Kategoriarkiv: Gott

Vänskap och parmesan

Igår kväll tog jag mig ut på en efterlängtad träff med två vänner på den enda restaurang som jag nånsin längtar till. Fantastisk italiensk mat och värme som når in i hjärtat. Sån där värme som får ögonen att vattnas. Som när mitt påbörjade tillfrisknande firades av både vänner och värd.

20130808-165321.jpg

Vi har delat de senaste åren de här vännerna och jag. Glatts och sörjt med varandra. Häpnat över både glädje och sorg som drabbat både oss och dem vi har nära. Vänner som det går att visa sina dystraste sidor för utan att vara rädd att de ska gå. De står kvar, och samvaron berikar och stärker.

När det gäller vänner är jag oerhört lyckligt lottad. Men jag tror egentligen inte det är något lotteri. Fantastiska människor har kommit i min väg utan att jag själv har kunnat påverka det, men att det har blivit djup vänskap kan jag tacka alla parter för, också mig själv. För att jag och vi vågat gå under ytan. Vågat öppna upp och blotta våra smärtor. Jag är övertygad om att det är det som bygger de riktigt nära relationerna. Förmågan att dela både yta och djup. Somliga stunder är vi helt ensamma med våra mörkaste tankar, och så måste det kanske få vara ibland, men om vi aldrig vågar öppna oss för andra så tror jag vi blir allt mer ensamma. Hur många vi än har omkring oss.

20130808-170401.jpg

Att bli given livet

20130729-115233.jpg

Tvätten som var lätt fuktig igår kväll är inte precis torr idag. Ett välkommet regn efter torra, heta och molnsnåla dagar. Jag trivs med regn och mulenhet i vanliga fall (och är inte rädd för tårar och sorg heller, kanske är det ingen slump) men nu när sjukdomen gör mig extra känslig för både sol och värme är det fantastiskt med en regntung dag. En dag som gjord för att testa orken, att våga mig på en längre promenad än på väldigt länge. Den högre febern håller sig borta nu, men ännu har jag inte fått smaka på min vanliga låga temperatur och att känna mig helt frisk. Den känslan längtar jag efter, och hoppas på att få möta så småningom, men tills dess gläds jag åt nyfunnen frihet, åt en gradvis ökning av orken. Nu har jag rasat ihop i kökssoffan, rätt mör, efter att ha klarat av att gå en runda som ledde mig till det friska livets stigar. Hoppets vy som ögonen inte har sett på väldigt, väldigt länge. Det är lite som att bli given livet på nytt, trevande och försiktigt kan jag sträcka ut stegen och känna att kroppen klarar mer det som varit omöjligt så länge.

20130729-115634.jpg

Med mig på promenaden följde Martha Ehlin, lyssnarnas sommarvärd i Sommar i P1. Fuktiga kinder och varmt hjärta av att få följa hennes resa, där hon bokstavligen blev given livet av den organdonator som gjorde henne frisk. Det är många år sedan jag och min make talade om organdonation och skrev på donationskort. Nu finns nya sätt att ta ställning, och kanske tid att ta upp samtalet igen. Det är tid, mitt i livet att samtala om döden, om livets villkor.

Promenaden ledde förbi många hus där det bor eller har bott människor som jag vet har drabbats av livets tuffa villkor. Sjukdom och sorg, smärta och längtan. Vi går inte fria. De flesta av oss drabbas någon eller många gånger under livet av sånt som är svårare än vi trott oss klara av. Vi klarar mer än vi tror, men vi klarar oss inte ensamma. Den senaste tiden har jag tänkt mycket på att det är bland det viktigaste jag vill förmedla till mina barn. Att när livets svårigheter drabbar och det tycks omöjligt att hitta hoppet och ljuset igen så finns det alltid en väg tillbaka, och att för att hitta den behöver vi öppna oss och ta emot. Det är grundtonen i min kristna tro, att hjälp finns, att livet vinner över döden, att ljuset alltid kan övervinna mörkret, och att det hoppets ljus kan lysa över hela mitt liv. Och ditt.

20130729-123101.jpg

Prinstårta

”Jag ska baka en tårta med jordgubbar på.
Och mitt på tårtan ska namnskylten stå…”

20130710-100814.jpg

Så sjöng vi i morse, jordgubbssången från Majas alfabetssånger. Vår lille fyller sju år, och jag fylls av tacksamhet över att någon vi inte känner till bar fram honom till världen och till oss. Jag önskar att hon fick veta att han har det gott, och att både kärlek och sång flödar idag. Och jordgubbar!

Som en tveksam morgonvind

När vi åker bil om sommaren hela familjen kommer gamla skivor fram. En av dem vi nu har dammat av är Nu sjunger näktergalen med ljuvliga texter av Barbro Lindgren och dito tonsättning av favoriten Georg Riedel som så skickligt tonsatt de flesta av Astrid Lindgrens sånger. Dessutom en fenomenal jazzmusiker. Så klart han är en favorit.

Det är nog avsett som barnmusik, eller kanske familjemusik, men vi lyssnade oerhört mycket på Nu sjunger näktergalen medan vi längtade barn, min käre man och jag. Texter att drömma med och musik att vila i. Som den fantastiska lilla visan Lilla hand.

Lilla hand, mjuka kind
som en tveksam morgonvind
darrar ögonlocket till ibland
Lilla hand, mörka natt
som en väl bevarad skatt
glimmar ögat till ibland

Text: Barbro Lindgren
Musik: Georg Riedel
Ur ”Nu sjunger näktergalen”

20130706-123309.jpg

Sarahsommar

Äntligen, äntligen var det så dags för sommarprat med Sarah Dawn Finer. Just innan det efterlängtade programmet började blev lille energiknippet till son inbjuden att leka hos en vän, så jag och dottern kunde slå oss ner och tyst lyssna på en favoritröst tillsammans. Vår tös är uppvuxen med Sommar i P1 precis som jag, med skillnaden att det sändes i P3 när jag var barn och då enbart i radioapparat.

Sarah Dawn Finer öppnade dörren till mitt hjärta (och mina tårkanaler) när hon började sjunga på svenska, och jag är så otroligt glad över att jag och min fjortonåring, sångerskan i vardande, kunde höra den helt otroliga konserten i slutet av april. Sommarpratet var nära på samma sätt och tårkanalerna har fått jobba också idag.

20130628-143701.jpg

Plattan ”Sanningen kommer om natten” kom ut i höstas, när jag redan varit sjuk ett halvår, och låtarna har betytt oändligt mycket för mig. I mitt hjärta och på författarsidan samlar jag på egna och andras ”hoppdroppar”. Små ord som ger hopp att orka vidare när det är motigt. Sarahs låtar i Mauro Scoccos formuleringar är fulla av såna fraser. Så Sarah fortsätter, trots att vi inte känner varandra, vara en betydelsefull vän under min – alltjämt sjuka – livsvandring. Jag är tacksam över att hon finns och vad hon får betyda, och önskar henne innerligt allt gott.

Regn och pannkaka

20130626-195716.jpg

Morgonens huvudvärk och febertopp gav oro för (att aldrig bli helt frisk och) att dagens besök inte skulle kunna välkomnas. Men med vila och en medicincocktail blev det bättre. Lilleman fick träffa en jämnårig kompis som han träffar sällan men alltid trivs med. Menyn hade han bestämt och storasyster verkställde. Pannkaka! Regnet har vräkt ner, så det blev sällskapsspel (Filmjakten med bara Astrid Lindgren-frågor. Yey!) och innelek, men de yngsta två tog på badkläder och gick ut i ösduschen.

20130626-195735.jpg

Snabbmat med havsutsikt

Ut några dagar till havet med barnen. Gossen och jag först, och kraftsamlingen med att packa och handla lönar sig när vi kommer fram och sätter oss vid altanen mot havet med en snabbstekt färsbiff i omtyckta kläder.

20130625-152702.jpg

Det behövs inga avancerade kakor för att kaffet ska smaka lyx med den här utsikten.

20130625-153236.jpg

Först vila på en madrass i gräset och nu sitter jag en stund vid vattenbrynet och skriver ett par ord i minuten medan en pratglad junior gör försiktig badpremiär intill mig. På egen strand. Stenig och dann, men egen. Eller åtminstone mammas. 😉

20130625-153155.jpg

Dragen gris och goda vänner

Maratonvilan hjälpte mot huvudvärken och midsommarkvällen med våra goda vänner blev fin. De två fjortonåringarna uppfyllde min önskan och byggde en midsommarstång, och i trädgården blommar både sådda och fådda blommor. Precis som i vår familj.

20130622-125317.jpg

På matbordet stod sill och färskpotatis till förrätt, och till huvudrätt blev det den dragna gris som jag velat prova länge. Pulled pork. Jag hade läst in mig på olika recept som jag totade ihop till ett eget. Åtta timmar fick fläskkarrén stå och gotta sig i ugnen, i sällskap av rökt paprikakrydda, vitlök, chipotle och andra godsaker. En skvätt whisky också, men inte så mycket att den blev dragen av den anledningen. Riktigt lättlagat, verklig slowfood och fantastiskt mört kött i härliga trådar.

20130622-125802.jpg

20130622-125827.jpg

Nu ljuder Sommar, sommar, sommar och jag ska tillbringa nån timme i hammocken med Jonas Gardell, årets första sommarpratare. Som börjar med att tala om Astrid Lindgren och Bröderna Lejonhjärta, som vi just nu läser med lilleman om kvällarna.

Välriktade gåvor

Både igår och idag har jag fått gåvor som varit välriktade, med innehåll som visar att den som givit gåvan ansträngt sig för att träffa rätt. Och rätt blev det. Tröstegodispåsen som en granne och vän la i postlådan igår innehöll exakt mitt favoritgodis. Blå salmiakfiskar och halvmjuk saltlakrits.

20130608-151408.jpg

Och idag ett första möte AFK (away from keybord) med ännu en bloggvän. Hon kom med både sig själv och delar av sin familj, och en annan godispåse, fylld med exakt de tesorter jag tycker om.

20130608-151755.jpg

Omsorg med finess. Oj så det uppskattas! För även om presenter inte är en nödvändighet så är presenter som införskaffats med omsorg om mottagaren något alldeles särskilt att få.

Frukosttider hej, hej!

Nu är tid för goda frukostar. Det är det väl alltid förstås, men just på sommaren blir jag alltid sugen på godare morgnar efter en vinter av tråkfrukostar. Extra tråkigt har det varit nu när jag tar en handfull tabletter om morgnarna. Det är som att jag har slarvat bort frukostarna till att bli en trist banan eller ett glas fil bara för att få medicinintaget avklarat. Så denna vecka har jag beställt hem goda grejor med maken från affären, och gjort guldkantsfrukostar.

20130531-092623.jpg

20130531-092649.jpg

20130531-092712.jpg

En hasselnötsvecka kan man konstatera. 😉 Och en hemtjänstvecka. Just nu är min mamma här och testar den nya dammsugaren. Det finns mycket att fylla den med. Mamma jobbar och jag ligger på soffan och sliter ut en generation i taget.