Adoption

Nära

13 kommentarer

Idag är jag glad. Tåreglad över att vännen Hedda äntligen är på väg att bli mamma till ett barn som redan finns. Och väntar. Jag har talat med mina barn om flickan och de längtande föräldrarna ikväll, och att få tala om och be för denna familj – som nu blir till – väcker minnen om hur det var då för tre år sedan.

Vi hade nyss blivit familj och lyssnade mycket på musik. Bland annat på CD:n Kärlekssånger till ett barn. Redan de första gångerna vi hörde den ville vår lille kille höra en låt om och om igen. ”Näja”. Han fastnade för den sången som vi andra nog inte hade lagt märke till förut. Och Susanne Alfvengrens text passar väl med känslan att vi alltid har funnits för varandra, även om det dröjde innan vi möttes.

På Ambros jubelglada dopgudstjänst efter hemkomsten från Kenya sjöng vi favoritpsalmen om Gudsvinden som bär. Och så sjöng vår vän denna sång, som dopbarnet själv hade valt. Idag spelar jag den för en flicka, en mamma och en pappa. Som ska komma nära.
Eller som vår lille sa i aftonbönen: ”Att dom ska lära känna sej”.

Nära

När jag blundar, kan jag se dig
omgiven av ljus
tätt intill mitt hjärta,
här i mitt hus

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

När jag lyssnar, hör jag tiden,
spåren på min väg
känner hur du närmar dig,
steg för steg

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

Du fanns med i det förflutna,
för evigt finns du här
vart jag än befinner mig,
så är du alltid där

Nära, kommer nära, kommer du
Nära, kommer nära, kommer du

Text & musik: Susanne Alfvengren

Skrivande

Tävling! Vinn en bok!

11 kommentarer

För att fira att jag faktiskt ägnade mig åt bokföringen och en hel del annat på göralistan utlyser jag en TÄVLING!
Nu var det ett tag sen sist, och jag blev så glad av att inse att ganska många har köpt Väntrum under hösten – så nu är det dags att glädja någon som ännu inte har läst den. Eller som vill vinna ett exemplar att ge bort. Here we go:

Under hösten 2011 fick Väntrum ett nytt snyggt omslag.

Vinn ett exemplar av relationsromanen Väntrum av Cecilia Ekhem

Väntrum är en bok om längtan, vänskap och om att hitta sin väg och sig själv när det blåser motvind. Möt huvudpersonen Bea som kämpar med sin barnlöshet och med vad smärtan gör med henne och relationerna. Ett stråk av sorg och en ton av hopp utlovas. Liksom igenkänning för alla som själva lever i eller har upplevt barnlängtan.

Skriv på din blogg, länka på Facebook, twittra eller skriv mejl/vykort till en massa vänner om den här tävlingen. När du har gjort det kommenterar du här eller skickar ett mejl till mig på ekhemmanet @ ekhemmanet.se (utan mellanslag) och berättar att du gjort det och att du vill tävla. Den 20 januari drar jag en vinnare och skickar iväg boken. Bor du inom Sverige betalar jag portot, och bor du utanför Sverige så hjälper du till med det – eller hittar en finlandsfärja eller kamrat som kan hjälpa boken hem till dig 😉 (Jag är så glad att över ha en hel del finska läsare och skulle önska lägre portokostnad över Bottenviken)

Mina svenska bloggbesökare kom från dessa ställen, dec -11.

Bloggarkollegorna har hjälpt mig oerhört med att sprida ordet om Väntrum. Det är jag så tacksam för. Titta gärna in och se vad de har skrivit om ni vill veta mer om boken. Eller läs en tidningsrecension. I bästa fall kommer det en recension i en större tidning snart. Jag håller tummarna hårt för det.

Blir du en gillare och följare till min skrivarsida på Facebook, Ekhemmanet, så bidrar du också till att göra mitt skrivande känt. Då blir jag så glad, så glad. För förutom bokföring så är marknadsföring den svåra biten med författarlivet….

Ditt & Datt

Undanflykt med gott mål

5 kommentarer

Jag har skrivardag och vill skriva men bör ägna mig åt bokföring för mitt lilla företag. Och fastnar i annat hela tiden. Undrar om man kan säga om bokföring: ”Slappna av så ska du se att det löser sig av sig själv!”

Jag fastnade bland annat i något riktigt gott. Musik som jag hade missat. Närodlad och fantastisk. Linda Pettersson Bratt som här sjunger What I need. Njut.

Barnalängtan

Slappna av!

11 kommentarer

Bland de värsta saker man kan säga till en ofrivilligt barnlös är: ”Slappna av och tänk på annat, så ska du se att det löser sig.”
Alla som längtar barn vet det, och alla får ändå höra det någon gång. Jag generaliserar men tror dessvärre att det stämmer rätt bra. Och det finns flera anledningar till att det är så fel att säga så:

  1. Den som lever i en kris behöver inte goda råd utan någon som finns där, lyssnar och låter sorgen ta plats.
  2. Ett råd som detta ger mer skuld till den som redan brottas med skam och skuld. (”Det är mitt fel, om jag bara hade slappnat av….”)
  3. Den som uttalar orden har sannolikt ingen aning om vad infertiliteten beror på. Om orsaken är inga eller för få spermier så hjälper det inte om kvinnan är så avslappnad att hon verkar medvetslös.
  4. Det går inte att slappna av på kommando.
  5. Det är inte ens säkert att stress påverkar chansen att bli gravid. Det finns studier som visar att stressen inte har någon betydelse.

Den sista punkten var min räddning under vår tid av längtanssmärta, behandlingar och sorger. Och stress. Därför är jag glad att jag inte då läste artiklar som talade om stressens påverkan, som en ingress i dagens Sundsvalls Tidning. ”Att stress kan göra det svårt för kvinnor att bli gravida är känt.” Det som är välkänt för artikelförfattaren är faktiskt inte känt mer som en skröna hos mig. Men jag hittar nu att det finns andra artiklar som belägger sambandet. Ändå önskar jag, med hänvisning till mina andra punkter, att det inte ska få bli något fokus på det eventuella sambandet. Istället skulle jag vilja se utgångspunkten att det är tungt att leva med en svår stress och oerhört påfrestande att leva med infertilitet, och just därför bör barnlösa få mycket mer psykologiskt stöd.

Min stress ledde mig rätt in i en vägg, och fastän det är länge sen nu så känner jag av utmattningstendeserna emellanåt. Då hjälper det inte att uppmana mig själv att slappna av. Istället kan jag behöva säga: ”Nu behöver du tid för dig själv: skrivardagar och ensamma promenader”.
Det är avslappning för mig. Vad är ditt recept?

Relax: Tid att läsa, skriva och dricka te. (Denna bok rekommenderas!)

 

Ditt & Datt

Övernaturligt sammanträffande

6 kommentarer

Igår morse skedde ett slags mirakel.

När jag vaknade hade jag tankarna på vad jag skulle säga när jag på lördagkvällen skulle inleda ett missionsmusikcafé i kyrkan. Jag kom att tänka på en pärm i källaren som jag gick ner och letade rätt på. Den var dammig och oläst de senaste decenniet.

"Bli kamrat med Zimbabwe"

Pärmen innehåller anteckningar från 1989/1990 då jag som 19-åring deltog i ett folkhögskoleprojekt på Sigtuna folkhögskola. Vi la upp våra egna studier, satt i ett madrassrum och berättade om oss själva en timme i taget, hade matlag, utförde Robinsonbesläktade omröstningar om vilka vi skulle tillbringa vårt halvår utomlands med, vaccinerade och förberedde oss. Sedan reste vi i november 1989 iväg till ett fattigt men ändå blomstrande Zimbabwe. Just då ett föregångsland som under vår tid där firade 10 år som självständig nation, med en ledare som först senare började kallas diktator. Under tiden vi var där befriades Nelson Mandela från Robben Island i grannlandet Sydafrika. Idag ser det annorlunda ut i båda länderna, och tidningarna gav i december en annan bild av ANC än den som vi minns från kampen mot apartheid som fanns med under mina tonår.

I Zimbabwe bodde vi svenska och zimbabwiska ungdomar i små hushåll på missionstationer på landsbygden. En hel del av de svenska kamraterna har jag som facebookkontakter och vänner. Min zimbabwiska syster lever inte längre, den ibland onämnbara sjukdomen tog hennes liv, och det var 18 år sen jag mötte och flera år sen jag hade kontakt med min zimbabwiske bror.

Så igår, när jag kom upp ur källaren, slog jag på datorn och hittade ett mejl från min gamle vän i Zimbabwe. Han vars första son föddes året efter att vi hälsade på, och fick bära min makes förnamn. (Om det skulle ha blivit en flicka hade hon fått heta Cecilia.) Jag visste inte ens att vi hade fungerande e-postadresser till varandra, men nu hade han skickat iväg ett mejl till mig (”Hej storasyster….”) i samma stund som jag hämtade pärmen ur källaren!
Nog är det ett fantastiskt sammanträffande?

Dagböckerna och resebreven var analoga
Gott

Nattamusik

Lämna en kommentar

En dag fylld av aktiviteter och ansvar av det ideella slaget avslutas med soffhäng med maken och en annan gammal, god vän. Prat om då och nu, om livet, vänskapen, kärleken och musiken. Vi enas om att detta är en fantastisk låt, så fastän jag har länkat till den förut så gör jag det igen.

Ikväll var det musikcafé i kyrkan med fantastiska förmågor. Dottern och jag sjöng duett i bilen på vägen hem. Thank you for the music.

What would life be.
Utan musik, hur skulle livet vara då? Tyst.
Utan relationer, what would life be? Tyst.
Men här sjuder och ljuder det.
Thank you.

Gott

Euforia

4 kommentarer

Lycka är att efter en god middag i kärt sällskap öppna mejlen och hitta en hälsning från en läsare. En hälsning som berättar om att Väntrum har sträcklästs och givit tårar, igenkänning, viktiga samtal och nytt hopp. Författareufori.

Sången handlar om att vara mellan missmod och euforia, eller inte ens där. Genom sina generösa ord fick brevskrivaren mig att förstå att förhållandet var på en annan del av skalan före Väntrum än efter. Kanske en liten aning närmare euforia än missmod. Jag är tacksam. Över att det skedde. Över att jag fick veta.

Sundsvallsbördiga Helén Sjöholm sjunger denna fantastiska Billy Joel-tolkning. Helén som just fött syskon till sitt förstfödda barn, tvillingar. Och en guldbaggenominering. Grattis! Jag minns när det blev klart att hon fått huvudrollen i Kristina från Duvemåla. Jag läste det i en kvällstidning på familjemiddagen efter min mans mormors begravning. Ögonblick att minnas. För enormt många ögonblick sedan. När vi såg musikalen var det (tyvärr) inte Helén som sjöng. Men det var fantastiskt. Inte minst för att en nästan färdigbakad och mycket väntad bäbis sparkade i min mage. Eufori. Då med.

Bilden är hämtad från www.sxc.hu
Ditt & Datt

Vinter igen

4 kommentarer

Trots den trista vintern har vi haft snö på första advent, jul och trettondag jul.  Det snöar nu igen efter att Dagmar kom på annandagen med blåst och värme. Idag julspel i kyrkan, spanarpromenad och sen anlände goda vänner som stannar över helgen. Gott.

Skogspromenad
Välkommen!
Det var väl roligt, HURRA!

Femåringarna gick ut och välkomnade snön i väntan på maten. Det är härligt med RIKTIG vinter.

Gott

…och rökelse och myrra

Lämna en kommentar

Dagen till ära kompletterar jag listan så att jag presenterar tre vise:

Linda Olsson är tillsammans med Tomas Sjödin och Patricia Tudor Sandahl några av de visa människor jag gärna lyssnar på. Linda har skrivit böcker som berört mig djupt, och har sommarpratat två gånger.

Det är stort att få del av andras klokskap och känna att man blir ledd av den. För egen del prövar jag det jag hör och läser gentemot stjärnan, och väljer bort det som jag tror inte leder mig rätt. Men dessa tre gör det. De leder mig inåt och ger mig återkommande guld, rökelse och myrra för själen. Oavsett om de första vise männen var tre eller ej. Kvinnor eller män.

Bild från sxc.hu
Gott

Guld i öronen

Lämna en kommentar

Jag bär aldrig örhängen, men jag lyssnar gärna på sånt som ger extra värde åt min vardag. Som jag har skrivit tidigare så blev jag mycket glad över att Tomas Sjödin blev vald till lyssnarnas vinterpratare i P1. Du har chansen att lyssna via Sveriges radios hemsida. Och jag är rätt säker på att du får med dig något som berör dig.

Tomas avslutade 2011 och en annan berörande person inledde det. Patricia Tudor- Sandahl. Hennes Vinter hörde jag också flera gånger. Med tårar och glädje. Det går fortfarande att lyssna på. Ge dig själv gott sällskap vid datorn eller i lurarna på en promenad.

En vinterbild på vårt Ekhemmanet passar väl här. Bilden är gammal men snön här utanför fönstret är ny.

Fikarum och blogghållplats