Friskar upp mig med en altandörr på glänt och låtsaskuckelimuck. Ett glas juice spetsat med saften av den sista påskcitronen.

Det hjälper inte det minsta mot virus, men smakar gott. Annat som smakar gott är mejl från flera läsare som har nått mig de senaste dagarna. Tack för att ni hör av er och berättar att ni har blivit berörda av mina ord. Det betyder så mycket.

Den som vill friska upp mig ytterligare får gärna gilla mitt skrivande på Facebook. Där föds en och annan haiku även om övrigt kreativt skrivande vilar liksom jag själv, just nu.

Adressen är denna: www.facebook.com/ekhemmanet

Igår mötte jag några av författarkamraterna som har följt med på hela skrivarresan, i snart ett decennium. Vi möttes på ett café som går att hitta i Fair Trade-appen. Kaffet jag drack var lika gott som det rättvisemärkta med skummad lattemjölk som jag dricker just nu. Men snyggare.

Det är häpnadsväckande att fundera över allt som har blivit skrivet sen vi träffades på distanskursen i kreativt skrivande. För egen del har det blivit en barnbok och en roman i tryck, och bland det ännu opublicerade finns dikter, ett tjugotal sångtexter, en andra roman och en novellsamling. Och tusen bloggrader. Men just idag går skrivandet så där. Kanske beror det på att jag fortfarande dras med nåt slags virus och får feber till och från. Eller så har jag fått min första skrivkramp. Sannolikt för att jag våndas för mycket över bokföring och deklaration. Men mötet med skrivarkamrater inspirerar alltid, så jag har idag ägnat mig åt tredje romanen som planerat. Läst om, plockat bort och tänkt till. Just nu går det alltså sakta framåt, men tills jag har träffat min förläggare så får det gå hur sakta som helst. Om ni ser till min förläggare så kan ni väl hojta till, förresten? Jag vet nämligen inte alls var hen är 😉

Apropå fair trade och andra schysstheter….
Kommer ni ihåg att jag har utmanat er, kära bloggläsare? Det går också lite trögt så nu påminner jag er om att hjälpa till med att utrota hungern innan ni drar igång med fredagsmyset.

Först en liten påminnelse:
Kommer ni ihåg att tävla ni som vill ha en egen Frälsarkrans?

————————

Jag gjorde det idag igen. Lät bli att säga nej…

När man bloggar offentligt kan man bli hittad av alla möjliga skäl. Det är både roligt och läskigt, och trevliga journalister kan sin sak i att göra så man känner sig bekväm nog att säga ja. När vi bodde i Nairobi under adoptionsprocessen blev vi t ex intervjuade av en journalist från The national. En stor tidning med Abu Dhabi som bas. Idag handlade det om en annan tidning. Och kanske att jag får ta och borsta håret och dra på mig något annat än myskläder till veckan.

Så här ser jag ut nu. Fredagsmys minsann. Testade hälsan med ett ärende och konstaterade mig varken pigg eller feberfri så jag fortsätter hänga i soffan, nyss med Mma Ramotswe som sällskap. Damernas Detektivbyrå som fick mig att längta. Och kanske att orka skriva några rader på romanen där det finns en sån veranda som Precious har. Först när jag såg filmen idag insåg jag att t om färgen stämmer.