Det fanns en tid när barn som föddes utom äktenskapet kallades oäkta. Också idag hanteras språket så ovarsamt, men jag är glad att begreppet oäkting i alla fall har försvunnit. Alla människor som föds är äkta, oavsett vilka föräldrarna är och hur befruktningen skett. Som bekant följer tre av fyra i familjen SVT-serien Äkta människor, och världen med hubottarna väcker mängder av funderingar. Nu senast; kan en robot bli kristen?

Idag har jag förstått att jag kanske är på gränsen mellan robot och äkta människa själv, precis som några ur serien. Glasögonen som nu sitter obekvämt på min näsa hjälper mig att aningen bättre kunna se blogg-koder som förut var omöjliga läsa. Fortfarande är det väldigt svårt och jag får ofta det här röda meddelandet:

Nu har jag förstått varför det inte är helt enkelt för alla att läsa koden. När jag kommenterade på Sandras läsvärda blogg la jag märke till en rad som gav mig svaret.

”Bevisa att du inte är en robot” står det ovanför koden. Väldigt ofta har jag svårt att bevisa det. Är jag måntro inte riktigt äkta? En robot med läsglasögon.

På statistiken för min blogg ser jag att 21 besökare som har googlat på äkta människor har hamnat här. De har inte stannat länge. I snitt 17 sekunder. Googlarna som däremot har satt citationstecken (eller situationstecken som halva Sveriges befolkning verkar tro att det heter) kring orden ”äkta människor” har stannat på bloggen 4,5 minut i snitt. Den besökare som har stannat längst är den som googlat på pågen semlebröd. Hela tio minuter blev den läsaren kvar. Undrar om det var en semmelrobot eller någon från företaget som har läst min kritik över hur semmelbullarna skärs. Vi får väl se i butikerna om ett knappt år.

Det finns annat än Disneyland som lockar till tävling. Just nu leder ni, mina läsare, utmaningen Utrota hungern! HEJA och TACK!

Om ni fortsätter att bidra till utmaningen så bidrar ni till att jämna ut orättvisorna i världen via Svenska kyrkans biståndsarbete. Det är inte illa, eller hur?!

Så här gör du:
– klicka dig in på utmaningen
– klicka på Gå med i utmaningen
– välj om du vill registrera dig eller skänka anonymt
– välj om du vill bidra med 20, 60 eller 100 kronor och SMS:a ditt bidrag
– kolla ditt SMS och skriv ner svarskoden i rutan
– klicka på Gå med
– krama om dig själv från mig

Med tanke på att jag uppskattar mognad så är det kanske lite lustigt att jag har så barnsliga drömmar. Länge var drömmarna barn:iga. Handlade om barn. Men redan då fanns också andra, mer världsliga, drömmar som handlade om att göra sånt som barn tycker om. Julkalendrarna på teve följde jag och maken varje barnlöst år. Astrid Lindgrens Värld besökte jag första gången som 19-åring och våra barn har föräldrar som är galna i det stället. I helgen kom en gammal dröm upp till ytan. Den att åka till Disneyland i Paris. Det började jag drömma om när de öppnade för 20 år sedan. Det är orimligt att jag skulle tycka lika bra om det som ALV, men drömmen att åka dit när jag och deltar i alla tävlingar jag hittar.

Också när vi var i 25-årsåldern var vi del av en bönegrupp. För ovana kan det kanske verka som något extremt fromt och kanske sektaktigt, men det handlar enkelt om ett nätverk. Att kristna människor träffas lite regelbundet och tex äter middag tillsammans, pratar om hur vi haft det sen sist, läser något som vi samtalar kring, pratar om vad eller vilka som vi vill nämna för Gud – och så gör vi det.

Vår bönegrupp i Uppsala drömde om att åka på bilsemester till Disneyland. (Det bad vi inte till Gud om, eftersom bönen mer handlar om att överlämna någon eller något än att skriva en önskelista.) Santa Maria anordnade en tårttävling och vi ägnade en träff åt att baka. Med stor entusiasm och rätt övertygade om att vi skulle vinna. Bilderna från vårt gamla album visar hur extremt mycket vi smörade för tävlingsanordnarna. Det hjälpte inte.

Ingen annan Disneylandtävling har givit resultat (men väl andra tävlingar) så nu har tanken dykt upp om att faktiskt göra en bilsemester till det där omtalat magiska stället. Har du varit där och kan ge något tips kanske? Enorma köer och enormt dyrt, så långt är jag med, men i övrigt…? De där matnyttiga tipsen från såna som varit på plats tas tacksamt emot.

På Astrid Lindgrens Värld är vi rutinerade och planerar besöken väl före ankomst. Så som det går att göra när man är bekant med ett ställe. Men kanske det går att få tips från globetrottande bloggläsare om hur man kommer billigast undan på lekplatsen i Paris, hur man lägger upp dagen, vilka fällor som ska undvikas osv. Tips?

Idag har vi fått lite oväntade inkomster (Försäkringskassans jämställdhetsbonus som jag missade förra året eftersom brevet kom på villovägar och återvände hit samma dag det senast skulle vara inne 🙁 ) och de hamnar nog på lekkontot. För mogna men barnsliga 40-plusare – med barn.

Med barn. Det är en stor skillnad sedan 1995. Drömmen var stor redan då, och det skulle dröja många år av längtan. Men nu har vi dem. Har jag yppat att jag är tacksam?

Båda barnen för sjuka för förskola och skola innebär att skrivardagen inte blir så där ensam-kliva-in-i-min-lilla-värld-av-ord. Jag har å andra sidan hunnit med en hel del av annat pyssel. Påbörjat familjens sommarplanering, uppdaterat kyrkans hemsida och joxat med lite Adoptionscentrumsarbete. Igår var jag på årsmöte och blev ordförande och det var bra att få chans att göra en del förberedelser inför det arbetet. Utöver det har det blivit filmer, fika, vattenfärger och bland annat detta UNDERBARA på Barnkanalen.

Hotell Gyllene Knorren.
Jag älskade den julkalendern! Föräldrarna Rantanen är ljuvliga. Och den där kommentaren i början av det här klippet på Hotell Grossman, när mannen pratar om ”datan” (jag förundras över att folk inte har slutat säga det 2012) och fisförnäma frun rättar framför gästerna. Drygt två minuter in i programmet kommer det som gav mig största skrattet på hela den här julkalendern. Sen kommer de två gästerna, skådespelarna som är hämtade ur genialiska Klungan. Jag kände inte till dem när den här julkalendern gick, men min make gjorde det och bjöd mig på deras otroliga föreställning i höstas. Genialiskt och komitragiskt.