet, utan du måste räkna in uppstigande, mornande, påklädning och andra saker samt transport till jobbet samt från. Då kan all din ork vara förbrukad lagom till du kommer fram till jobbet. Vilket alltså ofta sker för mig.

    Vilket betyder i resandeform: ja ja jag kanske orkade flygplatserna och transfern men det slår ut mig så till den milda grad att jag får ligga helt på hotellrummet i 3-4 dagar för återhämtning. Ja men vad roligt om du har en resa på en vecka eller 14 dagar. Sedan man då kanske orkar ett eller 2 kvällsrestaurangbesök eller nåt litet annat, sen vila resten av veckorna som är kvar. För att inte tala om hemåkningen, där det ju skämtsamt sägs man behöver semester efter semestern för återhämtning. Det är precis vad som händer med mig, då blir jag utslagen i 2-3,4 veckor beroende på resans intensitet, där jag faktiskt inte kan göra ett enda dugg.

    Så det känns inte ens bra att åka på resor längre hur mycket jag än vill. För att det känns som man kastar pengarna i sjön, eller landets hav..
    Jag vet att ordföranden.. åker några gånger per år till varma nejder. Men hen har mer som du med feber och sjukdom, inte utbränningstillstånd. Så där gör tydligen värmen gott, medan för mig spelar det ingen roll huruvida det är varmt eller kallt för det är inte där mitt fel sitter. Utan utslagningsfaktorn gör att det är bara att förbränna den viktiga energin på något som är rätt hopplöst eg. Hur mycket jag än älskar det och vill.

    Inte heller weekendresor är ett bra alterntiv för mig, folk föreslår gärna det i stället. Men det är alltså inte där det sitter, för då på tex 2-4 dagars resa vill man ju hinna med så mycket som bara går o fullspäckat schema från då tidig morgon till sen kväll. Iaf jag vill ju då hinna se o göra så mycket som bara går, tex shoppa guidningar teater kultur sigthseeing, ja du vet, och det är en ännu större omöjlighet än om man tex väljer solresa och bara ligger på stranden i 2 veckor. Dessutom vill jag inte ligga på strand i 2 veckor utan se saker. Jag vet att ordföranden ligger i sin solstol i ung de 2 veckorna för det är värmen som söks. Inte för mig. Tråkigt. Så ja du..

    Så detta är också en konst att lära sig med denna sjukdom att inte deppa för allt man inte längre kan göra.

    SÅ man kan i stället, lärde jag mig på ett ställe. Soffresa! Inte varken så tråkigt eller tokigt som det låter. Då gör man en temadag av det land man skulle ha velat besöka. Tex en barbequ med landets mat, kan tex köpas grillad karre el revbensspjäll, kyckling, så man inte behöver ödsla orken o tiden på sånt. Köpa landets vin eller annat vad som nu man tänker. Tex mintte eller ja du förstår tanken. Sen ser man filmer tex disney eller ja vad det nu är ung den dan. Går ut vid ork på internet och ögonshoppar eller nätshoppar riktigt( håll då koll på tull) i tex de affärer som finns på Manhattan osv.. Ev kolla en opera från Sidneys operahus eller nåt. Sen när man fått nog så avslutas temadan och man har soffrest. Relativt enkelt och billigt. Lite planering krävs ju men inte super ändå. Men det kan man ju diskutera vid normala middagsbordet så iscensätter de friska personerna det mesta..

  3. Ja vad säger man? Orden blir så fjuttiga.
    Något helt annat Hörde att du haft en bekant nattgäst från efs konferens.
    Antar att du oxå velat vara där.

    Kramar från sängen där jag blev utan assistent så maken fick kasta sig hem från sammanträde för få upp mig. Väntar just nu på vad som ska hända på ass fronten

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *