Den här sommaren har innehållit andra ovanligheter än fel kroppstemperatur. Vi har sovit många nätter i lånade sängar och ätit ännu fler måltider vid lånade bord. Det har berott på en välbehövlig köksrenovering som jag inte kommer kunna låta bli att visa upp här alldeles snart trots att det här (av naturliga skäl) är så långt ifrån inredningsblogg man kan komma. Nu är det bara det sista kvar, och vi ska få laga mat i ett helt nytt rum.

Kökslöshet innebär köpemat, och det har blivit mackor, kyld färdigmat och sallader. Till sallad vill jag alltid ha vinägrett. Helst hemmagjord med tre delar rapsolja, en del vit balsamvinäger, pressad vitlök och italiensk salladskrydda. Det har varit i det närmaste omöjligt att hitta riktig vinägrett bland de färdiga salladssåserna på ICA. Men i sommar hittade jag en ny produkt från en utmärkt senapsproducent.

MAILLEs Vinaigrette med olivolja och smak av svarta oliver. Rekommenderas till sensommarpicknickar eller köksrenoveringar. Eller febriga husmödrar som tar till köpemat för att spara på orken.

Lyskväll.
För fyra år sedan firade vi denna kväll, sista lördagen i augusti, med vänner som tog oss ut med båt. Vi pratade en hel del om barnbeskedet vi väntade på, och satt insvepta i filtar och flytvästar där på vattnet. Överallt längs vikar, stränder och klippor fanns marchaller som hälsade sommaren farväl och hösten välkommen.

För tre år sen hade vi stor fest här i stugan. Det var mannens födelsedag och nästa dag skulle treårige gossen döpas. En härlig fest i flera dagar med många släktingar och vänner.

Denna lyskväll är stillsam (så när som ljudet från några grannar som släpper iväg förorenande ljud av fyrverkerier denna stilla och högtidliga kväll….) med bara tre av oss och mängder av marchaller. Tösen är med ett gäng vänner och gossen har glatts åt alla ljusen innan han somnade efter Mästerkatten. (”Men! Han ljuger ju hela tiden!”).

Ute brinner ljusen. Och det är alldeles stjärnklart.

Ett av ljusen och många av tankarna går idag till bloggaren Jag är Elisabeth, som fått avsluta sitt liv i kampen mot cancern. Hon har berört så många med sin öppenhet och närvaro. Hennes familj och vänner är i mina tankar.

Idag är jag tröttare, men igår var jag pigg nog för flera timmar i trädgården. Förvisso med vilopauser, men ändå en framgång att huvudet kändes ”oluddigt” nästan hela tiden bland bären. Idag är det där tunga luddet tillbaka, och jag är lite less på att en sån liten aktivitet kan ge sån trötthet. Hur ska det gå att börja jobba åtta timmar om dagen när ett par timmar i snigeltempo känns i kroppen dagen efter? Det grubblar jag på just nu.

Men igår var jag hoppfull. Och trädgården bärfull.

I en vildvuxen trädgård trivs skogshallonen, och när krukan toppades med såna så fick sylten sen rätta smaken.

Hallonsylt med ton av skogshallon är nog den godaste sylt jag vet. Jag (hade legat i soffan och tittat på Jamie Oliver och) fick för mig att testa att röra ihop en matsked nykokt sylt med en matsked crème fraiche. Klicka ner i kökets minsta glas och toppa med bär från sylten. Delikatess!

Eftersom det är lika bra att glädjas medan chansen finns, gläds jag åt en mer hoppfull dag hälsomässigt. Ork för några stunders bärplockning i trädgården och för en stunds fika med goda vänner. Mycket vila förstås, men då det också fanns kraft kvar till innovativ men snabb matlagning var det lika bra att fortsätta.

I frysen fanns portionsbitar av lax och ett uråldrigt paket filodeg. Tillsammans med lite färskare råvaror blev det en fin lördagmiddag. Så fin att lillebroren berättade att nu ligger pannkaka inte på första plats längre. Det är ett otroligt gott betyg ska ni veta 🙂 Enligt gossens förslag har jag nu skrivit ner det nypåhittade receptet på ajfånen.

Filodegsinbakad lax (ca 5 port)
– ca 600 g laxfilé
– ett knappt paket fryst filodeg
– 3 msk finhackad gräslök
– smält smör
– salt
– citronpeppar

Smörj en ugnsfast form. Täck botten med (tinade) filodegsblad, och låt bladen sticka ut med god marginal över kanten. Pensla de kanter som ska överlappa varandra med smält smör.
Lägg laxfilén på filodegen. Krydda med salt, citronpeppar och finhackad gräslök. Vik över filodegen och pensla den med smör. Täck med några fler lager deg och pensla mellan varje lager och överst.
Tillaga i 175-gradig ugn ca 20 – 25 minuter.

Gyllene bulgur (ca 5 port)
– 1 msk tomatpuré
– 1 msk rapsolja
– 1-2 vitlöksklyftor
– 1 hönsbuljongtärning
– 5,5 dl vatten
– 3 dl bulgur

Fräs tomatpurén i olja i en kastrull. Tillsätt riven vitlök och buljongtärning. Häll på vattnet. Låt koka upp, rör om och tillsätt bulgur. Koka/låt svälla enligt bulgurförpackning.

Gräslökssås (ca 5 port)
– smör/olja
– 3 msk finhackad gräslök
– 1/2 fiskbuljongtärning
– 2 dl crème fraiche

Fräs gräslöken snabbt och smula ner buljongen. Tillsätt crème fraiche och låt koka ihop.

Vid födelsedagar och semestrar är det godkänt att köpa godisflingor i den här familjen. Såna där som annars är för sockerstinna för att passera som vardagsfrukost.

Häromdagen kom det här paketet hem.

ICA:s crunchy med mörk choklad, nötter och tranbär. Förmodligen inte sötare än andra söta flingor, men chokladen gjorde att det kändes än mer fel som frukost. Men på glass var det helt perfekt. I andra änden av dagen.