Planen var att morgonpussa hejdå, jobba effektivt hela dagen, lunchträna med jobbarkompisar, podradiopromenera i solen och sen komma hem till tomt hus för ensam återhämtning och skrivarlya i flera dagar.

Jag hann med punkt ett. Så kom en feber.

Jag gav mig av hemåt när tempen började stiga och landade i soffan. I ett tomt hus som sagt. Det är underligt. I stressiga och trötta stunder längtar jag så enormt efter ensamheten som verkligen hjälper till att ge kraften åter. Men när en flerdagars ensamhet väl dyker upp är det inte så där fantastiskt som det först verkade utan både tråkigt och längtansfullt. Det kan rentav bli som en fasta. Men inte i fråga om mat. Mycket juice, te och frukt visserligen, men jag tror glass är en nödvändig medicin framåt kvällen. Kanske framför Babel (om jag är vaken så sent) med ny programledare. Min favorit Jessika Gedin.

Annan slags medicin fick jag nyss.
En fantastisk läsarkommentar som följdes av fler.
En till bokbeställning.
En fin film (som jag får återkomma till. Gäsp….)

Frälsarkransen kan köpas i en del kyrkor och förstås via Verbum. Jag har för det mesta någon extra krans hemma, och nu vill jag ge dig som läser Fastepärlorna här på bloggen chans att vinna ett eget exemplar.

Skriv en kommentar till det här inlägget eller på Ekhemmanets Facebooksida så är du med och tävlar. Eller, om du vill tumma extra på hemlighetspärlorna kan du skicka ett mejl till ekhemmanet@ekhemmanet.se och berätta att du vill vara med och tävla.

Extra glad blir jag om du berättar för dina vänner om mina pärlreflektioner, t ex genom dela Ekhemmanets status eller genom att sprida länken till Fastepärlorna.

På söndag drar jag en vinnare!
Välkommen!

Frälsarkransen är upphovsrättsskyddad av Verbum Förlag

Ikväll läste gossen och jag (återigen) en bok som vännen Annika Bornemark har skrivit. Stora Lo och överraskningen. En underbar berättelse med sköna bilder. Du kan beställa den från BarnKan.

Jag tänkte när jag slog ihop boken tidigare ikväll att jag skulle minnas att tipsa om den på bloggen. Glömde det efter alla äkta människor och hubbotar, men blev påmind när jag nyss tittade in på min författarsida på Facebook (dit du gärna får bjuda in dina vänner. Jag hoppas på 7 gillare till så jag kan få fira hundragubbesjubileum). Påminnelsen kom i form av att Facebook föreslog att jag kanske kände en av de övriga som står bakom böckerna om Lo. Rätt läskigt, för som administratör har jag inga vänner på FB och mitt vanliga konto är borta. Det borde inte finnas några band mellan mig och denna person på nätet, men Facebook hittade ändå. Mysko. Och för övrigt mycket skönt att pausa från storebrorserdigfeelingen som alla de där vänförslagen ger mig. Men nu kom det alltså förslag ändå. Hur det gick till vet jag inte. Men jag vet att böckerna från BarnKan är härliga för både liten och stor.

Igår var det en vilodag och jag fick några ensamma timmar som ägnades åt lagom långsam städning.

Dammsugaren gladdes åt att få jobba lite med det här golvet.

Ett städtips:
Bryt upp ett gammalt och dåligt lagt klinkergolv i hallen och låt sen de grova brädorna vara kvar just som de är. I springorna ryms mycket sparad städning som gömmer sig fint förutom om man granskar noga.
Och så nyttigt för barnen att inte växa upp i ett kliniskt rent hem. Det motverkar allergi har jag hört 😉

Lillhjärtat och jag somnade båda framför festivalen. Jag har annars tittat ovanligt mycket detta år, mest för att Gina Dirawi är så skön. Fast denna veckas mellansnack bidrog till sömnen. Och två av dem som nu röstats fram tar fram det värsta i mig. Timotejer och banan får mig att hurves. Så det är nog bäst att sova vidare.