En tekanna är tömd. Den fina som jag vann med en slogan och fick hemskickad i höstas. Innan vi fick barn drack jag alltid te ur kanna, och det krävde särskilda åtgärder för att hålla teet så hett som jag vill ha det. Tehuva är inte bra, då blir handtaget hett och den vackra kannan…
Kategori: Livsfunderingar
Små frågor – stora tummar. Stora frågor – små tummar och stor tystnad.
Hur kommer det sig att de små frågorna får de stora massorna att engagera sig medan en minoritet engagerar sig i de stora frågorna? En slags minoritetsengagemang. Nästan oavsett hur stor frågan är så är det en minoritet som engagerar sig. Kanske den minoritet som är berörd personligen av frågan. Det syns på många håll….
Maktlöshet och rötter
Imorse kyldes de rosiga kinderna rejält när jag lämnade lilleman på skolan. Gnistrande kall vinterdag, och i hörlurarna hade jag gårdagens Radiopsykologen som handlade om en kvinna som fylldes av såna tunga känslor när vintern och kylan kom. I samtalet kom de fram till att det hela handlar om en maktlöshet med koppling till vintrarna…
Igenkänning och färgseende
För tjugo år sedan var jag nygift och bodde i Uppsala. På Studentbokhandelns bokrea hittade jag en fantastisk barnbok. Längtan efter barn grodde redan då, men boken köpte jag till mig själv. ”Jafta och hans familj” av Hugh Lewin och Lisa Kopper. Boken hade kostat 18 kronor men kostade bara en femma på rean. Jag…
Icke välgörande reklamfilm för SOS Barnbyar
De senaste veckorna har julkampanjen för SOS Barnbyar gått varm på teve i reklampauserna. Mig gör den inte varm, jag fylls mer av obehag än av någon välgörande känsla när jag ser den. SOS Barnbyar verkar göra ett fantastiskt arbete för utsatta barn, det är inte det mitt obehag handlar om. Det handlar om själva…
Mina luftrötter
En lång ledighet för hela familjen är över. Bara jag fortsätter vara ledig. Ofrivilligt så som det är med sjukskrivning. Det har varit gott att vara lediga tillsammans så länge. Till och med jag har kunnat sova framåt nio de senaste dagarna. Ändå känner jag att vilan blir mer koncentrerad när jag är ensam hemma…
Förebilder som behövs
Det är trettondagen. Vi är fortfarande mitt i julen fastän den verkar ha städats ut i många hem redan nu. Men idag firar jag de vise som följde stjärnan och kom för att hylla den nyfödde kungen. Därför lyser förstås stjärnan i fönstret idag, och länge till. Vårt första längtansbarn är född i januari, så…
Årsbryt
Årets sista dag. Brakförkylning och besvärlig smärta i ett ben ovanpå all den andra skröpligheten. Både ryggen och benet berättar att jag skulle behöva en rask långpromenad (om dagen) men den odrägliga febern tycker inte alls om sånt. Dilemma. Än fler krämpor som för att toppa ett sjukt år med ännu fler påminnelser om att…
Ärligheten
Det är en sån där dag. När sjukdomen gör mig ledsen, arg och brutalärlig. En dag när en slags ensamhet blir tydlig. Ensamheten som ett av vårens blogginlägg handlade om. Det ärliga inlägget är ett av de mest lästa de senaste dagarna. Fastän det är så gammalt så har många googlat sig dit. Orsaken är…