Nu har min mellanstora assistent hjälpt mig att dra en vinnare, och min stora assistent får snart posta ett brev till S som vann min roman Väntrum som jag lottade ut i samband med Ofrivilligt barnlösas dag. Stort GRATTIS till dig och TACK till alla er som tävlade. Ni har berört mig med era berättelser och jag önskar er alla allt gott på er väg mot det efterlängtade föräldraskapet.
För alla er som längtar så det gör ont vill jag spela Anna Stadlings sköna Låt allting va. Vissa saker kan vi inte påverka hur gärna vi än vill, och kanske, kanske det blir aningen lättare att uthärda om vi låter allt vara just så som det är. Tills det blir annorlunda. För det blir det.
…går genom magen, förstår jag ännu tydligare sen de undersökte mitt hjärta den vägen. Men det finns betydligt mer glädjande besök i magen. Igår kom vänner hit med middag efter en trött dag på sjukhuset för min del.
Favoriträtt: lasagne
En av de godaste rätter vi vet och en stor salladsskål. Bara att äta, och glädjas över goda vänner.
Välgörande
Dagen före det kom min ”äldsta” vän och satt med mig där jag låg i soffan och pratade om livet. Hon hade med sig liljekonvaljer och en bok som stämde väl med att det vi talade om. Välgörande också det.
Välgörande på annat sätt
Och snart kommer mamma och bonuspappa och tar hand om viktiga saker när maken är på jobbet och jag ska till sjukhuset igen. Hjärtat värms av mycket mer än feber. Och orsaken till min feber verkar vara en riktig detektivhistoria. Jag tror det är ett tecken. När jag blir frisk ska jag skriva deckare. 😉 Och igår i väntrummet tog jag tag i en tanke och skrev ner något som kanske blev en schlagertext. Senare på kvällen fortsatte jag och dottern tillsammans i febersoffan, lite smått euforiska, och det kändes en stund som att Livet är en schlager.
