Tack för era fina och varma julhälsningar! Vad roligt att så många vill läsa julklappsnovellen. Julen varar ännu, så välkomna ett tag till.
Några glimtar av julen i vårt hus.
Pepparkaksbagarmaken har byggt vårt hus igen. Skalenligt och med färgglad snö. Och i barnens fina julkalender gömde sig förra inläggets familjebild bakom 24:an. De är pyssliga mina kära. Själv pysslar jag mest med bokstäver:
Godmorgon världen i P1 sände idag ett reportage om adoption i Kenya (mot slutet, 1:34 in i programmet. Artikel med länkar finns också hos sverigesradio). Jag är glad att min mamma hörde det och kunde tipsa. För här är det bara julmusik som spelas dessa dagar. Så vitt jag vet är det första gången adoption från Kenya beskrivs så väl i riksmedia. Första gången fastän det är 4,5 år sedan den första pilotfamiljen reste iväg för att bosätta sig i detta unika adoptionsland. Vi var Adoptionscentrums andra pilotfamilj. Vår fantastiska advokat intervjuas i reportaget, och flera av de föräldrar som uttalar sig känner jag igen.
För fyra år sedan firade vi julen i Nairobi. Den första julen som tvåbarnsfamilj. En och en halv månad tidigare hade vi för första gången mött lillebror. Pusselbiten som fattades i vår familj. Nu sex år och liksom resten av oss otroligt familjekär. De första orden han sa imorse när han vaknade imorse var: ”Dom jag älskar mest i hela världen är familjen”.
Nu pysslar vi här hemma inför firandet vi vår fjärde jul tillsammans alla fyra. Tacksamheten tar aldrig slut. Ute ligger snön i drivor, och det är stor skillnad mellan Hemmanetvädret och Nairobivädret. Men sällskapet är detsamma. Det bästa.
Kära läsare!
Den som skriver är ett jag som behöver ett du. Du är mitt du.
Du som läser vardagsbetraktelser i bloggen, dikter på författarsidan, och romanen Väntrum. Oavsett vem du är, om vi har andats samma luft eller bara mötts via skärmarna eller bokbladen, är jag så glad över dig. Tack att du vill finnas här med mig!
Jag vill ge dig en julklapp med en önskan om att ditt kommande år ska göra drömmar tydliga och sanna, novellen Drömlistan. Skriv en kommentar här om att du vill läsa den, eller skicka ett mejl till ekhemmanet@ekhemmanet.se så kommer novellen i PDF hem till dig.
PS. Sprid gärna blogginlägget (t ex genom att klicka gilla på Facebook-knappen) så får fler julklappar spridas.
Det är fjärde advent.
Ljusen är ännu inte tända, så bilden är trickfilmad en annan dag 😉 Jag ligger i sängen och har efter nån timme givit upp tanken på att somna om. Den förmågan önskar jag mig i julklapp, det vore skönt att kunna sova ut rejält. Men idag väcktes jag av huvudvärk och drömmar om läskiga kryp.
Kanske är huvudvärken ett brev på posten efter gårdagen. Då utnyttjade jag en oväntad orktopp till att fixa lite i hemmet och skippa horisontalläget stora delar av dagen. Och på kvällen bekvämt placerad i vänners soffa. Glögg, skinkmacka och sånt där härligt umgänge med flera familjer och flera generationer. Vi avslutade kvällen med att se flera avsnitt av Sunes jul. Härliga skratt och skön julstämning. Vi såg bl a besöket i kyrkan. Det som ibland får oss att avsluta bordsbönerna hemma med ”Armen”.
Nån som vet hur man hittar Youtubes inbäddningskod när man telefonsurfar? Livets stora frågor 😉
Det här är en tid för dyrbarheter. Guld, rökelse, myrra. Och saffran. När tösen och hennes (och hela familjens) vän kom hem igår med nyfått jullov föreslog jag att de kunde fira genom att laga Leilas saffransvåfflor. Jag smakade ett hjärta, och de var så läckra som de såg ut.
Häromdagen dammade jag av ett betydligt äldre recept. Det fick bli desserten när vi skulle vara med och gratulera en årfyllande familjemedlem. En fördömligt lättgjord och saftigt god saffranskaka.
Saftig saffranskaka
6 dl vetemjöl
0,5 tsk salt
2 dl socker
2 tsk bakpulver
2 pkt saffran
3 dl mjölk
2 ägg
150 g smör
1,5 dl riven mandelmassa
1 dl mandelspån
lite pärlsocker
Smörj en kakform (ca 2 liter). Använd en med löstagbar kant eller lägg en rundel av bakplåtspapper i botten. Blanda mjöl, salt, socker och bakpulver. Blanda mjölk och saffran separat och häll det över mjölblandningen. Tillsätt de uppvispade äggen. Blanda ner rumstempererat smör i småbitar och hälften av mandelmassan. Rör ihop till en smet, t ex med elvisp. Lägg hälften av smeten i formen, strö över mer mandelmassa och täck med resten av smeten. Garnera med mandel och pärlsocker. Grädda ca 45 minuter i nedre delen av ugnen (175 grader).
Servera som en kaka till kaffet eller som dessert med lättvispad grädde och bär.
Idag gläds jag åt att gårdagkvällens smaskiga utflykt gick att genomföra, med en gnutta huvudvärk och mer feberrosiga kinder som enda biverkning. Julbord på ett av våra stadsberg.
Sundsvall är en fantastisk adventsstad. Jag kan rekommendera ett besök. Kanske en hotellweekend på det andra stadsberget, och förstås en fika med en bloggare du känner 😉
I många år har ett hoppets ljus lyst över staden, när utsiktstornet klätts med mängder av lampor. Och eldsjälar har skapat fantastiska ceremonier kring både tändandet av adventsbelysningen och fontänigångsättningen om våren.
Det var härligt att få en bilutflykt till vårt fina utsiktsberg där snön låg tung och vacker, och nedanför lyste staden som en skimrande juvel. Barnen tog sig en titt innan vi begav oss hemåt.
Visst ser GA-kyrkan i nedre högra hörnet nästan ut att ha ögon? Sagostad.
Har du någon klapp kvar att köpa, eller någon du vill uppmuntra särskilt kring jul eller nyår?
Kanske en bok? En roman som redan ligger som en vän på en del nattduksbord men som saknas i många bokhyllor
Det senaste dygnet har flera exemplar av min roman Väntrum sålts via Adlibris. Böckerna hinner inte fram till julafton förstås, så därför vill jag bjuda på ett kort att skriva ut, slå in och ge bort. Eller kanske mejla till någon nära som bor långt borta. Beställa boken får du göra själv, antingen till din egen hemadress eller till mottagarens. Ett perfekt sätt att få iväg en present.
Presentkortet Väntrum – julklapp kan du sedan skriva ut eller skicka per e-post. God julklapp!
Vill du ha fler tips på uppskattade presentkort som går att fixa i sista minuten?
Varsågod att låna Ekhemmanets presentkortspaket.
Det verkar som att många drabbas av eller bygger upp krav runt julen. ”Är du färdig?” frågar man (eller snarare kvinna) som om det var ett högskoleprov och inte ett högtidslov det handlade om.
Kravlöshet är något jag skriver om då och då. I nära relationer och harmoniska situationer. Nu kanske jag uppfattas som en krävande person som förväntar mig omtanke från höger och vänster, men det krävs inte mycket för att förväntan ska uppfyllas med råge. Att någon önskar mig en GOD JUL och ett FRISKT 2013 räcker. Mer krävs inte för att omtanken ska kännas.
Och det är inte mycket som krävs för att julen ska kännas i mig. Lite rött, massa ljus och julsånger i mängd. Det behövs inte ens ett storstädat hem eller en massa mat och människor. När jag och käre mannen nyss hade träffats kände vi tidigt att vi inte ville åka som stressade tomtar mellan våra familjer i norr och syd, så vi firade flera jular på tu man hand. Bara vi, i Uppsala, där inga släktingar bodde – men vänner som vi hade förejulsmys och mellandagskul med. Fantastiskt härligt och just kravlöst. Hasselbackspotatis på julafton för att vi kände för det. Kyrkbesök och promenader. Den kravlösheten har hängt med, och en jul med honom och barnen är komplett oavsett övriga ingredienser.
En av de tvåsamma jularna var den när vårt efterlängtade barn snart skulle komma ut. I den vevan fick jag en målad mage av barnafadern.
Detta år målas ingen mage, men juldagarna får komma kravlösa och så skimrande det är möjligt. En spontan inbjudan till nära vänner, geografiskt nära och hjärtans nära, ledde till en skimrande och sen kväll igår. Och en långsam kortpromenad hem i snön strax före midnatt.
Sista kvällen innan jullovet börjar kan läggtiden få vara helt uppåt väggarna. Liksom snön.
Dagens dikt, eller kanske appell, vaknade ur en tanke. En enda tanke eller känsla väller ut och blir en lång dikt. Rimmad. Som så ofta.
Jultal
tänk om orden tog slut just idag
vad skulle du välja att säga
skynda att tala, eller grubbla ett slag
gå nära eller huka och väja
lyfta på blicken mot den du får möta
se, vem finns framför dig här
eller skynda iväg att kisande nöta
orden din mun redan bär
om talet får mogna i hjärta och öga
och kryddas med omsorg och mod
kan samtalen bli både djupa och höga
och rymma mer än en jul som är god
Cecilia Ekhem
Jag undrar om det är ett synfel hos mig som gör att jag ser en så gigantisk skillnad mellan de här två korten. Kanske ett synfel där jag förstorar det som inte finns?
Jag önskar jag blev av med det här synfelet, eftersom världen är full av människor som inte tycks se skillnaden mellan korten. Människor som jag vet brukar vara omtänksamma och varma, men som har annan syn än jag. Kanske finns det några glasögon jag kan ta på mig för att lyckas se det andra kortet fastän det första är det som landar i brevlådan.
Inga fysiska julkort eller digitala julbrev skickar vi i år, och förmodligen kommer det att vara tomt på julbloggen vi haft för vänner och bekanta de senaste åren. Bara gudbarnen har fått den traditionsenliga adventshälsningen. Sju barn har jag lyckan att vara gudmor till. De fick fysiska kort gjorda digitalt i Postens app ”Riktiga vykort”. Som de oskickade korten ni just har sett här.
Ibland kan det räcka att få vara delaktig och att få prata om framtiden för att hitta en skärva av hoppet som gått sönder. Ett lunchbesök av min chef lyfte min dag. Att få bli uppdaterad och vara med och resonera kring frågor som gäller jobbet gav en glimt av att det kan finnas en tid efter sjukdomen när jag är tillbaka i jobb igen. Visst skulle jag behöva det medicinska hoppet med för att det ska bli realistiskt. Men hjärnan är tacksam och tar emot det lilla korn av hopp den kan hitta.
Att arbetskamraterna hälsade så gott och gav mig de blommor de vet att jag älskar gjorde dagen ännu bättre. Vissa gåvor landar extra varmt i hjärtat.
Gåvorna till Musikhjälpen landade också varmt i mitt hjärta. Tack! På nåt litet sätt har tiden i febersoffan har burit frukt. Rent vatten till dem som saknar det. Över tvåhundra meter ny vattenledning kan byggas av pengarna i Ekhemmanets bössa. Framtidshopp!
