Med tanke på alla blomsterinlägg den senaste tiden, så skulle man kunna tro att jag är blomsterintresserad. Inte särskilt. De enda som får bo kvar är de som överlever flera veckor utan vatten. Så den här, som man och barn köpte till påsk, kommer nog inte bli långlivad. Men än får den vatten eftersom den kommunicerar så tydligt.

Jag skulle vilja vara som den blomman just nu. Snabbfixad.

Och så kommer jag att tänka på en av Per Harlings alla fantastiska sånger. Den första versen och refrängen hittar jag i många skolors likabehandlingsplaner på webben. Men resten ville de minsann inte ha med!

Våga vara den du är och
våga visa vad du tror.
Våga vara det du lär
och vårda det som i dig gror

Jag vill som en blomma stark
tränga tyst igenom
asfaltsvägens hårda mark
och slå ut i blom

Våga tro på allting gott
och våga se lite mer.
Vårda allting som du fått
och tacka Gud som allt dig ger.

Jag vill som en blomma stark
tränga tyst igenom
asfaltsvägens hårda mark
och slå ut i blom

Våga tro på Herren Gud
och våga följa i hans spår.
Vårda om hans kärleksbud
och prisa Gud för allt du får.

Mest varenda kväll sjunger vi en av hans andra sånger för lillebror. Samma sång som storasyster också fick höra ofta, ofta vid nattning. Innan natten kommer. Den finns i en så fin version med Irma Schultz Keller och Toni Holgersson. Jag googlade förresten på Per för att se vad han har för sig för tillfället. Via fråga-svar på SVT förstod jag både att han bor i Schweiz och att han har följt 30 dagar i februari lika entusiastiskt som vi 😉

Om vi skulle bo utomlands skulle jag också vilja se på SVT. Ibland drömmer vi om några år i annat land. Maken skulle dra in pengarna (så är iaf min dröm 😉 ) och jag skulle skriva omåttligt populära böcker. I drömmen ingår god hälsa.

Det jag somnade ifrån igår ser jag nu istället. Hymn to the sea heter musiken av James Horner. Jag tycker bättre om den här än titelmelodin där Celine Dion sjunger om hjärtat som ”will go onDanDonD”…
Hymn för havet. Fantastiskt vacker. Liksom filmen. Ingen dokumentär, men den ger en aning om hur det var då för precis 100 år sedan.

Så har jag läst Carolas blogg och blir varm och glad över att få se mer av vem hon är. Jag har förstått att jag skulle tycka om henne fastän pressen så ofta förmedlar en inte så angenäm bild. Men artikeln i Aftonbladet var fint skriven och på bilderna syns inte ansiktet på Zoe. Det gör mig så glad, och förstärker min positiva bild av Carola. Vilken tur att min käre make skaffade Aftonbladet Plus häromveckan för att kunna läsa om mig 🙂 Det lät jag själv bli, men nu kunde jag läsa Carola-artikeln. Det gäller bara att inte scrolla fram kommentarerna. Om jag nu inte redan var krasslig skulle jag kunna få allergiska utbrott av att läsa alla dessa tyckanden. Inte bara hos Carola ser jag det, utan överallt där människor kommenterar fritt. Och inte bara kommentarer av negativ art, utan i all välmening ger människor oefterfrågade råd om vad som är rätt och fel, bra och dåligt. Vargspråk är vad det är. Jag tycker bättre om giraffer och försöker mota ut den där vargen ur mitt eget språk. Det är inte lätt, men jag vill öva.

Apropå hjärtan. Har det inte gått väldig inflation i bilder där två händer bildar ett hjärta? Jag såg det igår i en annons och ser det på alla möjliga håll. Första gången var det fint. Men från fint till tröttsamt går fort nu för tiden. Liksom det mesta går fortare än för hundra år sedan. Då tog det flera dagar för överlevarna att komma i land från det iskalla havet. Obegripligt.

Nu när SVT bara bjuder på tråkiga Minuten på fredagkvällarna är det läge att välja bland familjefilmsfavoriterna. Eftersom vi inte hade Gyllene Knorren hemma fick det bli en annan som alltid går hem hos 5, 13 och 41½-åringar. Sista delen i filmen är både aktuell i tid och en fantastisk liten godisberättelse.

Jag är förvånad att hela filmen ligger på Youtube, och får ligga kvar där. Det hjälper nog inte att skriva att ”alla rättigheter till klippet ägs av Astrid Lindgren och Svensk Film”. Den som har laddat upp filmen verkar för övrigt ha samma intressen som jag när det gäller film.

Barnkanalen bjöd på skärmunderhållningen i morse. Bakom kulisserna på en av de bästa julkalendrarna på senare år. Den allra bästa tror jag. Jag är alldeles kär i föräldraskådespelarna (Maria Sid och Peter Engman) och undrar när jag ska kunna få se dem igen.

Bakom julkalendern – Hotell Gyllene Knorren | SVT PlayKategori: Barn Bakom julkalendern Längd: 28 minuter 12 sekunder Avsnittsinformation Följ med bakom kulisserna på inspelningen av julkalendern Hotell Gyllene knorren. Buster Isitt som spelar Ingo i serien berättar om hur det… Läs mer Programinformation Familjen Rantanen driver Hotell Gyllene Knorren. Visst spökar det i rum nummer 13? SVT:s julkalender 2010.

via Svtplay

Julkalendrarna på teve är en stor del av adventsglädjen. I bästa fall. Men årets julkalender visar sig vara en uppföljare på en kalender som jag inte alls tyckte om, varken för skådespelarinsatser eller story. Mysteriet på Greveholm. Den var en succé för 16 år sen sägs det. Inte hos mig. Inte heller superhjältejulen som jag bojkottade helt. Men familjen Rantanen älskade jag. Det var nästan lite sorgligt att se bakom kulisserna och förstå att det inte går att ta in på Gyllene Knorren. 😉 Jag tror jag får be någon hyra uppföljarfilmen som gjordes senare. Den fick uselt betyg, men gjorde succé hos mig och barnen när vi såg den på bio. Mest hos mig.

Idag började det plötsligt låta våldsamt i avloppen. Det bubblade upp vatten ur toaletterna och ur duschavloppet kom det upp illaluktande smutsvatten som skvätte på väggarna. Det visade sig stå en bil med slamsug en bit ner på gatan, och när den gjorde sitt jobb i avloppsbrunnen hände det grejor också i vårt hus.

Också på annat håll väller det upp illaluktande smuts. Som väntat hittar de Carolaovänliga fram till hennes blogg och lyckönskningarna över första mötet förvandlas till trist debatt. De som försvarar Carola förvärrar bara saken genom att ge tråkpellarna uppmärksamhet och stänka smusvattnet vidare. De kunde göra som jag och stänga (toalett)locket. Jag har anmält kommentarer som sen ganska omgående plockats bort från Carolabloggen. Spolats helt enkelt. Men så har jag inte mycket annat för mig än att ligga här och spola, och hissa och dissa 😉

Min hemmakamrat bevakar avloppen ibland, men blev rädd idag när de började morra.