Jag brukar säga att jag önskar se så många fler nyanser av andra människors liv än det ytliga och lättsamma. I mitt nyhetsflöde på Facebook ser jag just nu många nyanser, men inte av känslor och upplevelser utan av åsikter om vad som är sant och rätt.

Många har sett Uppdrag granskning om präster som erbjudit homosexuella förbön för att bli heterosexuella. Jag har inte sett programmet eftersom jag av princip inte ser såna program. Såna som liksom Uppdrag granskning och Kalla fakta tycks välja en specifik vinkel och leta belägg för just den, i tunnelseende. Nu senast genom att söka upp utvalda präster vars ståndpunkt de redan kände till och föra dem bakom ljuset med dold kamera i en själavårdssituation.

I ena diket av mitt flöde vill människor gå ur Svenska kyrkan för att några präster är övertygade om att homosexuellt liv inte är förenligt med kristen tro. I andra diket vill människor gå ur Svenska kyrkan för att inte alla kyrkans företrädare tycker som de fuskfilmade prästerna.

Jag blir frustrerad över båda tolkningarna och är sugen på att skriva både det ena och det andra, men jag låter bli. Där. Här kan jag säga att jag tycker att båda sidor förvanskar och låter bli att se hela bilden. Jag kan såklart inte heller se hela bilden, men vet att jag:
1. Inte tycker om att människors vilja att vara stöd till en människa i kris ska utnyttjas och hängas ut.
2. Tror på en Gud som inte vill bota homosexualitet. Eller vill bota det lika lite som Han (eller kanske Hen eftersom både man och kvinna är skapade till Guds avbild) vill bota vänsterhänthet. Inte alls med andra ord.

Det sprids rubriker om att vi vill göra Gud ”politiskt korrekt” vi som tror att Gud vill välsigna ett homosexuellt par som lever tillsammans i trohet och kärlek. Återigen detta uttryck som ett skällsord för människor som inte (tror att Gud) gör skillnad på människor. Det handlar inte om att vara politisk, det handlar om skapelsesyn, gudssyn och bibeltolkning. Och, får jag en känsla av, även människosyn. Jag har försökt diskutera den här frågan med kristna kompisar som inte alls tror som jag i punkt 2 ovan, men jag har slutat. Vi kan inte förstå varandra. Vi tolkar Bibeln olika och ser olika på allt som rör homosexualitet kopplat till kristen tro. Jag förstår inte hur någon kan vilja ägna så mycket tid åt gränsdragning istället för kärnan. De förstår inte hur kristna människor kan vilja ägna så mycket tid åt att diskutera HBTQ-frågor istället för kärnan. Vi kommer inte förstå varandra. Så jag diskuterar sällan och kommenterar inte i någon av dikesrenarna. Jag skriver dikter istället.

Tänk dig att en grupp kändisar klär ut och sminkar upp sina friska barn för att det ska se ut som att de har cancer. Sen används bilderna för att beveka givare att skänka pengar till cancerforskning.
Hur verkar det upplägget?
Respektfullt mot cancersjuka barn och deras familjer?
Respektfullt mot kändisarnas barn?

Nej. Jag tycker inte det.

Ändå är det just en sån reklamkampanj som SOS Barnbyar har dragit igång, om vi ska tro kvällstidningen. Och det ska vi väl. Ibland.

Jag har också tidigare reagerat starkt på SOS Barnbyars oempatiska sätt att samla in pengar. Det här gör mig inte mindre beslutsam att inte stödja den organisationen. Det måste gå att engagera givare utan att trampa på dem man säger sig vilja hjälpa. Utan att dela upp världen i vi och dom. Utan att klä ut eller lägga ut barn. Just Barncancerfonden lyckas med det, och jag skulle önska att biståndsorganisationer tog efter.

Kontrollfrågan ”Vilka signaler ger detta?” skulle kunna användas betydligt oftare. Inte minst i reklamsammanhang. Men inte bara. Det handlar inte bara om SOS Barnbyar. Det handlar om hur jag och du talar om varandra, och om människor som kommer från eller lever i andra sammanhang än vi själva.

Rösta du med! På söndag eller i förhand.
Valet är ditt! Låt Europa vara vårt!

Låna gärna Ekhemmanets bild om du vill peppa andra att rösta. Och vill du förbereda ditt val på ett underhållande sätt rekommenderar jag Kodjos kval i SVT. Så bra! Och så tydligt vilket parti som inte borde få en enda röst. Pinsamt SD. Pinsamt Sverige hur många som stöder ett parti med så löst, människofientligt och oprofessionellt fundament.

Många bilder, lite text. Trött. Inte sämre i min sjukdom, snarare tvärtom. Jag börjar ana våren i kroppen. Glimtar av en mikroskopisk förbättring. Inte hela tiden, men då och då. I små, små portioner. Lindrigare huvudvärk, stunder av kraft, en känsla av att kroppen börjar nosa på verklig återhämtning. De två tidigare åren har jag trott att ”nu är jag på väg att bli frisk” och därmed gått över mina gränser och sen kraschat. Nu vet jag att det inte är fråga om att plötsligt bli frisk. Jag tror på att bli frisk, men kan inte lura mig ännu en sommar att det ska ske så fort. Det kan ta decennier. Men sommaren och värmen är bra för den här kroppen. Så jag ska leva i nuet och njuta av det så mycket jag kan.

Solen och värmen.
Blommorna på gården.
Katten som gläds åt sällskap.

Också jag gläds. Över vänner som idag givit mig välbehövlig hjälp med olika saker. Över sommarhopp och egen trädgård. Men jag sörjer att inte kunna vara med på återträffar på annan ort den här helgen. Att behöva tacka nej till världens trevligaste middag för att ha kraft kvar till att duscha och sen hitta tillbaka till lindrigare värk.

På teven rullar en film jag såg som sjuttonåring. Himmel över Berlin. Jag älskade den då, och gör det än. Men är lite för trött för att se hela. Så jag går och sover snart för att kunna njuta av himmeln över mig själv. Den syns extra bra genom köksfönstret nu, eftersom vännen som kom på besök putsade. Fantastisk gåva när en i familjen är sjuk och en knappt hinner vara hemma. Tacksam för den gåvan och för alla fina kommentarer här. Tack!