Det är fjärde advent.

Ljusen är ännu inte tända, så bilden är trickfilmad en annan dag 😉 Jag ligger i sängen och har efter nån timme givit upp tanken på att somna om. Den förmågan önskar jag mig i julklapp, det vore skönt att kunna sova ut rejält. Men idag väcktes jag av huvudvärk och drömmar om läskiga kryp.

Kanske är huvudvärken ett brev på posten efter gårdagen. Då utnyttjade jag en oväntad orktopp till att fixa lite i hemmet och skippa horisontalläget stora delar av dagen. Och på kvällen bekvämt placerad i vänners soffa. Glögg, skinkmacka och sånt där härligt umgänge med flera familjer och flera generationer. Vi avslutade kvällen med att se flera avsnitt av Sunes jul. Härliga skratt och skön julstämning. Vi såg bl a besöket i kyrkan. Det som ibland får oss att avsluta bordsbönerna hemma med ”Armen”.

Nån som vet hur man hittar Youtubes inbäddningskod när man telefonsurfar? Livets stora frågor 😉

Ibland kan det räcka att få vara delaktig och att få prata om framtiden för att hitta en skärva av hoppet som gått sönder. Ett lunchbesök av min chef lyfte min dag. Att få bli uppdaterad och vara med och resonera kring frågor som gäller jobbet gav en glimt av att det kan finnas en tid efter sjukdomen när jag är tillbaka i jobb igen. Visst skulle jag behöva det medicinska hoppet med för att det ska bli realistiskt. Men hjärnan är tacksam och tar emot det lilla korn av hopp den kan hitta.

Att arbetskamraterna hälsade så gott och gav mig de blommor de vet att jag älskar gjorde dagen ännu bättre. Vissa gåvor landar extra varmt i hjärtat.

Gåvorna till Musikhjälpen landade också varmt i mitt hjärta. Tack! På nåt litet sätt har tiden i febersoffan har burit frukt. Rent vatten till dem som saknar det. Över tvåhundra meter ny vattenledning kan byggas av pengarna i Ekhemmanets bössa. Framtidshopp!

Igår kväll såg jag och mannen en filmatisering av en bok jag absolut inte vill läsa. För eftersmaken var ruskig. Feelbad så det skvätte om det. Odjuret av Roslund & Hellström, som sändes på SVT istället för de varma och lagom otäcka Arne Dahl-deckarna som gått tidigare. Det här var kallt. Och över alla gränser otäckt. På ett sånt där sätt så att jag kände att jag liksom krympte som människa av att se det.

Nej tack. Inga fler Roslund & Hellström. Däremot gärna det författarpar som ibland förväxlas med dessa. Hjort/Rosenfeldt. Deras senaste roman Fjällgraven unnade jag mig inbunden som feberpresent, eftersom jag längtat så efter att den skulle komma.

Jag ska strax läsa vidare i den. Mordgåtor med goda tillbehör. Tidigare ikväll blev det feel good i form av Alfons. Först spelet och sedan en bok vi inte hade läst på länge, gossen och jag.

Godnattspelet var en succé att spela före läggningen. För det gick att fortsätta spela om den egna nattningen, och lägga brickor för varje avklarad del. Nallen och spökbortjagandet valde dock sexåringen att ersätta med ”klädavningen” eftersom ingen nalle används och inga spöken bor här.

Sen kunde storasystern och jag se feel good-filmen ”50 first dates”. Ibland tramsig komedi, ibland eftertänksam klokskap. Kanske inget att grubbla djupt över, men just nu är eftersmaken det viktiga. Och den var god.

Tredje advent, och dagen började med en fin sång i gåva. Så till kyrkan där också tröttsunkiga människor välkomnas och får lön för mödan att ta sig dit. Tre adventsljus, barnasång och ord om kärleken, hoppet och ljuset.

Och det budskapet får klinga vidare i dagens dikter.

Djupast är mörkret innan det vänder
en strimma av hoppet bär ljuset du tänder
hopp att en ensam får sällskap i natten
hopp att en törstig får del av det vatten
vattnet som porlar och flödar och helar
och ger liv åt världen om människor delar

Cecilia Ekhem (under Musikhjälpen 2012)

Femhundraåttiofem barn har dött sen jag skrev det förra inlägget. Dödsorsak: brist på rent vatten.

Det går att göra skillnad. Att bidra till att hinder rivs och möjligheter skapas.

En hink med vatten. Lyx för många. Och lycka för vår lille en dag för fyra år sedan. När vi just hade mötts. Lycka…Den dagen, och just nu. Att vi har våra barn. Livs levande.

Det är bara ett dygn kvar av Musikhjälpen 2012. På det dygnet kommer 2000 barn att dö till följd av bristen på rent vatten. Vill du bidra till att barnen i världens slumområden får rent vatten?

• 50 kronor kan räcka till att fem familjer får tillgång till toalett under ett helt år.
• 50 kronor kan räcka till att en hel familj får vatten under en dag.
• 50 kronor kan räcka till att rena vatten till över 5000 personer
• 100 kronor  kan  räcka till ca 150 påsar vätskeersättning som snabbt och effektivt kan bota uttorkning och rädda barns liv.
• 100 kr kan bekosta en dags utbildning i hygien och sanitet för 10 personer.
• 200 kr kan räcka till material för att bygga 25 meter vattenledning.
• 200 kronor räcker till att en murare tränas upp i att bygga toaletter.

Ditt bidrag till Musikhjälpen går bara fram om du skriver exakt rätt svars-SMS och direkt får tillbaka ett tack-SMS från 72999. Om du skänker 50 kronor via Ekhemmanets bössa ska din bekräftelse vara ett SMS med denna formulering: ok50 Ekhemmanet
Tyvärr ​så verkar det vara många tänkta gåvor som inte gått igenom, för att man missat att bekräfta eller haft med citationstecken eller mellanslag. Prova igen!

Det brukar vara roligt att titta på statistiken för bloggen, men idag var det lite läskigt att se vilka sökord som har lett människor hit. Någon har googlat på orden cecilia + ekhem + sjuk. Varför? Om det är någon som känner mig och är uppriktigt intresserad så kan de väl mejla, SMS:a eller ringa. Eller komma hit. Om det är nån som inte känner mig, varför är det viktigt att läsa om att jag är sjuk. Personen har inte varit särskilt angelägen heller. Bara stannat 53 sekunder på bloggen.

Den här sjukdomen ger så tråkiga bieffekter. Inte bara paranoia. Besvikelse över människor som låter bli eller slutar höra av sig, vrede över att inte få vård om jag inte radikalt försämras eller strider mig utmattad för det, sorg över allt det som jag inte kunnat göra under det här året, frustration över att varken kunna jobba eller författa, bitterhet över att inte ha varit frisk sen i början av mars och förtvivlan över att det inte finns något som tyder på att jag ska bli frisk utan behandling. Som jag inte får.

Så. Nu har eventuella sjukdomsgooglare fått nåt att läsa. Och jag har bestämt mig för att slopa det julbrev jag hade planerat att skicka. Jag kommer bara bli besviken över dem som inte hör av sig. Tänk att okända bloggläsare stöttar mig betydligt mer frekvent än en del gamla vänner som jag trodde fanns här i sickness and in health…

Jag är just nu insnöad i negativa tankar och feber. Alvedon får bli den första lilla spaden, och en barnakram.

Vad är det som gör att en 42-årig sjukling lyssnar på en låt av sina tonårsidoler TVÅ gånger innan hon sluter ögonen? Ungdomlig eufori?
Europe på Musikhjälpen, och Cecilia blir 16 år igen. Cissi, som Joey först stavade fel på.

Till mig! I yngre upplaga. Framletat häromveckan när åttiotalet kom på tal. På tisdag spelar Europe i Sundsvall. Jag har faktiskt tävlat om biljetter. För att vunna biljetter skulle kunna avvaras om febern vore för tung. Tur att jag inte vann. Febern är dagligen tung. Men Europebiljetter hade jag inte kunnat avstå. Ändå.

I’ve been waiting, for the angels to knock on my door…
…I’ve been hoping, that everything could be like before…

Sångerna talar till mig. Också 25 år senare.

Änglarna. Som förut. Frisk.

Julen är nödrimmens och gåvornas tid, så Ekhemmanet utmanar: summan för din fredagsdryck i Musikhjälpenbössan?

”Latte, julmust, vin, mjölk och bärs…
Vad ska du dricka idag före natten?
Medan du sneglar på denna vers
dör ett barn av bristen på vatten.
Just DU kan göra skillnaden här
och skänka hela dryckespengen
till dem som saknar allt det där.
Att dela med sig är hela poängen!”

Ibland hör jag människor säga sånt som att ”jag gav en hundralapp till X-insamlingen, så nu har jag gjort mitt för i år”. En hundralapp på ett år, är det verkligen att ”göra sitt” för att jämna ut klyftorna i världen? De klyftor som vi hamnat på den rika sidan av utan att ha ansträngt oss.

För vi är rika. Alla som har råd att utan eftertanke bjuda sig själv på något som kostar en femtiolapp har råd att avvara en femtiolapp till någon annan. Till Musikhjälpen, Frälsningsarmén, Föräldralösa barn eller andra som arbetar med hjälp till dem som saknar det som de flesta av oss har.

Jag är övertygad om att ett generöst sinne lönar sig. Att den som egentligen har råd att hjälpa andra men behåller allt sitt eget för sig själv, blir fattigare på så många plan.

Vad kostar din dryck idag? Kan den summan få komma någon annan till godo?

Om du vill skänka 50 kronor till Musikhjälpen via Ekhemmanet gör du så här:
– Öppna insamlingsbössan.
– Skriv in ditt mobilnummer i rutan.
– Klicka i 50 kr
– Tryck på röda knappen Skicka
– Öppna SMS:et du får tillbaka
– Skriv exakt detta svar: OK50 Ekhemmanet
– Skicka svars-SMS:et och 50 kronor dras till Musikhjälpen på din telefonräkning.
– Krama om dig själv från mig

OBSERVERA!
Din gåva går bara fram om du får tillbaka detta tack från 72999. Annars kanske nåt extra mellanslag har slunkit med i ditt svars-SMS och du får prova igen för att din gåva ska gå fram.