Guldigt recept och stad i ljus

Det här är en tid för dyrbarheter. Guld, rökelse, myrra. Och saffran. När tösen och hennes (och hela familjens) vän kom hem igår med nyfått jullov föreslog jag att de kunde fira genom att laga Leilas saffransvåfflor. Jag smakade ett hjärta, och de var så läckra som de såg ut.

Häromdagen dammade jag av ett betydligt äldre recept. Det fick bli desserten när vi skulle vara med och gratulera en årfyllande familjemedlem. En fördömligt lättgjord och saftigt god saffranskaka.

20121222-084500.jpg

Saftig saffranskaka

6 dl vetemjöl
0,5 tsk salt
2 dl socker
2 tsk bakpulver
2 pkt saffran
3 dl mjölk
2 ägg
150 g smör
1,5 dl riven mandelmassa

1 dl mandelspån
lite pärlsocker

Smörj en kakform (ca 2 liter). Använd en med löstagbar kant eller lägg en rundel av bakplåtspapper i botten. Blanda mjöl, salt, socker och bakpulver. Blanda mjölk och saffran separat och häll det över mjölblandningen. Tillsätt de uppvispade äggen. Blanda ner rumstempererat smör i småbitar och hälften av mandelmassan. Rör ihop till en smet, t ex med elvisp. Lägg hälften av smeten i formen, strö över mer mandelmassa och täck med resten av smeten. Garnera med mandel och pärlsocker. Grädda ca 45 minuter i nedre delen av ugnen (175 grader).

Servera som en kaka till kaffet eller som dessert med lättvispad grädde och bär.

20121222-085104.jpg

Idag gläds jag åt att gårdagkvällens smaskiga utflykt gick att genomföra, med en gnutta huvudvärk och mer feberrosiga kinder som enda biverkning. Julbord på ett av våra stadsberg.

Sundsvall är en fantastisk adventsstad. Jag kan rekommendera ett besök. Kanske en hotellweekend på det andra stadsberget, och förstås en fika med en bloggare du känner 😉

I många år har ett hoppets ljus lyst över staden, när utsiktstornet klätts med mängder av lampor. Och eldsjälar har skapat fantastiska ceremonier kring både tändandet av adventsbelysningen och fontänigångsättningen om våren.

Det var härligt att få en bilutflykt till vårt fina utsiktsberg där snön låg tung och vacker, och nedanför lyste staden som en skimrande juvel. Barnen tog sig en titt innan vi begav oss hemåt.

20121222-090038.jpg

Visst ser GA-kyrkan i nedre högra hörnet nästan ut att ha ögon? Sagostad.

Sistaminutenklapp

20121212-073536.jpg

Har du någon klapp kvar att köpa, eller någon du vill uppmuntra särskilt kring jul eller nyår?
Kanske en bok? En roman som redan ligger som en vän på en del nattduksbord men som saknas i många bokhyllor

Det senaste dygnet har flera exemplar av min roman Väntrum sålts via Adlibris. Böckerna hinner inte fram till julafton förstås, så därför vill jag bjuda på ett kort att skriva ut, slå in och ge bort. Eller kanske mejla till någon nära som bor långt borta. Beställa boken får du göra själv, antingen till din egen hemadress eller till mottagarens. Ett perfekt sätt att få iväg en present.

Presentkortet Väntrum – julklapp kan du sedan skriva ut eller skicka per e-post. God julklapp!

Presentkort
Presentkort

Vill du ha fler tips på uppskattade presentkort som går att fixa i sista minuten?
Varsågod att låna Ekhemmanets presentkortspaket.

Kravlösa jular

Det verkar som att många drabbas av eller bygger upp krav runt julen. ”Är du färdig?” frågar man (eller snarare kvinna) som om det var ett högskoleprov och inte ett högtidslov det handlade om.

Kravlöshet är något jag skriver om då och då. I nära relationer och harmoniska situationer. Nu kanske jag uppfattas som en krävande person som förväntar mig omtanke från höger och vänster, men det krävs inte mycket för att förväntan ska uppfyllas med råge. Att någon önskar mig en GOD JUL och ett FRISKT 2013 räcker. Mer krävs inte för att omtanken ska kännas.

Och det är inte mycket som krävs för att julen ska kännas i mig. Lite rött, massa ljus och julsånger i mängd. Det behövs inte ens ett storstädat hem eller en massa mat och människor. När jag och käre mannen nyss hade träffats kände vi tidigt att vi inte ville åka som stressade tomtar mellan våra familjer i norr och syd, så vi firade flera jular på tu man hand. Bara vi, i Uppsala, där inga släktingar bodde – men vänner som vi hade förejulsmys och mellandagskul med. Fantastiskt härligt och just kravlöst. Hasselbackspotatis på julafton för att vi kände för det. Kyrkbesök och promenader. Den kravlösheten har hängt med, och en jul med honom och barnen är komplett oavsett övriga ingredienser.

En av de tvåsamma jularna var den när vårt efterlängtade barn snart skulle komma ut. I den vevan fick jag en målad mage av barnafadern.

Full och färgglad mage årsskiftet 98/99
Mor och dotter, årsskiftet 98/99

Detta år målas ingen mage, men juldagarna får komma kravlösa och så skimrande det är möjligt. En spontan inbjudan till nära vänner, geografiskt nära och hjärtans nära, ledde till en skimrande och sen kväll igår. Och en långsam kortpromenad hem i snön strax före midnatt.

Sista kvällen innan jullovet börjar kan läggtiden få vara helt uppåt väggarna. Liksom snön.

Far och son i snön.
Far och son 2012.

Dagens: rimmad tanke

Dagens dikt, eller kanske appell, vaknade ur en tanke. En enda tanke eller känsla väller ut och blir en lång dikt. Rimmad. Som så ofta.

Jultal

tänk om orden tog slut just idag
vad skulle du välja att säga
skynda att tala, eller grubbla ett slag
gå nära eller huka och väja
lyfta på blicken mot den du får möta
se, vem finns framför dig här
eller skynda iväg att kisande nöta
orden din mun redan bär
om talet får mogna i hjärta och öga
och kryddas med omsorg och mod
kan samtalen bli både djupa och höga
och rymma mer än en jul som är god

Cecilia Ekhem

20121220-142933.jpg

Synfel eller Finn Fem Fel

Jag undrar om det är ett synfel hos mig som gör att jag ser en så gigantisk skillnad mellan de här två korten. Kanske ett synfel där jag förstorar det som inte finns?

20121220-085027.jpg

20121220-085050.jpg

Jag önskar jag blev av med det här synfelet, eftersom världen är full av människor som inte tycks se skillnaden mellan korten. Människor som jag vet brukar vara omtänksamma och varma, men som har annan syn än jag. Kanske finns det några glasögon jag kan ta på mig för att lyckas se det andra kortet fastän det första är det som landar i brevlådan.

Inga fysiska julkort eller digitala julbrev skickar vi i år, och förmodligen kommer det att vara tomt på julbloggen vi haft för vänner och bekanta de senaste åren. Bara gudbarnen har fått den traditionsenliga adventshälsningen. Sju barn har jag lyckan att vara gudmor till. De fick fysiska kort gjorda digitalt i Postens app ”Riktiga vykort”. Som de oskickade korten ni just har sett här.

Framtidshopp

Ibland kan det räcka att få vara delaktig och att få prata om framtiden för att hitta en skärva av hoppet som gått sönder. Ett lunchbesök av min chef lyfte min dag. Att få bli uppdaterad och vara med och resonera kring frågor som gäller jobbet gav en glimt av att det kan finnas en tid efter sjukdomen när jag är tillbaka i jobb igen. Visst skulle jag behöva det medicinska hoppet med för att det ska bli realistiskt. Men hjärnan är tacksam och tar emot det lilla korn av hopp den kan hitta.

20121219-182334.jpg

Att arbetskamraterna hälsade så gott och gav mig de blommor de vet att jag älskar gjorde dagen ännu bättre. Vissa gåvor landar extra varmt i hjärtat.

Gåvorna till Musikhjälpen landade också varmt i mitt hjärta. Tack! På nåt litet sätt har tiden i febersoffan har burit frukt. Rent vatten till dem som saknar det. Över tvåhundra meter ny vattenledning kan byggas av pengarna i Ekhemmanets bössa. Framtidshopp!

20121219-182741.jpg

När gamla frön slår rot

Häromveckan blev jag intervjuad per telefon om min roman Väntrum. Den som jag började skriva på för sju år sedan och som fortfarande slår rot på nya ställen.

Trelleborgs Allehanda 2012-12-13
Trelleborgs Allehanda 2012-12-13

Denna gång slog den rot i Trelleborg tack vare en vän i en annan del av sydliga Sverige, som tipsade journalisten om Väntrum. En fin text. Som ett reklamblad för min lilla roman, som är en liten tunn planta som har svårt att synas i bokbranschrabatten. Den döljs av både ogräs och av praktfulla stora plantor, men förhoppningsvis kan de personer som söker just denna lilla blomma få hjälp att hitta den.

Väntrum har funnits i ny utgåva i ett par månader, nu tillgänglig i alla bokhandlar. Det betyder inte att den trycks i parti och minut. Drygt 25 exemplar är sålda sedan nyutgåvan kom. Det är inte särskilt mycket, men jag kan se på statistiken att böckerna hamnar rätt. En tredjedel av de exemplaren har sålts i Falun, där en av landets största fertilitetskliniker finns. Jag hoppas att det betyder att boken når dem som är där vi en gång var. Som behöver igenkänning och hopp. Det är för dem jag har skrivit boken, men jag får alltfler exempel på att Väntrum suger tag i människor som aldrig själva kommit i närheten av barnlöshet och fertilitetsutredningar. Eftersom jag tror att det jag skriver kan ge just igenkänning och hopp, och en smula underhållning, så hoppas jag att lilla blomman Väntrum ska kunna växa sig stark så att den syns i rabatten.

Ekhemmanet på Facebook
Ekhemmanet på Facebook

Därför gläder det mig när någon, ibland för mig  helt okänd sprider min bok. Till exempel genom att klicka Gilla på tidningsartikeln jag la upp på Ekhemmanets Facebooksida. Nån kanske har gjort det av misstag, men det gör inget i så fall, det riktar ändå förstoringsglaset på den lilla, lilla plantan en stund. Så tack alla ni som hjälper den här plantan att gro och växa och synas.

 

Välgörande omtanke

Den här veckan har börjat med många tomtebloss av välgörande omtanke i febermörkret.

20121218-194053.jpg

För det är emellanåt väldigt mörkt att leva i oviss sjukdom. Det håller jag inte hemligt. Varken för dem som frågar eller för er som läser här. Och om det är glest i inkorgarna och dörröppningen så känns det ännu mörkare.

Men just nu glimrar många tomtebloss. Mejl, brev, telefonsamtal och idag en vän på besök med medhavd lunch.

Det gör skillnad! Att någon tänker på mig gör faktiskt ingen skillnad, för jag är ingen tankeläsare. Men minsta lilla bevis på omtanken, en enda liten mening som berättar just det, gör ofantlig skillnad och kan lysa upp en hel dag. Särskilt de där oväntade hälsningarna som liksom glimrar till extra starkt, även om de trogna ljusen, familjen och de ständigt närvarande vännerna, är det som verkligen gör att det går att ta sig fram på sjukdomsstigen. Steg för steg.

Omtanke gör skillnad!
Så om du känner någon som du vet eller tror har det tungt till följd av arbetslöshet, sjukdom, missbruk, sorg, ensamhet, barnlängtan, skilsmässa eller vad det än är som kan slita på människan; hör av dig! Om det är svårt att ringa, skriv ett kort, men skriv inte bara ”GOD JUL”. Att få en sån hälsning från någon som borde veta hur det är, kan nästan kännas värre än tystnad. De enkla orden ”Tänker på dig” tillsammans med den traditionella hälsningen vittnar om att någon verkligen har tänkt till och tagit sig tid. Kanske tio sekunder, men den lilla, lilla tiden kan göra verklig skillnad för den som av någon anledning lever i dunkel. Ett enda litet ljus lyser upp lång väg.

20121218-203715.jpg
”Jag har tänt ett ljus för dig.” Tanke som blir synlig. Ord som gör skillnad.

Fil(m)good

Igår kväll såg jag och mannen en filmatisering av en bok jag absolut inte vill läsa. För eftersmaken var ruskig. Feelbad så det skvätte om det. Odjuret av Roslund & Hellström, som sändes på SVT istället för de varma och lagom otäcka Arne Dahl-deckarna som gått tidigare. Det här var kallt. Och över alla gränser otäckt. På ett sånt där sätt så att jag kände att jag liksom krympte som människa av att se det.

Nej tack. Inga fler Roslund & Hellström. Däremot gärna det författarpar som ibland förväxlas med dessa. Hjort/Rosenfeldt. Deras senaste roman Fjällgraven unnade jag mig inbunden som feberpresent, eftersom jag längtat så efter att den skulle komma.

20121217-224404.jpg

Jag ska strax läsa vidare i den. Mordgåtor med goda tillbehör. Tidigare ikväll blev det feel good i form av Alfons. Först spelet och sedan en bok vi inte hade läst på länge, gossen och jag.

20121217-224602.jpg

Godnattspelet var en succé att spela före läggningen. För det gick att fortsätta spela om den egna nattningen, och lägga brickor för varje avklarad del. Nallen och spökbortjagandet valde dock sexåringen att ersätta med ”klädavningen” eftersom ingen nalle används och inga spöken bor här.

20121217-224901.jpg

Sen kunde storasystern och jag se feel good-filmen ”50 first dates”. Ibland tramsig komedi, ibland eftertänksam klokskap. Kanske inget att grubbla djupt över, men just nu är eftersmaken det viktiga. Och den var god.

Comfortsoup

Sällskap i sjukstugan av krasslig tös, och eget orkesdränage efter ett ärende. Då passar det bra med en lättlagad och galet god hittepåsoppa som gjordes med minimal arbetsinsats i reklampauserna på ett feelgoodprogram. En riktig tröstesoppa.

20121217-115712.jpg

Comfortsoup Cecilia style

Fräs i en gryta:
• en skvätt olja/flytande margarin
• två stora nävar färska champinjoner, skivade
• en decimeter purjo, grovstrimlad
• tre vitlöksklyftor

Stavmixa en minut.
Tillsätt följande och låt puttra en kvart:
• en hönsbuljongtärning
• ca 7 dl vatten
• lite vitlökspeppar

Tillsätt och låt snabbt koka upp:
• en stor skvätt grädde
• en liten näve riven Emmentaler

Smaka av och servera gärna med:
• söndagens vitlöksbalsamvinägrettade kassler eller annan strimlad skinka

Fikarum och blogghållplats