Det gick ett jordskred genom Facebook igår. Det delades och länkades hejvilt till en hemsida om varför feminismen behövs. En angelägen text och ögonöppnare från trettiotreanledningar.com, men till sist fylldes hela nyhetsflödet av samma länkar och bilder med exempel på kvinnoförtryck eller könsorgan.

Jag fastnar återigen i frågan varför somliga upprop sprids lavinartat medan andra på sin höjd får några tummar och kommentarer av dem som själva berörs av frågan. [Edit: Men just detta inlägg har delats oväntat många gånger! Oj! Rekord! 🙂 ]

Väldigt många känner till hur det är att vara kvinna, så på ett sånt upprop reagerar mängder. Desto färre höjer sin röst mot t ex homofobi eller REVA eller annan kränkande behandling av personer med utländskt utseende. Jag har hört vänner uttrycka att de inte riktigt förstår min oro för rasismen, och jag har läst om så många andra med mörkare hud i familjen som upplevt samma sak: omgivningen förstår inte, eller tycker att vi som påstår att det råder ett rasistiskt klimat i Sverige överdriver. Men det är ingen överdrift. Det finns anledning att oroas. Och kanske anledning att publicera listan jag låg och skrev på telefonen igår kväll innan jag somnade.

Anledningar att oroas för rasismen
1. Det kan i åratal hänga en bild på en restaurang utan att någon reagerar på att det föreställer ett svart barn som ges till bete åt alligatorer. (Tavlan med verklig historisk anknytning fanns på Daisy’s i Aspudden, men är nu borta. Tack till de ansvariga!)

2. Stora grupper av svenskar värnar mer om rätten att få kalla sina bakverk ålderdomliga kränkande namn, än om respekten för andra människor som hängs ut genom det namnet.

3. Ett parti som signalerar att människor är olika mycket värda beroende på härkomst belönas med ökad popularitet efter att deras politiker bråkat på gatorna och beväpnat sig med järnrör.

4. Åtskilliga blivande adoptivföräldrar får höra från en ”omtänksam” omgivning att det är bäst om barnet är så ljust som möjligt.

5. Polisen stoppar människor med det enda kriteriet att de anses ha ett osvenskt utseende. (REVA)

6. Populära barnboksförfattare väljer att beskriva brun hud som avföring. (Sune i Grekland)

7. Det blir uppror bland tittarna när ett stort filmföretag eller förlag väljer att uppdatera filmer och ta bort ålderdomliga nidbilder av personer från andra delar av världen.

8. Personer som värnar om att människor ska behandlas med lika stor respekt oavsett utseende och härkomst beskylls för att vilja vara politiskt korrekta.

9. Det finns personer som släpper kontakten med dem som fått familjemedlemmar med mörkare hudfärg.

10. Yttrandefriheten används som vapen i kampen om att få fortsätta sprida rasistiska bilder och texter.

11. Pappor undviker att krama sina döttrar offentligt eftersom en vit pappa och en dotter med ett asiatiskt utseende ofta får obehagliga blickar om de visar att de tycker om varandra.

12. Det finns långt mer än tjugo grupper på Facebook där medlemmarna hävdar sin rätt att använda ordet n*g*r.

13. Ett folkvalt riksdagsparti har ett kvinnoförbund som fritt sprider propaganda mot invandring med känsloargument som liknar 30-talets Tyskland.

14. Människor med annat än ariskt utseende förutsätts inte vara svenskar och får kategoriskt frågan om varifrån de kommer.

15. Många kända svenskar höjer rösten för att få behålla kränkande bilder och barnlitteratur.

16. Barn i skolålder kan få höra rasistiska ord av äldre damer – som inte vill sitta bredvid någon med mörk hud i bussen – utan att medpassagerarna försvarar barnet.

17. Public service beskylls för att vilja vara politiskt korrekta för att man tar in professionella (svarta eller rullstolsburna) barnprogramledare.

18. En pojke i behov av vård förvägras skjuts till sjukhuset med argumentet att ”det bara är en flyktingpojke”.

19. Små bruna barn blir kallade nedsättande ord av andra barn utan att föräldrar eller andra vuxna griper in.

20. Många lever med tron att de inte har några fördomar alls och ser ingen anledning till självkritik.

…

Kanske borde den som redan är trött sova istället för att skriva såna här listor i sängen. Men jag var ganska uppjagad efter att ha fått hela vardagsrummet tapetserat med instruktionsbilder på snippor och foton på kränkta kvinnor. Facebook kan fungera bra som den sjukes vardagsrum, men ibland stänger jag dörren för att kunna välja mina intryck. Vi kan inte välja vår hudfärg, men vi kan välja att låta bli att värdera människor beroende på ursprung eller utseende och välja att göra upp med gamla fördomar och föreställningar. Det är inte helt lätt. Men vi måste försöka. Jag måste försöka. Det kan vara mitt barn som nästa gång blir kallad svartskalle eller ifrågasatt om sitt svenska medborgarskap. Idag är det någon annans barn.