En osedvanligt trött dag efter alltför få timmars sömn inatt. Sjukt barn och sympativakande mamma. Och så en fullmatad arbetsdag på det. När tröttheten faller över en och får småsaker att verka stora gäller det att ta till feelgood-knep.

Tända ljus, gott te och julkalender på teve med barnen är en bra början. Ett inslag på Kulturnyheterna om när Tranströmer idag besökte Rinkebyskolan var en skön fortsättning. Och snart reprisen av På spåret. Jag leker fredag igen.

TGIF brukar de som är mer framåt än jag ibland skriva. Men jag drar till med TGIL idag. Thak God It´s Luciaday!
För det är en skön dag. Arbetsdag men flexförkortad eftersom förskolan bjöd på luciatåg på eftermiddagen.Och även under arbetsdagen bjöds det på lussebulle och barnasång, och något som av kommundirektören presenterades som att julevangeliet skulle läsas. Det blev det, men med en sundsvallsk och modern tappning. Väldigt roligt, och jag tackade Gud också där över att alla dessa människor känner till julevangeliet så väl att skratten landade där de skulle. Undrar hur det ser ut om tio år. Kommer det då att vara väl känt vad ”Och det hände sig vid den tiden…” står för?

Jag leker fredag och sitter just nu vid köksbordet till stearinljusens sken, diskmaskinens surr och julmusik. Och jag upptäcker just nu att man kan publicera sin Spotifylista! Häftigt!
Älskade familjen är ett par hundra meter bort och besöker Svartviks skolas luciafirande med marknad och lussande utomhus. Särskilt glad är jag över att Mr Mammig kunde tänka sig 45 minuter utan mig. Mammighet kan vara både skön bekräftelse och slags skavande boja för en mor. Men en välkommen boja när jag betänker alternativet. Häromdagen såg jag bonusprogrammet av Drömmen om ett barn. Det blev tårar över hur fint Renée Nyberg beskrev sina känslor kring progamserien och de par som bjudit in henne och tittarna i sin längtan. Det blev tårar och längtansglädje med Anna & Anders och Emilie & Anders. Och så blev det tårar när jag fick se en glimt av luciatåget som förärades släktingarna till Robert G Edwards för ett år sedan. En Nobelpristagare som jag har att tacka för att mitt liv är så rikt som det är. Utan hans forskning skulle vi inte ha haft vår flicka. Och inte vår pojke heller, eftersom tiden i den helvetiska och välsignade IVF-världen ledde till att adoptionen gav oss just honom.

Så jag tackar Gud och Robert G Edwards över ljusen kring mitt köksbord. Idag firade vi försenad Jamhuri Day och luciamys med något som i Kenya är billigare än korv: oxfilé.

Grattis Kenya!

Idag är det Jamhuri Day – nationaldagen som firas till minne av självständighetsdagen 1963 och första dagen som rebublik 12/12 1964. Det finns mycket att tänka och säga om kolonialismen som den var och som den är. Jag skrev senast igår att en fördel med att semestra i Kenya är att alla talar engelska. Men känslan kring det blir lite annan när jag läser och inser att ”ett sätt som koloniserande makter använt för att underordna koloniernas inhemska kultur är genom att göra det egna språket till första språk.”

Safarikalaset finns beskrivet på gamla bloggen – som tyvärr är välspammad.

För tre år sedan firade vi den här dagen i Nairobi. Det berättar allra första bloggen om.

————————————

Det finns mycket att säga om hur världen ser ut och har påverkats av tider som varit, men jag nöjer mig just nu med att säga hongera och asante sana till det land som gjorde vår familj komplett och på olika sätt mycket rikare.

Så återvänder jag till skrivardag och färdigställandet av novellsamlingen som också den bär spår av Kenya. Men först en sång som vi lyssnar på och sjunger på ofta. Och därmed lite mer reseinspiration.

I år tryter fantasin när det gäller julklappar, men annat var det ifjol. Då kom maken och jag rätt sent på hösten på vad vi skulle ge barnen och oss själva. Vi letade fram de bortglömda småkonton som fanns och prioriterade bort en del av det som hus och bil önskade, och så var det bokat och klart. En resa till Kenya! Vi skulle åka på semester till lillebrors första land och återse platser och personer som vi mötte under den åtta månader långa adoptionsprocessen. Vi ville åka redan nu för att kunna besöka vänner som var där och adopterade sitt andra barn. Julklappsöppningen var nåt alldeles speciellt, och storasyster som hade längtat till Kenya sen vi kom hem i juli 2009 blev överlycklig. Lillebror tyckte också  att det var roligt men betydligt mer abstrakt än de plastmotorcyklar han fick.

I februari 2011 landade vi på Jomo Kenyatta Airport och hämtades av den taxichaufför som blivit vår vän 2009. När vi senare vandrade omkring på de Nairobigator vi kände så väl, sa storasyster: ”Det är som att vi aldrig åkte hem”. Där fångade hon på pricken känslan. Vi kom hem på ett sätt som vi inte hade kunnat föreställa oss. Nu har ju vi särskilda band till Kenya eftersom det gav familjen den fjärde pusselbiten, men Kenya är ett fantastiskt land att turista i också för andra:

• Härlig storstadssemester med puls och skyskrapor, men också rekreation.
• Ingen tröttande tidsomställning
• Fantastisk safari i t ex Masai Mara
• God mat och härlig musik
• Engelsktalande människor överallt
• Sagolik natur
• Kustland med paradisstränder och skön värme

Och så det som man kanske vill bortse från under semester, men som tillhör livets viktiga lärdomar:

• Människors totalt olika förutsättningar men likartade behov.

Det sista är något som dyker upp både nu och då i lyckan över att vi fick vår son och lillebror. Och ett till hemland på köpet. Ett land som gör andra vinterresmål ointressanta.

Det här blogginlägget har jag tänkt skriva tidigare, men nu blev jag triggad av en tävling hos Ving. Titta in på deras Kenyasidor och låt dig inspireras till en framtida resa. Via länkarna ovan når du både Vings sidor om Kenya och inlägg från vår blogg under adoptionsresan 2008-2009.

Evenemangstips till Sundsvallsbor

Idag är det alldeles för mycket folk i Birsta och det är inget skidföre att tala om. Inte heller behöver dina dammråttor dig just idag. Ta istället en tur söderut mot havet och besök en premiär: Galtströms julmarknad. Galtströms bruk är en vacker plats med historiska vingslag, värt ett besök vilken dag som helst, och just idag är det första gången det hålls julmarknad.

Där kan du köpa en roman eller en barnbok av nån som heter Cecilia Ekhem och juliga saker av hennes nissor och andra försäljare.  På vägen hem kan du titta in i Skatan som också har julmarknad idag.

Julmarknadspris idag för bloggläsare

Bloggläsare som bor mer än 5 mil från Galtström får julmarknadspris på alla bokbeställningar som görs idag. Hur du beställer hittar du på Ekhemmanets hemsida. Men lussebullar finns bara för dem som kommer dit fysiskt 🙂

Idag kom ett brev med två beställda änglar och en gåva.

Det är min kämpande bloggvän Kristina som har gjort dessa vackra smycken, och fastän vi ännu inte har träffats så finns hon med mig också konkret genom dessa vackra änglar. Tack!

Ett till smycke beställdes också, men det är en julklapp till någon – så det visar jag inte ännu. Titta gärna in på Kristinas blogg och beställ din egen änglavakt.
Den sköna radiokanalen P2 Klassisk Jul ska få spela färdigt Stilla natt innan jag går och sover. Kvällen innehöll ljuvlig julmusik också live. Min kära svägerska, som var 2 år när jag mötte hennes bror, sjöng för oss med studentkören Gungner ikväll. En helt fantastisk julkonsert.