Idag är det alldeles för mycket folk i Birsta och det är inget skidföre att tala om. Inte heller behöver dina dammråttor dig just idag. Ta istället en tur söderut mot havet och besök en premiär: Galtströms julmarknad. Galtströms bruk är en vacker plats med historiska vingslag, värt ett besök vilken dag som helst, och just idag är det första gången det hålls julmarknad.
Där kan du köpa en roman eller en barnbok av nån som heter Cecilia Ekhem och juliga saker av hennes nissor och andra försäljare. På vägen hem kan du titta in i Skatan som också har julmarknad idag.
Julmarknadspris idag för bloggläsare
Bloggläsare som bor mer än 5 mil från Galtström får julmarknadspris på alla bokbeställningar som görs idag. Hur du beställer hittar du på Ekhemmanets hemsida. Men lussebullar finns bara för dem som kommer dit fysiskt 🙂
Idag kom ett brev med två beställda änglar och en gåva.
Änglar från http://ruach.blogg.se/
Det är min kämpande bloggvän Kristina som har gjort dessa vackra smycken, och fastän vi ännu inte har träffats så finns hon med mig också konkret genom dessa vackra änglar. Tack!
Ett till smycke beställdes också, men det är en julklapp till någon – så det visar jag inte ännu. Titta gärna in på Kristinas blogg och beställ din egen änglavakt.
Den sköna radiokanalen P2 Klassisk Jul ska få spela färdigt Stilla natt innan jag går och sover. Kvällen innehöll ljuvlig julmusik också live. Min kära svägerska, som var 2 år när jag mötte hennes bror, sjöng för oss med studentkören Gungner ikväll. En helt fantastisk julkonsert.
Oväder utanför fönstret, men levande ljus, te och julmusik vid köksbordet där jag jobbar med korrekturläsningsgåvor jag fått i veckan. Julmusik har det också blivit på barnens avslutningar med Dance World och Kulturskolan i veckan. I söndags gick femårige dansaren motvilligt upp på scen, men när han väl var där lyste han av lycka. Fantastiskt att andra, som har kunnandet vi föräldrar inte har, kan odla barnens gåvor. Sång kan vi betydligt bättre än dans, men att ordna körsång för sångarflickan med en stor grupp jämnåriga behövs det professionella till.
Igår kväll satt vi och lyssnade på dem och jag förundrades återigen över att vi faktiskt fick våra barn. Flickan som sjöng på scenen och pojken som låg och sov tvärs över föräldrarnas ben. Vi fick dem.
Tacksamheten upphör aldrig. Här finns en del av den fångad i en dikt till varje barn.
Storasyster. Lillebror.
Frö
Till Ellentin (2004)
Du
lilla frö
var fanns du först
långt innan du blev
liv
föll djupt i jord
väl förberedd
hett längtande
jord
de frön som förr
tog plats däri
slog aldrig nånsin rot
men du blev liv
blev glädje
ljus
en blomma
i min värld
Till Ambros, och den mamma som bar (2009) Den andra mamman
Hon som sörjde. Hon som bar
kunde inte komma nära
Kunde inte finnas kvar
ville se nån annan bära
Kunde ge ett liv en chans
den hon inte såg sig ha
Drömde att nån annanstans
skulle detta barn må bra
Tänk att jag fick plats i drömmen
blev den som får kallas mor
av ett litet barn i sömnen
får se växa och bli stor
stor i trygghet, kärlek samma
som om jag var den som bar
Jag som alltid är din mamma
Jag som alltid stannar kvar
Fikapaus under en utbildning i att publicera på gemensam hemsida. Jag får förutom verktyg också med mig mycket bra om livet på webben. Härligt när det man lär sig kan ha genomslag på flera av livets arenor.
Och webben är verkligen en arena där möten kan ske. Den här veckan har jag fått flera hälsningar från sköna personer jag på olika sätt mött på webben. De har bjudit mig på bekräftelse om att det jag skriver har gjort skillnad för dem.
Att få göra skillnad. Vilken lycka. Och livsmening.
Tacksam
Igår kom ett mejl om att jag inte vann en iPad som jag hade försökt rimma mig till. Det gjorde inget. Jag vann annat istället. Till exempel att Tomas Sjödin blir en av årets Vintervärdar i P1. Just som jag önskat, och röstat. För Tomas hör till mina uppbyggligheter. Det som bygger upp och stärker mig.
Jag tror på att omge sig med det som gör gott till kropp, själ och ande. Och att avstå det som inte bygger upp. Ibland är det svårt att avgöra vad som är vad, men jag får lita på mina signaler i det och får påminna mig själv om att lyssna in dem.
Ibland är det andliga signaler, som när något styr åt en religiös riktning som inte är min. Och det är en hel del av det som andra inte betraktar som religion utan som livsstil eller filosofi som triggar igång mina andliga signaler och får mig att backa till det som jag vet att jag stärks av.
Det jag hör, ser och läser vill jag också stärkas och byggas upp av. Därför lyssnar jag på P1s prat och P2s musik och avstår från musik och programledare som har ett tempo och tilltal som jag blir stressad av. Därför skippar jag för det mesta bloggar och tidningar som handlar om sånt som inte för mig inåt. Jag vill däremot gärna läsa deckare och se katastroffilmer som kanske andra betraktar som ouppbyggligt.
Det är lätt att landa i att göra svart-vita bedömningar om att det som är bra för mig också ska vara bra för alla andra. Det gäller att minnas att mina måttstockar är just mina, medan andra har sina. Men när det gäller min kristna tro är jag, trots att jag kan kallas liberal i många sakfrågor, just så svart-vit som jag vill vara för att verkligen kunna kalla mig själv för kristen.
Och här är en trosbekännelse och livsbekännelse som bygger upp mig:
Jag ser att du är trött Eg ser – Bjørn Eidsvåg
Jag ser att du är trött
Men jag kan inte gå alla stegen åt dej
Du måste gå dom själv
Men jag vill gå dom med dej
jag vill gå dom med dej.
Jag ser du har det svårt
Men jag kan inte gråta alla tårarna åt dej
Du måste gråta dom själv
Men jag vill gråta med dej
Jag vill gråta med dej
Jag ser du vill ge upp
Men jag kan inte leva livet åt dej
Du måste leva det själv
Men jag vill leva med dej
Jag vill leva med dej
Jag ser att du är rädd
Men jag kan inte gå i döden åt dej
Du måste smaka den själv
Men jag gör död till liv för dej
Jag gör död till liv för dej
Imorgon är jag på vanliga jobbet igen, men idag är idag. Och idag är tjänstledighetsdag med min bisyssla, skrivarföretaget Ekhemmanet. Det jag ägnar mig åt idag är förberedelse för julmarknadsförsäljning på lördag. Titta in och gilla Ekhemmanet på Facebook om du är nyfiken.
Jag har en liten gosig katt här som ”hjälper” mig med bokpysslarjobbet, men minns också en annan kisse som var med oss länge, länge och som lämnade ett tomrum* efter sig. Hon (!) finns med i den del av barnboken Vänta Lydia! som idag omskrivs på Ekhemmanets facebooksida.
Nelson (1992-2011)
* = titta in på gamla bloggen och läs Sara Olssons fina haiku som jag fick den där dagen i februari.
Det blev en dag med mycket jobb och lite mat. När jag efter jobbdag och därefter sammanträde i kyrkan hade matat in fruk(t)ost, lunch och promenader, såg det ut så här i min nya vän ShapeUp:
Så då gäller det att passa på:
Mormor hade tagit hand om junior och lagat den rätt som har varit hans favorit från den vecka vi flyttade ihop och blev familj. Och några pannkakor fick vi med oss hem. Mums filibums tillsammans med hjortronsylt köpt för dyra men hjärtliga hundralappar på kyrkans missionsauktion.
Efter den energiåterhämtningen har jag joxat klart med medlemstidningen jag är redaktör för, och nu ska jag ta och skriva protokoll från kvällens möte. Sen är jag redo för sömn och en författardag imorgon.
Det har varit sån full rulle att jag inte ens har kommit ihåg att dra igång Spotify under kvällsskiftet. Men det gjorde jag nu. Och lyssnar just nu på nåt av det bästa jag vet, medan snön äntligen börjat singla ner utanför fönstret. Arne Domnérus och Gunnar Svensson, spelandes Karl-Bertils melodi.
Nog finns det mycket att sucka över när det gäller Facebook, och även när det gäller min oförmåga att koppla bort FB från vardagen (om jag inte tar bort min profil helt – då kan jag av nån anledning vara borta i månader när jag vet att jag inte går att hitta där.).
Men det finns mycket fantastiskt att hitta också. Människor!
Just nu tänker jag på dem som har nappat på mina ”ropa-ut-i-luften-förfrågningar” och helt osjälviskt har velat hjälpa mig att laga de recept jag kokat ihop och läsa de texter jag har skrivit på det senaste året.
Håll i er provkök och lektörer – för det finns fullfjädrade proffs där ute som erbjuder sin hjälp utan att få mer än ett tack tillbaka.
Tack!
Snart är det dags att ge sig på förlagen igen. Och nu vidgar jag vyerna och letar även dem som är i receptbranschen. Men först tar jag hjälp med flaggviftningen och hurrar för mina matlagare och korrekturläsare. Hurra!
För precis ett halvår sedan togs bilden. Nationaldag.
Jag har just sett julkalendern tillsammans med barnen. En mammig filur i knät och en större intill. Skön återhämtning. Årets julkalender gillar jag. Första avsnittet var lite för mörkt och läskigt för minstingen, och barnhemmet som Dickensaktigt gestaltades gav också mig rysningar. Det är ledsamt att barnhem alltid beskrivs så schablonartat, men förutom det så gillar jag Tjuvarnas jul.
Det är många julkalendrar som har varit sköna att vara decemberslö till. Till exempel Kaspar i Nudådalen som visades för tio år sedan. Då hade vi ett barn och förundrades fortfarande över att vi hade fått bli föräldrar. Till en då knappt treårig tös som inte såg på Kaspar så mycket. Men det gjorde hennes mamma och pappa. Varje dag.
Utsövd och igångkickad tidigt imorse av Orättvisans fantastiska inlägg startade måndagen i stor glädje. På lunchen hittade jag Danielas fina inlägg och harmoni och tacksamheten växte av det och av andras sköna bekräftelser om att mina ord berör.
Det är högsta önskan med skrivandet, förmodligen med allt kreativt skapande och kanske med all mänsklig samvaro: Att få beröra någon annan på djupet.
Så kom ett litet mejl, inte många ord men de räckte för att jag skulle trilla ner från lyckopidestalen för ett tag.
Vad är det som gör att en hel dag kan vända bara genom några ord eller ibland bara några tankar eller kanske någons sekundsnabba blick?
Vad är det som gör att känslor dras igång och får en att vackla?
Känslor är budbärare säger ”min” Radiopsykolog Malin.
De mörkare känslorna visar mig att mina behov inte är tillfredsställda säger NVC.
De här kunskaperna, som jag har fått till mig bara under det senaste året hjälper mig praktiskt:
– Vad vad var det som hände?
– Vad var det jag kände?
– Vad säger de här känslorna mig; vilka av mina behov är inte tillfredsställda som gör att det inte känns harmoni och frid inombords?
I morse sjöng jag högt och enormt vackert 🙂 i bilen på väg till jobbet. Jag sjöng Jul, jul strålande jul och fastnade för orden eviga längtan till ljus och frid. Jag har sjungit och hört dem hundratals gånger men aldrig riktigt tänkt på dem.
Just så är det ju. Min stora längtan handlar om ljus och frid.
Jul, jul strålande jul
Edvard Evers
Jul, jul, strålande jul, glans över vita skogar,
himmelens kronor med gnistrande ljus.
glimmande bågar i alla Guds hus,
psalm, som är sjungen från tid till tid,
eviga längtan till ljus och frid!
Jul, jul, strålande jul: glans över vita skogar!
Kom, kom, signade jul! Sänk dina vita vingar
över stridernas blod och larm,
över all suckan ur människobarm,
över de släkten som gå till ro,
över de ungas dagande bo!
Kom, kom, signade jul, sänk dina vita vingar!
