Den som somnar ledsen och frustrerad, vaknar lätt i vargtimmen. Här hade vargarna passerat, men jag vaknade ändå onödigt tidigt, efter en dröm om att jag låtsades tycka att allt var OK och låtsades lita på Gud. Jag ogillar oärlighet, så jag berättar det direkt. Allt är inte OK. Och jag har just nu svårt att se var jag har Gud.

Tilliten till läkarna är också i botten, och till morgonens grubbel hörde vrede. Över att doktorer skriver ut patienter som varken fått diagnos eller blivit friska. Och än mer vrede över att flera gånger ha fått frågan om det ändå inte är en psykisk utmattning. Jag kan stå ut med den frågan en gång, men när samma person, utbildad på fysisk sjukdom, ställer den flera gånger vill jag skrika. Men svarar tålmodigt varje gång att jag känner min kropp och mitt psyke. Jag vet vad det är att vara psykiskt utmattad. Detta spiller förvisso över på psyket ibland, men det är ingen tvekan om att febern sitter i kroppen. Jag förstår att inte alla känner skillnad på fysiskt och psykiskt, men jag gör det. Det har livet lärt mig.

Morgongrubbel och ledsenhet. Men så vaknade de andra två i sängen ovanligt tidigt, och delade min morgon. Det hjälpte. Efter att ha legat under täcket och pratat när pappan i fråga gått till jobbet, klev jag och gossebarnet upp. Tände ljus och gjorde frukost.

20121031-073747.jpg

Vi småpratade, och min sexåring sa att “det känns inte som att du är min mamma”. Jag kändes som en syster. Det var fint just då. Ändå sa jag att jag kommer alltid vara din mamma. Även om det inte känns så. Vi pratade en stund om det, och om att vara barn fast man är vuxen.

Det är som med tron. Jag känner inte att Gud är min just nu. Men vet att det är så.

20121031-073927.jpg

Nu sitter lilleman vid Barnkanalen, och jag vid ett efterlängtat Nessermöte. Med den nyuppgångna solen glittrande i havsviken utanför fönstret.

Related Posts

14 thoughts on “Morgonstund

  1. <3. Önskar dig en skön Nesserstund! Och så har jag en önskan. Skulle du kunna sätta poesiord på din dröm och tankarna efter och på tankarna efter det? Vill läsa! Kram!

  2. Åh vad jag önskar att febern skulle släppa taget om dej. Tilliten till Gud prövas många gånger, och jag tog till mej orden “men jag vet att det är så”. För så är det. Och det räcker ända till evigheten.
    Tack för kommentarer på vår blogg!

  3. Jag har varit där. Arg på omständigheter jag inte kunnat påverka och som frustrationsmål, i brist på andra, den Gud jag alltid älskat. Det var OK med både mig och honom. Just där och då. Tvivel är en viktig del av tron. Det är lätt att glömma det. Gud skuldbelägger inte.

    Styrkekram / U

  4. Förstår att du är arg. Att bli ifrågasatt eller inte ordentligt lyssnad på är förminskande, och då dessutom i en tuff situation, att inte vara frisk. Önskar att du ska få det gehör som du så väl behöver.
    Jag har inte en tro på Gud på samma sätt som du, men det måste vara svårt att känna att Gud på något sätt sviktar, också.
    Kram!

    1. Ja, så är det. Och svårt ändå att orka vara så arg utåt som tydligen är nödvändigt.

      Tack vare livets tidigare besvärligheter är jag numera inte rädd när vägen till Gud tycks svikta. Jag känner igen att min tro är som svagast när jag behöver den bäst, men vet att det vänder. Att i backspegeln kommer jag se fotspåren tydligt.

      Tack för din medkänsla, Hedda.

  5. Mycket kan psyket ställa till med.
    Men jag har aldrig i mitt liv hört att den skulle ge feber.
    Det låter inte vettigt det läkaren sa.
    Önskar så att de kunde hitta felet,
    Och ge ett botemedel
    Kramar till dig.

    1. Nä…nog låter det konstigt! Jag kan förstå om rejäl stress eller utmattning möjligen triggar fram en förkylning och därmed feber några dagar. Men feber är ett utmärkt antistressmedel. Slö och slapp i hela kroppen. (Just nu är jag förresten lite förkyld, vilket är första ggn sen i februari!)

  6. Tyvärr tror jag att detta är läkarnas hjälplöshet som driver dom till såna kommentarer, för då kunde de trösta sig med att de hittat orsaken. Förr när man inte hittade orsaker till ryggbesvär dvs det inte syntes på rtg så skyllde man på psyket. Det är så lätt att det som inte syns är psykiskt för då behöver man som somatisk doktor inte ta ställning till ngn behandling. Men det är bra att du kan säga ifrån. För står din känsla för Gud , men han tål allt sånt och mer därtill. Det viktiga är att veta någonstans på djupet att han är där även om det inte känns och att han älskar mig trots allt. Tro trots allt. Och så veta att när man inte orkar be och tro själv så får andra be och tro för en. Så nu ber och tror ajg för dig. Kramar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *