Idag kan jag fira att författarsidan på Facebook har fått sin hundrade gillare. Hundragubbesjubileum. Och den hundrade gubben var en varm gumma och inte en trägubbe som i Katthult. Jag lovade redan i slutet av februari att den hundrade gubben skulle få en liten present. Nu har jag gjort i ordning den, och tycker att det passar utmärkt att skicka den just dit den ska.Nu är det väl bara att sikta på 200-gubbesjubileum, eller hur? Jag minns inte att Emil hade nåt sånt.
Vårt Katthult. Uppifrån vårt berg ser det PRECIS lika ut 😉
Sen så kan jag fira att citat ur mina gamla dikter har fått nytt liv på andra sidan norska gränsen. Fantastiskt. Den som är nyfiken på det kan gå in på Ekhemmanet leta sig fram via länken till Siterte Sitater.
Och så får jag alldeles snart fira att min familj kommer hem. Jag är inte piggare än när de åkte, men betydligt gladare. Jag firar med att SMS:a en peng till Unicef (se till höger på bloggen) och le och beröras framför Humorgalan.
Den här dagen för precis fjorton år sedan fick livet hjälp på traven. Två befruktade embryon återfördes till min livmoder. Jag och min älskade, älskade man gick och tände två ljus i Uppsala domkyrka och mötte sedan vänner för picknick i gröngräset. På kvällen hade Zifa konsert i Österledskyrkan och jag dansade och sjöng medan ett litet liv började ta fäste. Vårt första barn. Som nu är på vägen mellan barn och vuxen. Så älskad att det gör ont. Med precis samma slags kärlek som vårt andra barn vars liv tog fäste i en annan kvinnas livmoder för sex år sedan. Kanske det andra ljuset vi tände för fjorton år sedan egentligen var hans.
Jag saknar dem båda idag så det gör lite ont.
Men jag har dem.
Vi har dem.
Tack Gud.
Soppbild som finns med i manuset till en ännu outgiven bok
En till oväntad glädje presenteras i det här filmklippet från EFS-kyrkan i Sundsvall. Mittnytt kom och hälsade på i ett soppkök där det inte bara bjuds på soppa, utan mycket mer. Gratäng och värme och hopp till exempel.
Glad och stolt och tacksam över församlingskamraterna som driver det här arbetet, över företagare som möjliggör det och över unga människor som vill bidra till ett arbete som gör skillnad. Och så fick jag komma till kyrkan fastän jag är sjuk 🙂
Om du vill bidra till EFS diakonala arbete så sätter du in en peng på PG 17 69 65 – 2 och märker inbetalningen med ”sopplunch”. Och om du vill att fler ska uppmuntras till det kan du sprida eller gilla det här inlägget.
Igår kom, förutom välkomna samtal från kollegor och vänner, ännu en fantastisk kryapågåva från arbetskamrater, från mitt nyaste jobbnätverk. Oväntad glädje.
En av mina bloggläsare mejlade mig idag och berättade om ett nyfått barnbesked. Äntligen! Och jag får dela lyckan. Oväntad glädje.
Morgonnyheternas mest (enda?) uppmuntrande nyhet var den om en, för regeringen, helt okänd Margareta Winberg som råkade bli inbjuden till en fin ministermiddag. Och som åkte dit och fick komma in och vara med. Underbart. Oväntad glädje.
Och så loggade jag plötsligt, bara på prov, in på Facebook igår efter mer än två månaders frånvaro. Jag var egentligen inte så sugen på FB, men blev överväldigad över alla varma hälsningar. Oväntad glädje.
Jag vilar med mina 38+ (i flera bemärkelser) efter lyxmiddag. Småplock med bara godsaker. Det blev bland annat det som sonens barnhemspersonal kallade ”chapo”. Smörstekta chapati som barnen fick smaka när de (ofta) kom in i barnhemsföreståndarens hus som ligger intill barnhemmet. Vi använde tortilla och det smakade alldeles rätt. Liksom dotterns vitlöksbröd smakade restaurang.
Medan pappa och storasyster fixade mat skötte lillebror underhållningsdansen. Han ville dansa till samma låt av Zifa hela tiden. Efter ett tag kollade jag vad låten hette: ”White men can’t dance”. 😀
Jag är med UNICEF i kampen för varenda unge. Vill du också vara med och förändra barns liv? Bli Världsförälder här: unicef.se/bli-varldsforalder. För 100 kronor i månaden är du med och ser till att barn över hela världen får vaccin, medicin, rent vatten och utbildning.
Har du en blogg och vill vaccinera ytterligare 95 barn? För varje bloggare som publicerar den här bloggposten mellan 16 april och 13 maj så skänker Apotek Hjärtat 95 stelkrampsvaccin. Läs mer och hämta bloggmaterial på unicef.se/sprid-budskapet/bloggkampanj
Mitt hjärta klappar för Afrikas horn där problemen fortfarande är enorma, så jag har tidigare tänkt lägga till sidobannern om UNICEF:s arbete där. Och idag kom jag äntligen ihåg hur man gjorde. Så posta gärna detta inlägg på din blogg och SMS:a LIV till 72 900 så skänker du 50 kr via UNICEF. Det räcker till 13 påsar nötkräm mot undernäring eller 29 påsar vätskeersättning. Tre påsar nötkräm om dagen kan vara allt som krävs för att rädda livet på ett undernärt barn.
Filmen Happy Feet 2 var just så där fin som man kan önska av en familjefilm. Med budskap som:
– Det är OK och BRA att vara annorlunda
– Ingen är för liten för att göra skillnad
– Tillsammans är vi starka
– Vi har alla gåvor som kan bli till glädje för andra
Hela världen finns representerad bland mina bloggläsare. Det är spännande. Jag blir förstås ruskigt nyfiken på vilka i USA, Ryssland, Island och varenda liten prick på Sverigekartan som regelbundet läser här. Så berätta gärna du som aldrig har givit dig tillkänna. Det är alltid härligt med kommentarer och andra hälsningar.
Senaste veckans svenska besökare
Hela världen, Heal the world, fick jag höra efter Mio min Mio-läsning kind mot kind och före ansiktsmassage med femåringshänder på febrigt mammaansikte. Det är till att ha det bra. Sångaren tyckte att det här kunde läggas ut på bloggen 😉 så håll till godo. Här får ni en specialinbjudan till en sångstund med en av mina kärlekar. (Som tydligt vill visa upp dagens förskolepyssel.)
Mitt hjärta flödar över, som Carola sjunger som mycket ung på den gamla, raspiga LP:n. Jag skulle gärna bjuda också på vår skönsjungande dotters sång, men tonåringar säger lite mer sällan att ”det här kan vi lägga ut på bloggen, mamma” 😉
Efterrätt som gör gott. Melon, jordgubbar och Madicken.
Och skålarna som jag givit till och senare ärvt efter farmor, jordgubbsodlerskan. Som också odlade vinbär. Sjuhundra buskar hade de på gården i Tornedalen. Om jag minns rätt.
