Skrivardagen är välkommen efter trötthet och mångsysslande, så jag var på gott humör när jag kom hem (till författarköket jag tokröjt tidigt imorse) från skön promenad i efterlängtad kyla.

Var fortsatt på gott humör efter att ha hällt upp en stor kopp te och läst Lattityd en ny sundsvallsk gratistidning där det står ett lästips om Väntrum. Sen öppnade jag bloggen och hittade minst 50 spamkommentarer! Engelska meningar som skulle föreställa att någon läst och kommenterat på riktigt, men inte alls. Bara skit. Humöret vände. Hur kan människor ägna sig åt så meningslösa saker som att sprida spam.

Jag får invärtes utslag.( Inslag?) Nästan lika mycket av annan slags spam som av detta. Massmejl med roliga historier, virusvarningar, skickadettatillallafinatjejerdukänner, gratis mobiltelefon osv
Eller allt Facebookskit: ”idag är det internationella dotterdagen sätt denna som din status”, eller att skriva en siffra eller meningslös mening som status för att uppmärksamma (?) att det är tragiskt med cancer.

För övrigt blir jag tokig på all särskrivning, på alla galna stavningar av ”imorrn” och på att ”dem” används på totalt fel sätt. Om nu nån undrade.

Så, nu har jag motvilligt spärrat granskningsfri publicering av nya kommentatörer och dessutom blivit just så meningslöst arg som de meningslösa spamkommentarsproducenterna  antagligen önskade. Jag går ut på bron och andas en stund och tar en till kopp te så kanske det ordnar sig. Efter lite moodhöjande musik. En låt som gick varm när jag och mannen i mitt liv just flyttat ihop. Långt innan internet och ajfån och fejsbok och bloggvärlden fanns. En skön tid. Det med.

Bara häromdagen passerade vi mängder av citrusträd i Spanien.
Apelsiner, citroner, clementiner.

Idag hade frukterna liksom jag rest till Sverige.

Nu ska jag äta en privatimporterad och en av affärens clementiner och göra en smakjämförelse medan jag ser sista avsnittet av Barn till varje pris? – om internettet fungerar lika bra som fruktchartern.

Det kom ett mejlsvar från Aller Media idag. Inte svar på min fråga, men tecken på att det har förekommit reflektion:

Hej Cecilia!
De små figurerna som anger svårigheten är bortplockade från och med
Sudoku för alla nr 1.
Med vänlig hälsning

För ett bra tag sen skrev jag mejl till fjorton fertilitetskliniker och frågade om det psykologiska stödet till patienterna. Bara tre svarade. Vad tycker ni, ska jag ge övriga elva en chans till och mejla igen?

Det har blivit många promenader på den här semestern. Sedan några veckor använder jag den illustrativa appen ShapeUp, och skriver ärligt in både intag och aktiviteter. Och för att rymmas med en del av det goda som Spanien har att erbjuda är det säkrast att promenera mycket.

Idag när maken och jag var ute på andra vägar än förut såg vi på håll en ovanligt fin steninramning i en annars halvtrist park. Det visade sig vara en toalett…

…men bara för hundar. Det verkar alltså vara meningen att de fyrbenta ska göra sina behov innanför stenramen. Det funkar inte kan jag berätta. Jag har aldrig varit på ett ställe med så gräsligt mycket hundskit på både stigar och trottoarer. Det här är ett område med majoriteten hyresgäster från andra delar av Europa än Spanien. Flest skandinaver, och väldigt många hundägare. Som verkar ha tagit med sig hunden, men lämnat huvudet hemma. På samma vis som alltför många rökare (än mer hemma än här) tycks tro att fimparna blir till jord så fort de landar på marken.

Det finns en del skit och fimpar här i cyberrymden också. Bloggkommentarer som inte alls berör den besökta bloggen, t ex – utan bara handlar om att göra reklam för tävlingar på en anna blogg. Irriterande, men för det mesta lättare att radera än det som ligger på trottoarerna.