Så har vi landat i den sista luckan och jag vill tillönska dig en så
GOD & FRIDFULL JUL
som livet tillåter dig. Om du vill tillbringa en stund i julhelgen med mig är du välkommen att läsa en julnovell som publicerats med fina namn för många år sen, men nu presenteras unikt här för dig som har följt ljuskalendern. Klicka på bilden eller länken nedanför så kommer du till den lilla berättelsen Julreträtt.
Och en påminnelse till oss alla: om vi vet att någon firar jul ensam kan vi ta någon minut av juldagarna till att skicka en liten hälsning på det sätt som passar för båda. Eller om någon inte firar jul men kan behöva omtanke ändå. Vi kan vara ljus för varandra. Idag och alla dagar!
TACK för att du har varit med!
Vill du vara med också i fortsättningen, följ Ekhemmanet på Instagram eller Facebook. Eller så kanske vi ses vid en digital nyårsandakt hos EFS Sundsvall, där en luckas innehåll kommer finnas med.
GOD JUL kära följare!
Och tycker du om texten, skriv en kommentar och sprid gärna hela det här inlägget om du vill att fler ska få läsa. Nedan finns också böcker att utforska.
Väntrum– roman som finns som storpocket, e-bok och talbok Snart dansar du åter – roman som finns som ljudbok och häftad Vapenlös – roman som finns som danskt band, e-bok och talbok Tills ljuset kommer– diktsamling, häftad
Bland sångerna om livets pärlor finns en om ökenvandringarna vi behöver gå igenom. Ibland milsvida öknar, ibland sandlådor där vi råkat hamna med nosen i sanden och inte ser vad som finns omkring oss.
Jag skrev texten om öknen 2008, och sedan jag blev sjuk har den betytt betydligt mer för mig än när den blev till. Kreativitetens mirakel: att råka skapa det man själv eller någon annan behöver. Kanske Gud har ett finger med i det ”råkandet”. Här läser jag texten och längre ner hör du den framförd av mina fantastiska kollegor i sångskapandet.
Jag hoppas att din december har fått innehålla sånt som ger kraft till fortsatt vandring och att det inte är en alltför sandig öken du har omkring dig. Och så önskar jag att vi alla snart ska få en aning om det hav vi längtar efter. Kanske du känner doften av det, eller ser det glittra redan idag. Eller hör det i musiken. Kristofer Sundman har tonsatt och spelar, och Helén Tanzborn sjunger. För dig. Just nu.
Kanske är orden tacksamhet, lycka och frid nötta, men så viktiga blomster i det växthus som är livet. Blommor som jag vill odla och tror ger näring åt sin egen planta. Tacksamhet och lycka föds inte ur att livet är perfekt och fritt från bördor. Frid uppstår inte för att vi försöker tvinga fram den. Men den finns, och kan liksom tacksamhet bo också mitt i det mörka.
Och som kristen har jag förmånen att tro att frid är något som kan förmedlas. Från Gud till en annan medmänniska.
När vi tar del av varandras tankar blir vi mindre ensamma. Både sorger och glädjeämnen behöver få delas. Och drömmarna. Många av våra drömmar delar vi med någon annan. Kanske väcks ett ljus, en välbehövlig känsla av gemenskap i att få se det.
Jag frågade mitt fina nätverk på Instagram om någon ville bjuda på sin önskan eller bön inför året som ska komma. Idag får ljuset i kalenderluckan bli en spegling i dessa ögonpar. Tack vänner för att ni ville vara med!
Inslaget är textat. Om du inte får fram det på din skärm direkt, klicka på Youtubelänken här och sen på en symbol till höger om mitten på nederkanten av filmen. Filmen kommer nog att återanvändas vid en andakt på nyårsdagen.
Så tänder vi fjärde ljuset och närmar oss jul. Jag tänder det med en påminnelse om att juldagarna inte blir mer lyckade och fridfulla om hemmen är dammfria, all maten hemlagad eller dukarna släta och fläckfria.
Är det något jag lärt mig av alla dessa år av sjukdom så är det att huset inte faller samman om man drar ner städningen till ett minimum, och att det finns så mycket annat som är viktigare att prioritera. Det är härligt att ha det fint omkring sig, men inte livsviktigt på det sätt som den kroppsliga och själsliga hälsan är. Så släck lampan och tänd ljusen du med.
Idag en hoppets sång som en del av oss sjöng i unga år, och med en påminnelse som kan behövas i alla år. I synnerhet detta.
Känn ingen oro, som Charlotte Höglund sjöng och inspirerade många med på 80-talet. Här får du höra den med vänner som (också) kan förmedla musik så den når in under huden, Helén Tanzborn och Anders Wihk – som du kanske minns från lucka 1.
https://youtu.be/MLwQK7uvN6A
Helén Tanzborn & Anders Wihk
Känn ingen oro. Var inte rädd. Det är så både Gud och änglar hälsar människor enligt Bibeln. Det är lättare sagt än gjort att släppa oro och rädsla. Kanske behöver vi först erkänna att de finns innan vi kan förmå att lyssna till budskapet. Min hjärna har egentligen svårt med både uppmaningar och negationer, och i mörka tider blir jag sällan stärkt av inte-utrop från andra. Du vet: ”Tänk inte mer på det där!” eller ”Oroa dig inte!” Men när det är Jesus som citeras hör jag orden med en annan klang. Tonerna av ett löfte istället för skramlet av tomma ord.
Lördagarna har inneburit längre texter och bokerbjudande, men nu sparar jag den längsta textgåvan till julafton – och hälsar dig välkommen att hitta mina böcker via nätbokhandel.
TRO, HOPP & KÄRLEK, i alla tider har de varit människors längtan. Vårt ljus. Vi känner dem från ett tvåtusenårigt bibliotek och från de flesta bröllop.
Men tron är inte bara för oss som bekänner oss till en religion. Hoppet inte bara för de ständigt hoppfulla, och kärleken inte enbart för den som hittat en livskamrat. Vi kan alla ta emot och bjuda på dem: tro, hopp, kärlek.
Som tre facklor som lyser upp i mörka förhållanden. Dikten får tända de facklorna idag. Med en önskan om milda krusningar på ditt inre hav.
Om det här vore en löpsedel skulle det kunna stå ”Vi har hela listan”, för en lista kommer nämligen här snart. När någon annan har det mörkt och svårt är det lätt att tro att vi måste prestera en lösning. Men det går sällan eller aldrig att förändra en annan människas sorg eller smärta. Det hjälper inte att lova ljus där det inte finns. Men det finns sånt som hjälper. Det var därför jag skrev dikten Tröst till tröstaren.
Det verkar som om många tycker att det är så svårt att ”säga rätt saker” till någon som är drabbad av sorg eller annan smärta. Och kanske därför är tysta eller får ur sig förenklingar eller klyschor som trots att avsikten är god riskerar såra mer än de hjälper.
Så nog behövs tröst i den kris det kan vara att känna stor medkänsla. Inte sällan när jag har uttryckt frustration över plågsamma tröstförsök tar någon illa upp och tycker att tanken väl ändå är viktigast. Att den drabbade borde förstå att avsikten är god. Men när någon lider svårt går det inte att förutsätta att personen förmår höra ”förbi” fumliga formuleringar. Även goda avsikter kan göra rejält ont, så kan vi undvika att såra bör vi försöka.
Jag skrev en gång ner en lista med råd till den som vill trösta någon som har det svårt. På ett vardagssorgset sätt eller i ren livskris. Den som hellre vill köra sitt race utan tanke på mottagaren kan alltså sluta läsa nu.
✔️ Säg öppna och kravlösa saker som ”jag tänker på dig” eller ”jag önskar att du slapp ha det så här” t ex. ❌ Tro inte att NÅGOT du säger ska kunna lindra det som gör ont. ✔️ Visa att du förstår att det är tungt. ❌ Tyck INTE till om vad den andre borde tänka eller göra eller borde låta bli att tänka/göra. ✔️ Kom ihåg att vi sörjer på olika sätt och olika länge. Inga sätt är fel. ❌ Kom INTE med löften om att saker du inte vet något om ska ordna sig eller ”gå jättebra ska du se”. Heter du Gud kan du bortse från den här punkten. ✔️ Hjälp gärna till med praktiska saker som du vet personen uppskattar. ❌ Undvik fraser som ”säg till om jag kan hjälpa till med något” om du inte menar det bokstavligt, eftersom den som lider ofta har svårt att be om hjälp. ✔️ Om det svåra pågår länge, visa att du tänker på vännen också när lång tid har gått. ❌ Berätta inte om egen eller nån bekants liknande upplevelser i en akut sorgefas ✔️ Hör av dig trots att du är rädd. Kanske handlar det inte om dig just idag. ❌ Undvik inte att berätta om sånt som sker i ditt eget liv. Vänskap bygger på ömsesidighet .
Jag har ingen utbildning i krishantering eller professionell tröst. Den som har det kanske skulle formulera det på annat sätt. Men detta är min tröst – och mina mjuka pekpinnar – till tröstaren, utifrån vad jag har lärt mig i mina egna livskriser och i mötet med andra. Den som har läst mina romaner känner nog igen en del av punkterna. Där finns alltid sorg och nära relationer med i någon form.
Ljus och mörker finns i alla människors liv, ändå tänker jag att vi alltför sällan reflekterar över det tillsammans. Pratar om hur det känns de mörka perioderna, och vad det är som får ljuset att lysa fram.
Jag reflekterar gärna med hjälp av det armband som kallas Frälsarkransen. Det är ett modernt radband signerat Martin Lönnebo, och kan användas också av den som inte har den religiösa övertygelse som jag råkar ha. Varje pärla i armbandet har en särskild betydelse, och kan användas till eftertanke och/eller bön.
En av de skatter jag fått i famnen är en samling sånger inspirerade av kransen. Min sångarvän Helén Tanzborn och jag fick fröet som gåva och jobbade fram idén för över tio år sen. Jag skrev texterna och en till vän, Kristofer Sundman, briljant tonsättare, gav dem musikalisk skrud. Sångerna är delvis inspelade, och har sjungit av körer många gånger. De finns tyvärr inte inspelade så de kan spridas brett, men en del smakprov finns online.
Just den här sången är inte med i vårt ”pärlprogram” men skrevs i samma veva, med en vers för varje pärla i Frälsarkransen – så som den såg ut då. Nu har en grön pärla tillkommit för skapelse, klimat och medmänsklighet. Men här är alla de andra pärlorna, tillsammans med bilder från mitt överfulla album i telefonen. Många ljusa stunder att minnas finns samlade där. Kärlekspärlor inte minst.
Frälsarkransens pärlor kan du läsa om här. Sången Törnekrona – Frälsarkrans kommer här. Sång: Helén Tanzborn Tonsättning och piano: Kristofer Sundman Text: Cecilia Ekhem (jag)
Har du upplevt tröst från stjärnor någon gång? Karlavagnen skjutsar mig alltid tillbaka till ett sånt minne.
Jag var 19 år och bodde i Zimbabwe. En fantastisk tid som formade mig och mitt liv på många sätt. Och samtidigt en hel del vilsenhet och hemlängtan. Inte ens stjärnhimlen gick att känna igen. Men så, en morgon vid 04 när vi väntade på bussen till närmaste stad, syntes den längst ner på himlen: Karlavagnen.
Ny bild på uråldrigt ljus
Som en hälsning. En påminnelse om att himlen var densamma ovanför mig.
Årets Musikhjälpen påminner om de nära vänner i Zimbabwe som inte lever längre pga bristande vård. Därför deltar jag förstås också i år och säljer dikter samt skramlar med en bössa. Den som idag skänker en tia i min bössa får en lott i en utlottning av någon av mina böcker. Skriv ditt namn när du skänker, eller skicka ett meddelande med foto på kvittot så är du med.
Bilden på stjärnorna tog jag (med mobilen så kvaliteten är som den är) häromveckan. Tänk att Karlavagnen hälsar på mig på samma sätt nu. Det känns kort och gott välsignat. Så vad passar bättre än en zimbabwisk välsignelse. Till dig. Över dig.
I min kristna tro är välsignelsen från Gud livsviktig, och något jag gärna delar med mig av. Men är du obekväm med det, se det bara som min önskan om att du ska få möta allt det goda du behöver. Som stjärnors hälsning i en mörk natt.
Om du uppskattar inläggen har du vinst varje gång. Den som offentligt delar ett inlägg med hashtaggen #ljuskalender2020 har också chans att vinna en julklapp.
Gör inlägget senast IDAG 15 december så är du med och tävlar. Dela exempelvis länken till själva kalendern och bjud in dina Facebookvänner att följa den.
Här finns webbadressen om du vill kopiera den och klistra in den i ett inlägg: http://cecilia.ekhemmanet.se/ljuskalender-2020
Ny bild på uråldrigt ljus