Ilskegoogling i febersoffan. Jag är nog förfanken ingenjör.
Nu ser sidan ut som den ska, så då ska jag åtminstone inte sluta skriva blogg av den anledningen att häin vä data krånglar. Möjligtvis för att jag själv krånglar.
Apparata med Euskefeurat.
Sluta blogga (eller skaffa fasad)
Jag är så tacksam för alla fantastiska hälsningar. Tack för att ni orkar uppmuntra!
Fastän jag få så milda smekningar så är jag arg. På sjukdom och allt det jag inte orkar med när jag är sjuk. Fysiskt och mentalt. En människa med distans och fasader skulle en sån här dag skriva ett inlägg om heminredning eller film. Eller blogga anonymt. Men eftersom jag inte vill blogga anonymt och inte hittar några fasader så undrar jag om jag ska sluta blogga. Jag vill(e) ha en blogg som lyfter mitt skrivande och de frågor som jag vill beröra människor med. Jag vill inte beröra med ilska och feber, men det är allt som finns just idag.
Arg.
Ibland kan en krånglande blogg vara droppen. Igår ändrade den plötsligt utseende utan att jag hade ändrat en enda krumelur i inställningarna. Nu har jag försökt med att installera ett nytt tema och då hamnar sidomenyn längst ner. Jag orkade googla mig till att man nånstans ska ändra sidans bredd, men längre än så kom jag inte. Fast nu ser jag att det bara är på första sidan det är fel. ”Sku man för fanken vara ingenjör” sjöng Ronny Eriksson. Det verkar så.
Arg.
Dålig människa
Det är såna här dagar igen.
Och en hel månad kvar tills jag får komma till stora sjukhuset för fortsatt utredning. Nya hemska undersökningar som jag helst inte vill veta av, men absolut vill göra.
För. Jag. Vill. Bli. Frisk.
Jag försöker begränsa tablettknaprandet eftersom det inte är rimligt att peta i sig ens så här milda piller varje dag när man har varit sjuk i över sju månader. Sjukt less på det just nu, och jag tänker igen att jag inte är en person som skulle klara av att vara kroniskt sjuk utan att bli bitter. Jag är dålig på att vara en människa som mår dåligt.
Tänk dig att du varje dag känner ett tryck runt huvudet som om det satt en för tung och för trång hjälm där. Och så ett hårt band över ryggen som trycks åt allt mer, och gör kroppen allt segare, ju fler tiondelar tempen stiger eller ju mer du aktiverar dig. Så är det att vara Cecilia, 2012. Och jag är så galet less på det. Just idag mår jag sämre än på länge, vilket inte alls stämmer med planen att till helgen försöka utnyttja den fina hotellweekend som jag för ett år sen vann till mig och maken.
Skit.
Hösten är alltjämt vacker, och jag försöker muntra upp mig med de bilder jag tog förra veckan på lååångsamma promenader när febern var aningen mildare.
Tårar, smitta och sjuklingsteve
Igår började Jonas Gardells teveserie Torka aldrig tårar utan handskar. En berörande och viktig berättelse. Jag såg Babel från febersoffan tidigare under dagen och blev redan då berörd av det tidsdokument som Jonas Gardell skapar genom sina romaner och denna serie. Det är skrämmande att inse hur homosexuella och hivsmittade betraktades för bara trettio år sedan. Och skrämmande att så många människor fortfarande är så livrädda för hiv att de som lever med sjukdomen sällan vågar berätta det. Det går inte att bli smittad i vardaglig social kontakt. Jag har själv inte riktigt fattat det förrän under senaste året när jag aktivt har velat lära mig mer. Det fanns (hos mig) inte en tanke på att tacka ja till ett hivsmittat barn när vi skulle adoptera, men om frågan hade ställts idag tror jag att jag skulle resonera annorlunda. Världen är full av föräldralösa hivsmittade barn som skulle kunna få familj om attityderna förändrades. Tyvärr verkar attityderna vara helt felriktade. Föräldrar till hivsmittade barn vågar inte berätta om det av rädsla för att barnen ska bli sedda som smittsamma. Unga och sexuellt (över)aktiva verkar däremot inte rädda för att få hiv, trots att det är de som utsätter sig för allvarlig smittorisk.
Gardells teveserie har det gjorts mycket reklam för. En serie som däremot hade gått mig spårlöst förbi var ”The spiral”. Jag upptäckte den på SVT Play och har haft den som sjukdomsvinst den senaste veckan.
Jag tyckte MYCKET om The spiral, och fattar inte varför den inte uppmärksammats mer. Den uppmärksamhet den fått har tydligen inte varit så lysande. Själv tyckte jag att det var uppfriskande att se en europeisk thriller som utspelar sig i konstnärsvärlden. Det finns en hemsida kopplad till serien. Jag har inte tittat så mycket där, men gillar greppet. Har du missat serien och behöver lättsam men spännande underhållning? Passa på. Det går att se The spiral på SVT Play tre veckor till.
Bokutlottning för Världens Barn
Denna vecka pågår insamlingen för Världens Barn. Om jag hade varit frisk skulle jag ha skramlat med insamlingsbössan rent fysiskt. Nu får det bli skrammel (eller hellre prassel) från soffan istället. Exempelvis genom en bokutlottning till förmån för Världens Barn. Denna vecka har du chans att vinna någon av mina böcker:
Väntrum – en relationsroman av Cecilia Ekhem
En recension i magasinet Mama (2012) gav detta omdöme om boken: ”Boken sätter ord på sorgen och känslan av utanförskap i kampen med barnlösheten. Är man i det själv är igenkänningsfaktorn hög, är man det inte, så får man en inblick i hur det är att sitta i ”väntrummet” och pendla mellan hopp och förtvivlan. En av de bästa romaner jag har läst om kampen att få barn.”
Vänta Lydia! – bok för barn i förskoleålder och vuxna i olika åldrar. Boken kan fungera som en adventskalender där varje uppslag utgör en dag i december. Maria Nordenmark och Cecilia Ekhem har tillsammans arbetat fram manus, och Cecilia har författat och Maria illustrerat.
Vill du delta? Skicka en SMS-gåva på 25 kronor till Världens Barn och låt mig få veta det och att du deltar i utlottningen.
Skriv 25 i meddelandet och SMS:a till telefonnummer 72 999 som är numret till Världens Barns insamling. För att delta i bokutlottningen skickar du vidare svars-SMS:et till mig på 0760477740. Lägg till ditt eget namn och ange om du vill ha roman eller barnbok. Det går också bra att mejla på ekhemmanet@ekhemmanet.se och det går även utmärkt att skänka sin Världens Barn-gåva på andra sätt, t ex genom Adoptionscentrum, och låta mig se kvittot på överföringen. För varje ”25:a” får du en lott. Hundra kronor till Världen Barn ger alltså fyra lotter. Jag betalar för porto inom Sverige, och bor vinnaren någon annanstans delar vi på portokostnaden.
Tävlingen pågår till och med lördag 13 oktober och därefter tar jag hjälp av lottdragare och bokpostare i min närhet.
Dela gärna med dig av den här tävlingen, t ex genom att klicka gilla nedan eller på andra sätt sprida den vidare.
Jag vill också slå ett slag för novellsamlingen ”Noveller för Världens Barn”. Om man i samband med tevesändningarna skänker 500 kronor får man ett exemplar av boken. Den går också enkelt att köpa på hemsidan för novellboken.
Sound of Mark. Ljud av Gud.
Med kort framförhållning såg jag för en knapp vecka sedan att det fanns biljetter kvar till Mark Levengoods föreställning Sound of Mark. I den här familjen är vi förtjusta i både Mark och Sound of Music, så föreställningen verkade ypperlig för trettonåringen som är lika förtjust i filmen som Mark var i den åldern. Men hon har inga planer på att rymma till Salzburg.
Båda föräldrarna ville gärna se föreställningen, men gode maken tyckte att det var jag som mest behövde komma ut i världen, så igår laddade jag med vila och medicin och gladdes åt att ha gott om ork att njuta. För en njutning var det. Nittio minuter med Mark Levengood är väl investerad tid.
Livsvisdom, skratt och en aning av Gud. Som en predikan där vi uppmanades att se det goda och de behövande vi har omkring oss istället för att leta långt bort. Och särdeles härligt när man kan hela Sound of Music utantill. Det här är min absoluta favoritscen.
Vatten och vitaminer
Idag fick jag verkligen vatten på min (väder)kvarn 😉 från igår. Det är regnigt, blåsigt och rent objektivt (?) ett dåligt väder enligt tidningen, radion och Facebook.
En perfekt morgon för tända ljus och en vitaminkick.
Och tid att plaska både ute och inne.
Bara bra väder
Det finns få saker som värderas så ofta och självklart som vädret. (Kan det vara för de snarlika orden: väder och värde? 😉 ) Och det finns föreställningar om att värderingarna är objektiva. Säger man ”vackert väder” så förutsätts det att alla vet vad man menar.
Hösten är som bekant min bästa årstid, och jag kan bli lycklig över vilken höstdag som helst. Häromdagen låg molnen nära marken och berget som vi bor nära hade en mössa av tjock dimma ovanför de gröna och guldgula träden. Regnet föll lätt och var mer som våt luft än som något som kom uppifrån. Vackert väder, enligt min mening.
Men en sån dag berättar både meteorologer och vanliga dödliga att vädret är allt annat än vackert. Det är ledsamt. Att just ha tänkt tanken att ”detta är en fantastisk dag” och så möter man nån annan som slår fast att det är ett ”jävla skitväder”. Det händer så gott som varje dag det inte är idel solsken.
Men klädföretagen som säljer varma kläder håller i alla fall med om att höstväder och kyla är något att fröjdas åt.
Helggåva till Världens Barn?
Adoption är inte bistånd – men i adoptionernas fotspår blir behovet av insatser för världens barn tydligt.
Adoptionscentrums biståndsverksamhet Föräldralösa Barn ingår i Radiohjälpens Världens Barn-insamling 2012. Den nationella insamlingsveckan börjar imorgon och pågår 6-13 oktober.
Vill du bidra? Använd plusgiro: 73 19 40-3 Adoptionscentrum Västernorrland för att ge din gåva. Märk inbetalningen med ”Världens Barn”. Vill du skänka på andra sätt, läs mer på Världens Barns hemsida.
Gå med i vårt evenemang på Facebook.
På så vis sprider du budskapet vidare och får veta mer om vad pengarna används till! Tack!
Dessa barn har växt upp på ett bra barnhem och har nu fått familjer. Barnhem är inget långsiktigt hem för barn. Ändå blir många barn kvar på barnhem. Stöder du Föräldralösa barn ökar du chanserna för barn att få ett tryggt liv.
Mosterlycka och misslyckat bak
Detta är en dag att fira! Inte för att miljoner svenskar äter bullar med smör, socker och kanel – utan för att jag firar nio år som moster!
Denne gosse föddes när barnalängtan gjorde om ondast, när andras graviditeter smärtade rent fysiskt, och ändå fyllde hans födelse mig med ogrumlad lycka. För jag blev moster. Vi hörde ihop. Vi hör ihop. Liksom jag hör ihop också med hans lika älskade lillebror.
Ett tidigt missfall gjorde så att jag och min syster inte fick barn samtidigt då för nio år sen. Den sorgen suddades ut helt och hållet när det blev tydligt att vi skulle bli föräldrar till ett barn som redan fanns.
Det är trots allt en dag som handlar om bullar i ugnen. Jag har varit en hejare på att baka vetebröd under andra halvan av mitt liv (efter några misslyckade lärobak). Igår satte jag en deg med barnen och misslyckades rejält. Gammal torrjäst eller febriga fingar som kände fel på degvätskans temperatur. Degen jäste inte ett skvatt. Inte så här, som den brukar.
Efter jäsning såg bullarna ut så här 🙂
De höjde sig en smula i ugnen, men liknar mer halvmjuka sockerskorpor. Fast om man mikrar dem går de att äta!
Det kanske är lite uppfriskande att se ett misslyckat bak på skärmen, denna dag av fulländade bullar. Fulländade i skönhet brukar inte mina bli, men höga, saftiga och goda.
