När gamla frön slår rot

Häromveckan blev jag intervjuad per telefon om min roman Väntrum. Den som jag började skriva på för sju år sedan och som fortfarande slår rot på nya ställen.

Trelleborgs Allehanda 2012-12-13
Trelleborgs Allehanda 2012-12-13

Denna gång slog den rot i Trelleborg tack vare en vän i en annan del av sydliga Sverige, som tipsade journalisten om Väntrum. En fin text. Som ett reklamblad för min lilla roman, som är en liten tunn planta som har svårt att synas i bokbranschrabatten. Den döljs av både ogräs och av praktfulla stora plantor, men förhoppningsvis kan de personer som söker just denna lilla blomma få hjälp att hitta den.

Väntrum har funnits i ny utgåva i ett par månader, nu tillgänglig i alla bokhandlar. Det betyder inte att den trycks i parti och minut. Drygt 25 exemplar är sålda sedan nyutgåvan kom. Det är inte särskilt mycket, men jag kan se på statistiken att böckerna hamnar rätt. En tredjedel av de exemplaren har sålts i Falun, där en av landets största fertilitetskliniker finns. Jag hoppas att det betyder att boken når dem som är där vi en gång var. Som behöver igenkänning och hopp. Det är för dem jag har skrivit boken, men jag får alltfler exempel på att Väntrum suger tag i människor som aldrig själva kommit i närheten av barnlöshet och fertilitetsutredningar. Eftersom jag tror att det jag skriver kan ge just igenkänning och hopp, och en smula underhållning, så hoppas jag att lilla blomman Väntrum ska kunna växa sig stark så att den syns i rabatten.

Ekhemmanet på Facebook
Ekhemmanet på Facebook

Därför gläder det mig när någon, ibland för mig  helt okänd sprider min bok. Till exempel genom att klicka Gilla på tidningsartikeln jag la upp på Ekhemmanets Facebooksida. Nån kanske har gjort det av misstag, men det gör inget i så fall, det riktar ändå förstoringsglaset på den lilla, lilla plantan en stund. Så tack alla ni som hjälper den här plantan att gro och växa och synas.

 

Välgörande omtanke

Den här veckan har börjat med många tomtebloss av välgörande omtanke i febermörkret.

20121218-194053.jpg

För det är emellanåt väldigt mörkt att leva i oviss sjukdom. Det håller jag inte hemligt. Varken för dem som frågar eller för er som läser här. Och om det är glest i inkorgarna och dörröppningen så känns det ännu mörkare.

Men just nu glimrar många tomtebloss. Mejl, brev, telefonsamtal och idag en vän på besök med medhavd lunch.

Det gör skillnad! Att någon tänker på mig gör faktiskt ingen skillnad, för jag är ingen tankeläsare. Men minsta lilla bevis på omtanken, en enda liten mening som berättar just det, gör ofantlig skillnad och kan lysa upp en hel dag. Särskilt de där oväntade hälsningarna som liksom glimrar till extra starkt, även om de trogna ljusen, familjen och de ständigt närvarande vännerna, är det som verkligen gör att det går att ta sig fram på sjukdomsstigen. Steg för steg.

Omtanke gör skillnad!
Så om du känner någon som du vet eller tror har det tungt till följd av arbetslöshet, sjukdom, missbruk, sorg, ensamhet, barnlängtan, skilsmässa eller vad det än är som kan slita på människan; hör av dig! Om det är svårt att ringa, skriv ett kort, men skriv inte bara ”GOD JUL”. Att få en sån hälsning från någon som borde veta hur det är, kan nästan kännas värre än tystnad. De enkla orden ”Tänker på dig” tillsammans med den traditionella hälsningen vittnar om att någon verkligen har tänkt till och tagit sig tid. Kanske tio sekunder, men den lilla, lilla tiden kan göra verklig skillnad för den som av någon anledning lever i dunkel. Ett enda litet ljus lyser upp lång väg.

20121218-203715.jpg
”Jag har tänt ett ljus för dig.” Tanke som blir synlig. Ord som gör skillnad.

Fil(m)good

Igår kväll såg jag och mannen en filmatisering av en bok jag absolut inte vill läsa. För eftersmaken var ruskig. Feelbad så det skvätte om det. Odjuret av Roslund & Hellström, som sändes på SVT istället för de varma och lagom otäcka Arne Dahl-deckarna som gått tidigare. Det här var kallt. Och över alla gränser otäckt. På ett sånt där sätt så att jag kände att jag liksom krympte som människa av att se det.

Nej tack. Inga fler Roslund & Hellström. Däremot gärna det författarpar som ibland förväxlas med dessa. Hjort/Rosenfeldt. Deras senaste roman Fjällgraven unnade jag mig inbunden som feberpresent, eftersom jag längtat så efter att den skulle komma.

20121217-224404.jpg

Jag ska strax läsa vidare i den. Mordgåtor med goda tillbehör. Tidigare ikväll blev det feel good i form av Alfons. Först spelet och sedan en bok vi inte hade läst på länge, gossen och jag.

20121217-224602.jpg

Godnattspelet var en succé att spela före läggningen. För det gick att fortsätta spela om den egna nattningen, och lägga brickor för varje avklarad del. Nallen och spökbortjagandet valde dock sexåringen att ersätta med ”klädavningen” eftersom ingen nalle används och inga spöken bor här.

20121217-224901.jpg

Sen kunde storasystern och jag se feel good-filmen ”50 first dates”. Ibland tramsig komedi, ibland eftertänksam klokskap. Kanske inget att grubbla djupt över, men just nu är eftersmaken det viktiga. Och den var god.

Comfortsoup

Sällskap i sjukstugan av krasslig tös, och eget orkesdränage efter ett ärende. Då passar det bra med en lättlagad och galet god hittepåsoppa som gjordes med minimal arbetsinsats i reklampauserna på ett feelgoodprogram. En riktig tröstesoppa.

20121217-115712.jpg

Comfortsoup Cecilia style

Fräs i en gryta:
• en skvätt olja/flytande margarin
• två stora nävar färska champinjoner, skivade
• en decimeter purjo, grovstrimlad
• tre vitlöksklyftor

Stavmixa en minut.
Tillsätt följande och låt puttra en kvart:
• en hönsbuljongtärning
• ca 7 dl vatten
• lite vitlökspeppar

Tillsätt och låt snabbt koka upp:
• en stor skvätt grädde
• en liten näve riven Emmentaler

Smaka av och servera gärna med:
• söndagens vitlöksbalsamvinägrettade kassler eller annan strimlad skinka

Om ljus och vatten

20121216-134240.jpg

Tredje advent, och dagen började med en fin sång i gåva. Så till kyrkan där också tröttsunkiga människor välkomnas och får lön för mödan att ta sig dit. Tre adventsljus, barnasång och ord om kärleken, hoppet och ljuset.

Och det budskapet får klinga vidare i dagens dikter.

Djupast är mörkret innan det vänder
en strimma av hoppet bär ljuset du tänder
hopp att en ensam får sällskap i natten
hopp att en törstig får del av det vatten
vattnet som porlar och flödar och helar
och ger liv åt världen om människor delar

Cecilia Ekhem (under Musikhjälpen 2012)

20121216-135211.jpg

Som sagt

Femhundraåttiofem barn har dött sen jag skrev det förra inlägget. Dödsorsak: brist på rent vatten.

Det går att göra skillnad. Att bidra till att hinder rivs och möjligheter skapas.

20121215-223545.jpg

En hink med vatten. Lyx för många. Och lycka för vår lille en dag för fyra år sedan. När vi just hade mötts. Lycka…Den dagen, och just nu. Att vi har våra barn. Livs levande.

Tvåtusen barn dör

Det är bara ett dygn kvar av Musikhjälpen 2012. På det dygnet kommer 2000 barn att dö till följd av bristen på rent vatten. Vill du bidra till att barnen i världens slumområden får rent vatten?

  • 50 kronor kan räcka till att fem familjer får tillgång till toalett under ett helt år.
  • 50 kronor kan räcka till att en hel familj får vatten under en dag.
  • 50 kronor kan räcka till att rena vatten till över 5000 personer
  • 100 kronor  kan  räcka till ca 150 påsar vätskeersättning som snabbt och effektivt kan bota uttorkning och rädda barns liv.
  • 100 kr kan bekosta en dags utbildning i hygien och sanitet för 10 personer.
  • 200 kr kan räcka till material för att bygga 25 meter vattenledning.
  • 200 kronor räcker till att en murare tränas upp i att bygga toaletter.
http://bossan.musikhjalpen.se/insamling/ekhemmanet

Ditt bidrag till Musikhjälpen går bara fram om du skriver exakt rätt svars-SMS och direkt får tillbaka ett tack-SMS från 72999. Om du skänker 50 kronor via Ekhemmanets bössa ska din bekräftelse vara ett SMS med denna formulering: ok50 Ekhemmanet
Tyvärr ​så verkar det vara många tänkta gåvor som inte gått igenom, för att man missat att bekräfta eller haft med citationstecken eller mellanslag. Prova igen!

Paranoia

Det brukar vara roligt att titta på statistiken för bloggen, men idag var det lite läskigt att se vilka sökord som har lett människor hit. Någon har googlat på orden cecilia + ekhem + sjuk. Varför? Om det är någon som känner mig och är uppriktigt intresserad så kan de väl mejla, SMS:a eller ringa. Eller komma hit. Om det är nån som inte känner mig, varför är det viktigt att läsa om att jag är sjuk. Personen har inte varit särskilt angelägen heller. Bara stannat 53 sekunder på bloggen.

Den här sjukdomen ger så tråkiga bieffekter. Inte bara paranoia. Besvikelse över människor som låter bli eller slutar höra av sig, vrede över att inte få vård om jag inte radikalt försämras eller strider mig utmattad för det, sorg över allt det som jag inte kunnat göra under det här året, frustration över att varken kunna jobba eller författa, bitterhet över att inte ha varit frisk sen i början av mars och förtvivlan över att det inte finns något som tyder på att jag ska bli frisk utan behandling. Som jag inte får.

Så. Nu har eventuella sjukdomsgooglare fått nåt att läsa. Och jag har bestämt mig för att slopa det julbrev jag hade planerat att skicka. Jag kommer bara bli besviken över dem som inte hör av sig. Tänk att okända bloggläsare stöttar mig betydligt mer frekvent än en del gamla vänner som jag trodde fanns här i sickness and in health…

Jag är just nu insnöad i negativa tankar och feber. Alvedon får bli den första lilla spaden, och en barnakram.

Ett annat insnöat år. Men just nu skottar livskamraten.

Tonårseufori

Vad är det som gör att en 42-årig sjukling lyssnar på en låt av sina tonårsidoler TVÅ gånger innan hon sluter ögonen? Ungdomlig eufori?
Europe på Musikhjälpen, och Cecilia blir 16 år igen. Cissi, som Joey först stavade fel på.

20121214-225711.jpg

Till mig! I yngre upplaga. Framletat häromveckan när åttiotalet kom på tal. På tisdag spelar Europe i Sundsvall. Jag har faktiskt tävlat om biljetter. För att vunna biljetter skulle kunna avvaras om febern vore för tung. Tur att jag inte vann. Febern är dagligen tung. Men Europebiljetter hade jag inte kunnat avstå. Ändå.

I’ve been waiting, for the angels to knock on my door…
…I’ve been hoping, that everything could be like before…

Sångerna talar till mig. Också 25 år senare.

Änglarna. Som förut. Frisk.

Föräldraskap, tro och kärlek

En av eftermiddagarna i veckan såg jag en oerhört gripande film. Prayers for Bobby. Om en ung man som växer upp i en konservativ kristen familj och förväntas kunna be och tvinga bort sin homosexualitet. Inte förrän det är alldeles för sent inser hans mamma vad det är hon har gjort mot sitt barn när hon inte har kunnat älska honom som den han är utan klistrat bibelord i hela hemmet för att få honom att bli någon annan.

Det fina med filmen är att den inte visar upp en schablonbild av galna kristna, utan också ger exempel på kristen tro där föräldrar inte vänder sig ifrån sina homosexuella barn, utan finns där för dem. Som kristna förebilder och älskande föräldrar.

I många kristna led verkar homosexualitet betraktas som något som ska bekämpas till varje pris. Som om detta att älska någon av samma kön skulle vara att jämställa med stöld, lögn, otrohet eller till och med mord. Jag är innerligt tacksam över att jag inte hör till de leden. Förmodligen befinner jag mig i dem ibland, för det är med homofobi som med rasism att det inte är lätt att stå för sin hållning. För jag ser det inte som bibeltolkning utan som homofobi förklädd i bibelord. Ord som står granne med ord i Gamla testamentet som ingen får för sig att följa. Att den som inte är oskuld när hon gifter sig ska stenas till döds, att de som ertappas med otrohet ska straffas med döden.

Jag vill vara tydlig med det här för att de jag har omkring mig ska kunna vara säkra på att de skulle välkomnas oavsett sexuell läggning. Sannolikt kommer några av alla de barn du har i din och jag har i min omgivning visa sig att vara homosexuella. Förhoppningsvis kommer de inte ha en lika svår kamp framför sig som denne Bobby. Som har levt i verkligheten, men inte gör det längre eftersom han växte upp i ett sammanhang där han inte dög som den han var, och inte såg sig själv vara värd att älskas varken av Gud eller sin familj.

Filmen Prayers for Bobby finns i sin helhet på webben.