Jag sov gott inatt! Bara det ett mirakel! Tack för alla era tankar och böner och hälsningar. På morgonen lyssnade jag flera gånger på sången It´s not in vain. Det är inte förgäves. Sången finns i min telefon och det är min fantastiska medföljande vän som sjunger den. Evelina Gards starka sång.
I bilen sjöng Helén live för mig istället. Var inte rädd, ur Sarah Dawn Finers Kärleksvisan. Och den sången bar jag med mig i öronen genom den skrämmande undersökningen som väntade. Tillsammans med psalmen med samma textrad, Ylva Eggehorns Var inte rädd.
Det är inte förgäves.
Jag törs tro det. Att den här sjukhusvistelsen, som jag verkligen fick strida för, inte är förgäves. Min magkänsla kring sjukdomen och min googlingskompetens har äntligen fått spegling i kunniga läkares ord. Så jag hoppas att vägen mot tillfrisknande är påbörjad just nu.
It´s not in vain. Nu kan du också få höra min skönsjungande vän ge dig de orden. Det är inte förgäves. Du är aldrig ensam. Någon finns där. It´s not in vain. There´s someone there.
Bildspelet började växa fram i somras, när jag också lyssnade mycket på den här sången. Och idag har vi tryckt på publiceraknappen 🙂
Heja heja Cecilia! Ibland måste man strida för sin rätt. Kramar
Blir så glad av läsa att det finns en strimma ljus som skär igenom sjukdomsmörkret ❤
Så glad att denna rädslans dag är över och att det verkar som en ljusning kan anas om jag tolkar dig rätt. Ber att dina krafter ska förnyas inför morgondagen o vårt spännande möte.kram
Hej Cecilia!
Har läst igenom mycket på en gång nu och vill bara skicka en kram! Tyckte din Tysta avdelnings-haiku var så fantastisk!
Tusen kramar och massor av kärlek.
Ps. Adventsljusstaken i övernattningsfönstret gav mig flashback till förlossningsrummet för ungefär 10,5 månader sedan! Underbart!