Häromveckan blev jag intervjuad per telefon om min roman Väntrum. Den som jag började skriva på för sju år sedan och som fortfarande slår rot på nya ställen.
Denna gång slog den rot i Trelleborg tack vare en vän i en annan del av sydliga Sverige, som tipsade journalisten om Väntrum. En fin text. Som ett reklamblad för min lilla roman, som är en liten tunn planta som har svårt att synas i bokbranschrabatten. Den döljs av både ogräs och av praktfulla stora plantor, men förhoppningsvis kan de personer som söker just denna lilla blomma få hjälp att hitta den.
Väntrum har funnits i ny utgåva i ett par månader, nu tillgänglig i alla bokhandlar. Det betyder inte att den trycks i parti och minut. Drygt 25 exemplar är sålda sedan nyutgåvan kom. Det är inte särskilt mycket, men jag kan se på statistiken att böckerna hamnar rätt. En tredjedel av de exemplaren har sålts i Falun, där en av landets största fertilitetskliniker finns. Jag hoppas att det betyder att boken når dem som är där vi en gång var. Som behöver igenkänning och hopp. Det är för dem jag har skrivit boken, men jag får alltfler exempel på att Väntrum suger tag i människor som aldrig själva kommit i närheten av barnlöshet och fertilitetsutredningar. Eftersom jag tror att det jag skriver kan ge just igenkänning och hopp, och en smula underhållning, så hoppas jag att lilla blomman Väntrum ska kunna växa sig stark så att den syns i rabatten.
Därför gläder det mig när någon, ibland för mig helt okänd sprider min bok. Till exempel genom att klicka Gilla på tidningsartikeln jag la upp på Ekhemmanets Facebooksida. Nån kanske har gjort det av misstag, men det gör inget i så fall, det riktar ändå förstoringsglaset på den lilla, lilla plantan en stund. Så tack alla ni som hjälper den här plantan att gro och växa och synas.
