Idag fick jag verkligen vatten på min (väder)kvarn 😉 från igår. Det är regnigt, blåsigt och rent objektivt (?) ett dåligt väder enligt tidningen, radion och Facebook.

En perfekt morgon för tända ljus och en vitaminkick.

Och tid att plaska både ute och inne.

Det finns få saker som värderas så ofta och självklart som vädret. (Kan det vara för de snarlika orden: väder och värde? 😉 ) Och det finns föreställningar om att värderingarna är objektiva. Säger man ”vackert väder” så förutsätts det att alla vet vad man menar.

Hösten är som bekant min bästa årstid, och jag kan bli lycklig över vilken höstdag som helst. Häromdagen låg molnen nära marken och berget som vi bor nära hade en mössa av tjock dimma ovanför de gröna och guldgula träden. Regnet föll lätt och var mer som våt luft än som något som kom uppifrån. Vackert väder, enligt min mening.

Men en sån dag berättar både meteorologer och vanliga dödliga att vädret är allt annat än vackert. Det är ledsamt. Att just ha tänkt tanken att ”detta är en fantastisk dag” och så möter man nån annan som slår fast att det är ett ”jävla skitväder”. Det händer så gott som varje dag det inte är idel solsken.

Men klädföretagen som säljer varma kläder håller i alla fall med om att höstväder och kyla är något att fröjdas åt.

Adoption är inte bistånd – men i adoptionernas fotspår blir behovet av insatser för världens barn tydligt.

Adoptionscentrums biståndsverksamhet Föräldralösa Barn ingår i Radiohjälpens Världens Barn-insamling 2012. Den nationella insamlingsveckan börjar imorgon och pågår 6-13 oktober.

Vill du bidra? Använd plusgiro: 73 19 40-3 Adoptionscentrum Västernorrland för att ge din gåva. Märk inbetalningen med ”Världens Barn”. Vill du skänka på andra sätt, läs mer på Världens Barns hemsida.

Gå med i vårt evenemang på Facebook.
På så vis sprider du budskapet vidare och får veta mer om vad pengarna används till! Tack!

Dessa barn har växt upp på ett bra barnhem och har nu fått familjer. Barnhem är inget långsiktigt hem för barn. Ändå blir många barn kvar på barnhem. Stöder du Föräldralösa barn ökar du chanserna för barn att få ett tryggt liv.

Ronny Eriksson är en gammal favorit. Det var min pappa som introducerade honom (ljudligt, inte personligen 😉 ) för mig och vi lyssnade på fantastiska monologer och låtar av både honom och hela Euskefeurat. Det här var vid den tiden då jag och min M nyss hade träffats, så Ronny Eriksson väcker många minnen från den tiden. Igår kväll fick de väckas igen. Med medicin och vila i kroppen placerade jag mig intill maken i nedsuttna fåtöljer och hörde denne genialiske pitebo. Nyskrivna berörande sånger, många skratt och mycket eftertanke.

Pessimistkonsulten

Ronny Eriksson är en envis norrbottning precis som min pappa, och uppenbarligen lika envis som han var med att fortsätta använda N-ordet för svarta och L-ordet för samer. Det stör mig, förstås, precis som det stör mig att Carolas efterlängtade andra barn i en sång benämns som en assecoar stör mig också. Ändå går det att låta det passera eftersom Ronny är den han är, samtidsdebattör, skicklig textförfattare och genom alla år uttalad antirasist och människovän. Och som dessutom på så många sätt påminner mig om min pappa.

Några år efter att pappa hade drabbats av sin svåra skallskada uppträdde Ronny i Sundsvall och vi tog med pappa dit. Det fanns bra plats för den otympliga rullstolen och pappa som inte kunde kommunicera mer än med några ord satt som uppslukad av föreställningen. I förväg hade jag skrivit till Ronny och berättat om pappa och hur han alltid vid fester hade brukat sjunga Ronnys sånger. Jag fick inget svar, men på föreställningen så dedikerade Ronny en av favoritsångerna till pappa Tage – och i pausen kom han fram till oss och pratade och gav pappa en signerad CD. En varm man och ett lyckligt ögonblick för oss alla fyra som var med: mamma, pappa, lillasyster och jag.

På en av de kassetter vi ständigt spelade i början av 90-talet fanns berättelsen om Molnet. Den är lika rolig än!

Det senaste halvåret har det som bekant varit dåligt med både betalt jobb och författande, men däremot har mina soffliggartankar landat i en hel del haikudikter på Ekhemmanet-sidan på Facebook. Där går det att titta in även om man inte har ett Facebookkonto. Välkommen! På begäran kommer gårdagens dikt också här. Bilden tog jag häromdagen när jag stannade bilen vid den vackra kyrkogården, och parkeringsförbudet intill bänken ledde till dessa rader.

stanna här en stund
få kraft till fortsatt vandring
utan att slå rot

För ett år sedan satt jag på en helt annan bänk med en vän som jag träffade för första gången. Vi talade om sorg och längtan och om att våga hoppas på att drömmen ska slå in. Den slog in. Idag kom ett kort på posten och allt blev så påtagligt verkligt. En liten fot. Levande varm och med små tår att pussa av en mamma som längtat så länge.