Barnkanalen bjöd på skärmunderhållningen i morse. Bakom kulisserna på en av de bästa julkalendrarna på senare år. Den allra bästa tror jag. Jag är alldeles kär i föräldraskådespelarna (Maria Sid och Peter Engman) och undrar när jag ska kunna få se dem igen.

Bakom julkalendern – Hotell Gyllene Knorren | SVT PlayKategori: Barn Bakom julkalendern Längd: 28 minuter 12 sekunder Avsnittsinformation Följ med bakom kulisserna på inspelningen av julkalendern Hotell Gyllene knorren. Buster Isitt som spelar Ingo i serien berättar om hur det… Läs mer Programinformation Familjen Rantanen driver Hotell Gyllene Knorren. Visst spökar det i rum nummer 13? SVT:s julkalender 2010.

via Svtplay

Julkalendrarna på teve är en stor del av adventsglädjen. I bästa fall. Men årets julkalender visar sig vara en uppföljare på en kalender som jag inte alls tyckte om, varken för skådespelarinsatser eller story. Mysteriet på Greveholm. Den var en succé för 16 år sen sägs det. Inte hos mig. Inte heller superhjältejulen som jag bojkottade helt. Men familjen Rantanen älskade jag. Det var nästan lite sorgligt att se bakom kulisserna och förstå att det inte går att ta in på Gyllene Knorren. 😉 Jag tror jag får be någon hyra uppföljarfilmen som gjordes senare. Den fick uselt betyg, men gjorde succé hos mig och barnen när vi såg den på bio. Mest hos mig.

Idag började det plötsligt låta våldsamt i avloppen. Det bubblade upp vatten ur toaletterna och ur duschavloppet kom det upp illaluktande smutsvatten som skvätte på väggarna. Det visade sig stå en bil med slamsug en bit ner på gatan, och när den gjorde sitt jobb i avloppsbrunnen hände det grejor också i vårt hus.

Också på annat håll väller det upp illaluktande smuts. Som väntat hittar de Carolaovänliga fram till hennes blogg och lyckönskningarna över första mötet förvandlas till trist debatt. De som försvarar Carola förvärrar bara saken genom att ge tråkpellarna uppmärksamhet och stänka smusvattnet vidare. De kunde göra som jag och stänga (toalett)locket. Jag har anmält kommentarer som sen ganska omgående plockats bort från Carolabloggen. Spolats helt enkelt. Men så har jag inte mycket annat för mig än att ligga här och spola, och hissa och dissa 😉

Min hemmakamrat bevakar avloppen ibland, men blev rädd idag när de började morra.

Gissa om jag är trött på att vara trött och ligga här i soffan med ont i huvudet. Jag förstår ju att det tar tid att bli alert efter en så lång hälsosvacka, men nu när tempen hittar normalläge ibland så börjar det dåliga tålamodet också hitta fram. Och förstånd biter inte på dålamod.

Är det kanske nån som har nåt bra recept på Kuckelimuckmedicin som gör att man återfår krafterna snabbt? Jag är nästan benägen att prova hälsokostplacebo. Men bara nästan…. Astrids originalrecept på Kuckelimuck har jag, den där röran som Karlsson på taket rekommenderar. Men den hjälper nog lika lite som påskgodis anno 2012. Kanske lite semesterdrömmar kan liva upp.

Våra juveler på Astrid Lindgrens Värld 2011.

Astrid Lindgrens Värld är vårt bästa familjeresmål. (Förutom Kenya.) Jag skulle kunna skriva spaltmeter om det. Och det har jag nog redan gjort.

Barnen och jag spelade förresten ett Astridspel i påskhelgen, och dottern och jag brukar kunna alla frågor. Men denna kunde ingen av oss. Kan du?

Vad heter Tommy och Annika i efternamn?

Allsång med Prussiluskan och Kling & Klang. Värt hela entrékostnaden, bara det.

Det är en annan dag. Både fastan och påsken är över. På fettisdagens kväll stängde jag, också i år, ner mitt privata Facebookkonto. Wordfeud (som inte fanns med förra året) raderade jag också, i syfte att bryta vanor och ägna tiden åt annat. Svårt att säga om pausen har gjort mig ens en smula visare, lugnare eller frommare. Sannolikt inte, men jag har ägnat mer tid åt annat. Sånt som jag tror bygger upp mig mer än t ex Facebook och Wordfeud.

Så nu är frågan: ska jag återuppta det eller låta pausen fortsätta?

Författarsidan på Facebook har jag kvar, och ser där inget av vad andra har för sig. Och jag märker att jag inte är sugen på att väcka upp den privata profilen som brukar vara minst sagt aktiv. Så den fastar nog vidare. Och de som eventuellt saknar mig där hittar mig lätt på andra ställen. Fast då måste man ju anstränga sig lite och lyfta blicken från Fejjan 😉 Det är inte alltid lätt att göra det. Jag själv fastnar alltför lätt i bekräftelse- och nyfikenhetsträsken i Facebookland. Jag gissar att precis samma marker finns i Twitterlandet. Så jag tror jag fortsätter att hålla mig utanför. Och övar att lyfta blicken både uppåt, utåt och inåt. Kanske det går även med FB. Men jag tror det är svårare.

Genom fönstret syns en nästan svartvit värld. Det är vackert. Vår- och sommareuforin som breder ut sig bland svenskarna drabbar mig aldrig. Jag vet aldrig vad jag ska svara när det blir prat om hur häääärligt det är med de ljusa kvällarna. Det är fel svar att berätta att man saknar skymningen och de tända ljusen. Såna åsikter provocerar, så rätt ofta har jag vett att hålla tyst och bara nicka. Men det här är ju min blogg så nu berättar jag att nysnön och det mulna vädret inte gör mig något alls. 😉

Det här vädret skulle vara skönt att ta en långpromenad i, men det är inte läge för det. Mer läge för fortsatt vila, och kanske en repetition av en av gårdagens glädjor: