Tända ljus, ett glas rött och sköna toner från en fantastisk röst. Det är till att känna sig lördagslyxig.

Fantastiska skådespelerskan och sångerskan Lisa Werlinder släpper – äntligen – sin platta Ett minne blått. Man kan just nu vinna den och höra den sköna låten Barfota längs Norr Mälarstrand på Spotify. Det skulle ha varit roligt att bo i huvudstaden ibland och t ex gå på releasekalajs.

Idag har jag lyckats upprepa konststycket att koppla en wordpress-blogg till en existerande hemsida. Ibland förvånas man av sig själv. Det är barndomsvännens nyfödda blogg som idag har börjat ta form och jag kommer att länka till den snart, snart – för den kommer att kunna inspirera många – på samma vis som riktigt god musik.

Min matlagning har verkligen förändrats genom åren. Jag vill påstå att jag har utvecklats mest på sedan tonåren just där, och i fråga om att tala inför många människor. Plus en hel del insikter om livet som har kommit genom erfarenheter och möten. Så nog sker det utveckling, även om förra inlägget påminner om att i många känsloreaktioner är vi ( eller i allafall jag) fortfarande barn.

Idag ska jag träffa en vän som funnits med sedan jag var fyra år. I våra tonår testade vi på en del matlagning med riktigt vedervärdiga resultat 🙂 Det är tur att det har gått framåt. Annars hade gårdagens middag kunnat bli allt annat än god. Men kanske fredagsmysig ändå enligt en gammal definition. Det tilltänkta köttet luktade surt så middagen blev en helt annan. ”Här är ditt kylskåp” – om ni minns det programmet från tevematlagningens barndom. Jag är usel på att laga efter recept men bra på Här är ditt kylskåp-matlagning. Igår blev det en fredagslyxig pasta med lax, morot, rödlök och vitt vin. Fast laxen låg i frysen. Där köttet också borde ha legat fastän etiketten påstod annat.

Frostiga nätter och dagar som går. Snart är det advent.

Den som är gillare av min skrivarstuga Ekhemmanet på Facebook får rabatt på barnboken Vänta Lydia!

Ju tidigare beställning, desto större rabatt. Boken passar bra för barn kring 3-6 år, eller kring 36 år, eller 63 eller för vem som helst som gillar advent.

Apropå gilla: Numera kan man också gilla blogginläggen på Facebook genom att klicka på gilla-knappen under inlägget. Kanske inte är så aktuellt med tanke på hur lite trafik jag har på den här sidan. Men det är åtminstone möjligt.

Den här lördagen hölls tom på aktiviteter, fastän det fanns sånt som borde/kunde göras på annat håll. Segdragna förkylningar kräva dessa dagar. Men när man också lider av en viss prestationssjuka kan det kännas lite svårt med dem. Den där känslan av att ”jag borde nog ha gjort något annat, nåt nyttigt” kommer alltför lätt. En lång men långsam promenad med fantastiska Radiopsykologen Malin blev det förutom långsamt hemmapyssel. Jag förundras över hur ett samtal från en början kan verka att handla om en sak, och sen hittar hon rätt trådar att dra i, fråga om så tar samtalet en helt annan vändning och kommer att beröra just det som är denna persons bekymmer. Men som kanske inte var uppenbart för personen själv från början.

Efter middagen ordnade maken eld på gården i det eldfat vi släpade med oss hem från Nairobi i mars. Där tog vi plats med filtar och äppelpajen som jag och junior bakade idag. Här skulle skådas stjärnfall. Meteorsvärmen Draconiderna ska kunna visa sig ikväll, och vi har sett en hel del fina stjärnfall just från den del av himlen där Drakens stjärnbild finns.

Sköna utemöbler, liggunderlag, mössor och vantar. Och himlen mot skyn långa stunder. Så sällan är jag helt fokuserad, så koncentrerad på nuet. När man väntar stjärnfall går det liksom inte att titta åt något annat håll. Jag kanske ska ägna mig åt det oftare. Redan om en stund efter att ha fått upp värmen framför en amerikansk film som också handlar om en radiopsykolog. ´Som dock inte agerar under samma professionella stjärnhimmel som P1:s Malin Edlund.

Det är sällan eller aldrig roligt att ha sovit dåligt. Humöret och allehandla toleransribbor sänks. Men ändå kan jag vara tacksam över att få vara sömnlös med mitt sjuka barn, när det handlar om oförarglig feber (magsjuka är dock inte kopplat till tacksamhet för en emetofob). Tacksam över att ha fått de efterlängtade barnen som var långt ifrån en självklarhet.

Så idag är vi trötta jag och junior. Och katten testar toleransen genom att bokstavligen klättra på väggarna och förstöra oersättligheter. Då behövs en uppbygglig sång. Jag har bloggat om den förr, men testar nu om jag kan lista ut hur jag får den inbäddad i den här bloggen.

Så där ja… en handfull googlingar och en handfull testningar senare….

There is always something to celebrate. Always a reason to eat. At least in Sweden. Today it is the 4th of October, since 1999 – the year we were blessed with our first child – this day has been named ”The day of the cinnamon roll” – or Kanelbullens dag in Sweden. It might seem a bit infantile to celebrate a pastry, but the day was established to celebrate the baking done in the homes. (But I guess people baking buns professionally are very happy this day).

So – for any English-speaking friend, here is the recipe for the bun of the day.

Swedish buns – Cinnamon rolls

Dough: 3 dl milk, 50 g fresh yeast, 100 g butter, 1 dl sugar, 1/2 teaspoon salt, 1/2 teaspoon ground cardamom, 9 dl all-purpose flour
Filling: 50 g butter, softened, 1/2 dl sugar, 1-2 tablespoons ground cinnamon
Garnish: 1 egg, pearl sugar or crushed sugar cubes

1. Heat milk to 37°C (98°F)
2. Crumble yeast in a large bowl. Add some milk and stir until yeast is dissolved.
3. Add remaining liquid, butter in slices, salt, sugar, cardamon, and around 2/3 of the flour. Knead until smooth and elastic. Add more flour when kneading, but save some for rolling out. Dough is ready when it begins to clean bowl.
4. Sprinkle with flour. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes.
5. Knead dough a few minutes in blown. Turn out onto a floured board. Knead in remaining flour. Dough is ready when it begins to clean board.
6. Roll out dough in a rectangle. Spread with soft butter, sprinkle with sugar and cinnamon and roll up.
7. Cut into 1-2 cm slices and place on greased baking sheets. Cover and let rise in a warm place until doubled. About 30 minutes. Preheat oven to 250°C (475°F).
8. Brush rolls with beaten egg and sprinkle with pearl sugar.
9. Bake 5-10 minutes in the middle of he oven. Cool covered.

Dagens utflykt gav en lagom skörd av trattkantareller, och gossebarnet beställde svampsoppa. Den som vi åt för några veckor sedan och som han (den annars soppointresserade) åt flera skålar av då. Jag lagar aldrig mat från recept, men som tur var så hade jag bloggat om just den soppan och därför skrivit ner hur jag gjorde. Så jag kunde upprepa soppan med samma smak dessutom. Den blev förrätten och en bulgursallad med bland annat hummus som sällskap blev huvudrätt.

Efterrätten hade tolvåringen gjort alldeles på egen hand. En ljuvlig frusen cheescake. Föräldraskapet ger nya glädjor och utmaningar med tiden. Att få smaka på sitt barns kokkonst hör definitivt till glädjorna.
God lördag!

De senaste dagarna har hösten varit alldeles för varm för mig, men idag när jag hämtade tidningen var den friska, höga höstluften tillbaka. Himlen blå över gyllene löv och mogna äpplen.

Den här årstiden är min. Höstluften är lätt att andas till skillnad från vårens kravfyllda och sommarens ibland kvalmiga värme. Det är som Carola sjunger i När löven faller att ljuset ifrån skymning gör mig väl och jag får styrka i det svaga i min själ.

Vi har helgbesök av en gammal god vän som fick en födelsedagsbricka imorse och som snart ska få lära känna vår skog. Vår höstskog.

Det är härligt att ni har hittat hit och jag är så glad över alla kommentarer. Det är tydligt att det är lättare att kommentera på en ”riktig” blogg. Nu ska jag bara lära mig alla trixen. Till exempel att bädda in filmklipp. Tur det finns mycket wordpresskunskap att googla sig fram till. En annan gång. Nu på med skogskläderna.