Barn i säng, make i tvättstuga och te i koppen. Då är det tid för kvällsskiftet. En bok ska skickas och några tas med till en lunch imorgon. Två lunchande bloggare blev tre blev fyra blev fem. Jag är tacksam att få vara med i gemenskapen bland dem som nu är där vi en gång var. På längtans väg.
Den tiden vill jag inte glömma. Så som jag hade kunnat göra om Väntrum bara hade varit en roman, ett projekt jag lämnade bakom mig och kanske suckat lite över att det inte var något förlag som nappade. Nu tror jag, eller jag törs nog säga vet, att den här boken har gjort skillnad för ganska många som känt sig ensamma på den där vägen. Så jag lägger en del av min arbetsföra tid på Väntrum och efterföljarna även fast det innebär mycket mindre pengar på kontot än om vi båda hade jobbat heltid. Men det finns så mycket annat än pengar som ger värde åt tillvaron.
Medan jag skrev detta kom en till beställning från en blivande Väntrumläsare som hittade boktipset i Mama. Så glad jag är över det. Att nya läsare hittar fram. Välkomna!