Konvalescens. Det är något annat än sjukdom. Tillfrisknande. Tidigare har jag önskat det, men nu känns det i kroppen att det är återhämtning som pågår. Skillnaden i glädje och hopp är enorm.

Det kommer att ta tid, och jag ska försöka vara snäll mot kroppen och ta den vila som behövs. När jag satt ute och åt frukost med havsutsikt blåste det in en stor tacksamhet över att jag bor i ett land där jag har möjlighet och råd till den behandling som behövs för att bli helt frisk från den här sjukdomen. Och samtidigt en längtan till det land och den miljö där jag sannolikt blev smittad.

I den tacksamheten, över här och nu och över längtan till andra nu kom en dikt. Dagens andra. Den första kom med morgonvyn.

20120628-101917.jpg

Seglats

Jag ämnad är
för denna plats i världen
nu åter här
så många minnen bär den
en mormors famn
min pappas hand på kinden
den är min hamn,
mitt segel fylls i vinden

Och färden går
mot nya, öppna stränder
när år för år
jag får i mina händer
Jag lever nu
får älska och får vandra
får bli ett du
med kärlek sedd av andra.

Cecilia Ekhem, 2012

20120628-102004.jpg

Related Posts

12 thoughts on “Här och nu

  1. ÅÅÅ vad glad jag blir att du känner att det är återhämtning på gång.
    Och att du får behandling för din sjukdom.
    Har du fått veta vad sjukdomen heter?
    Tänker på dig och är sååå glad för dina fina kommentarer på min sida.
    Det betyder så mycket för mig.
    Kramar och åter kramar. Är så glad för din omsorg om mig.

    1. Tack för hälsningen, Tolmia. Jag tänker så mycket på dig….
      Ja, jag har ett namn på sjukdomen, men jag har inte velat lägga ut det här.
      Önskar att det ska gå allt bättre med medicinering för dig. Styrkekram!

  2. Ja det är en nåd att få leva i Sverige med alla förmåner som vi ofta tar självklara. Så jag gläds med dig för varje litet framsteg åt rätt håll. Så fint du skriver, det är en nådegåva. Önskar dig en god natt kramar

  3. Eeeeeep! Så ligger jag här med tårar i ögonen igen! Jag måste säga att jag inte har mycket till övers för poesi som inte är skriven av Dan Andersson 😉 (antagligen pga att han är den ende jag läst) men alltså fy för bövelen vad jag gillar dina dikter! På denna gick dessutom igenkänningsfaktorn i taket! Förstår precis känslan! Wow! <3 Och fasen vad sur jag blir nu om inte denna kommentaren går att publicera! 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *