Filmen jag såg igår var en som jag velat se länge. Och en särskild glädje är det att få se viktiga filmer med sitt stora barn, som nu med en förkyld trettonåring. Många tårar blev det på mammans kinder. Jag hade kunnat önska lite mer när det gäller skådespelarinsatserna i vissa scener, men det glömdes bort i de starka scener som slet i hjärtat. Sånt där skönt slit som handlar om att livet emellanåt tycks outhärdligt men ändå visar sig vara så outsägligt vackert
Det finns en begravningsscen som slet i mig just på det där sättet. Jag hatar dig, jag saknar dig, sjöng den sörjande rockmusikern med orden både till Gud och till den saknade. Förmodligen skulle de flesta tycka att det inte passar sig på en begravning, men jag älskade den scenen. Gud tål att vi hatar och skriker över det som är omöjligt att förstå. Bibeln bär många såna exempel, och Jesus själv använde Psaltarens ord på korset: ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” I mina öron var det just det den förtvivlade musikern sjöng innan han slog sönder gitarren mot dopfunten.
I eftertexterna på den här filmen, liksom på flera av de riktigt bra filmer jag sett den senaste tiden, fanns min kusins namn. Särskilt roligt var det nu när jag just hade fått ett brev av henne. Ett RIKTIGT brev. Vackert och långt som på den tiden man skrev brev.
Oj så jag skrev. Till denna kusin och många vänner. Brev som ofta innehöll just de där orden Jag saknar dig. För ett brev med papper och penna ger en särskild närhet. Jag tycker mycket om både e-post och SMS och förstås långa och viktiga samtal (men mindre om långa telefonprat), men det här brevskrivandet berör mig på ett särskilt sätt.
Det är så sällan nu, men igår låg jag i sängen och skrev svar. Sida efter sida på handgjort brevpapper.
Under min sjukdomstid har jag börjat använda brevlådan som sitter på en fasad, tre hus bort. En äkta, utrotningshotad, gul brevlåda har vi här – bara femtio meter bort. Ändå har jag sällan använt den tidigare. För den töms ju redan klockan tio, och i det vanliga hektiska livet så gäller det att hitta lådan som tömmer så sent som möjligt.
När jag hade postat brevet i morse fick jag se en fantastisk himmel över vår väg och vårt hus, när jag vände mig om.