Den som har lätt att vakna och svårt att somna om på morgonen borde inte bo med en katt… Vissa morgnar vill kissen ut tidigare än jag vill vakna. Då lägger hon sig under min säng och klöser i madrassen. Och så ligger jag och tjurar och leker natt så att hon inte ska tro att beteendet lönar sig. Funkar väl så där 😉

Men andra tider av dygnet är hon toksöt, så det jämnar ut sig. Hon älskar att leka i snön. Jagar snöklumpar, lurar på pulkåkare, gräver egna små grottor och busar i den som barnen och fadern har byggt. Och njuter av golvvärmen i hallen sen.

Mjukt och skönt att ligga på en stjärtlapp i plast?

Jag har mått sämre de senaste dagarna. Kunde förstås inte hålla mig från att julpyssla lite, städa lite och att långsamt skotta underbart lätt snö. Sånt straffar sig, och igår låg jag duktigt i soffan när familjen byggde ut snökojan och njöt av snömängderna som ger roligheter alldeles utanför ytterdörren.

Men det går inte att ligga i soffan hela tiden. En experimentlunch blev det också. Spagetti med julkryddad julskinkeröra. Jag minns inte att familjen gjorde vågen, men jag tyckte det blev mycket gott. Och mycket tillfredsställande att bli av med halva julskinkan redan.

Så här, ungefär, gör man
Julkryddad julskinkeröra

– Fräs en skivad rödlök med några hekto tärnad eller strimlad julskinka.
– Krydda med 1,5 msk julsenap och 3 msk chilisås och låt fräsa en stund.
– Strö över ströbröd och rör om. Späd med 0,5-1 dl glögg och lika mycket vatten.
– Rör ner rejält med crème fraîche eller grädde och smaka av med salt och peppar.
– Servera med sallad och pasta eller ris.

Idag har jag sett Körslaget Julspecial på fina paddan. Putte Nelsson är favoriten, och plötsligt kom jag på varför jag blir så varm i hjärtat när jag ser honom. Inte bara för att han verkar vara en härlig och varm person, utan för att jag ser drag av älskade sonen. Kanske är det ungefär så vår pojke kommer se ut som vuxen.

Bild från Så ska det låta, SVT.

För skojs skull gjorde jag några lookalikebilder där det syns hur lika de är i ansiktsdrag, frisyrer och leenden. Tyvärr gick de bilderna inte genom sexåringscensuren (det var knappt händerna i förra inlägget gjorde det, så snart får jag nog börja med såna där modellpose:ade bloggbilder på mig själv istället 😉 ), men på den här gamla bilden från en mer censureringsfri tid kan man kanske tänka sig likheten.

Det känns inte som nåt som helst problem för mig som förälder att bara ett av våra barn liknar oss till utseendet. Men det är en glädje att kunna föreställa sig hur det älskade barnet kanske kan se ut som vuxen. Oavsett så kommer han vara den vackraste unge mannen i världen, precis som jag ibland häpnar över dotterns skönhet. Hur kunde vi få dessa fantastiska juveler?

Nu inviger jag julklappsbiljarden, som i mitt fall är en helt oväntad klapp från maken. En iPad! Var det nån som sa att man inte kunde bli lycklig av det materiella? 😉 Jo, när de mer livsviktiga önskningarna inte slår in kan de världsliga skänka en aning lycka. Det är roligare att vara sjuk i ett nytt kök med en padda, än med en skramlande trasig laptop i ett fallfärdigt kök.

Den morgonpigga delen av familjen är uppe och har ätit frukost.

Egna pepparkakor smulade i fil, annandagslyx och en succé. Själv åt jag fantastiskt vörtbröd givet som julgåva i en vacker julklappspåse med mycket smått och gott. Som gjorde gott. Tidningen Skriva hade jag önskat mig och är glad att inte ha fått. För jag konstaterar efter att ha läst en gammal tidning att det är mer deppigt än inspirerande att läsa om skrivande just nu. Det skrivande jag vill ägna mig åt. Romanförfattandet. Det där som kräver ett blyfritt huvud som orkar hålla koll på trådar åt många håll och kopplingar mellan tre romaner. Så just nu är jag ofrivilligt mer poet än författare av längre texter.

En novell har jag presterat under det här sjukdomsåret. I somras när jag var piggare en dag kom Drömlistan till. Nu bjuder jag ut den till alla som vill läsa. Och dikterna bjuds också gratis för den som hänger på Facebook. Nu gör jag det igen. Under hela advent var jag bortkopplad, men igår klev jag in igen. Osäker på hur länge jag ids stanna, men glad att ha sluppit se vita ”jagärinterasistmen-personer” förfasa sig över att deras jul blivit förstörd då de inte får se nedvärderande stereotyper i Disneyprogrammen. Det finns ganska många kvar konstaterade vår familj när vi såg paraden av 50-talsleksaker som promenerade in i säcken. Kanske ska jag sluta privatfejsbooka och börja poesitwittra istället. Vi får se vart paddan för mig. Kanske den blir en mirakeldoktor om jag pussar den?

När dagen börjar på en temp kring 38 blir det en extra febrig dag. Det betyder att den hett (!) efterlängtade julklappen uteblev. Jag är inte frisk, och fortfarande grubblar läkarna på varför prover motsäger varandra och om en tuff och inte helt riskfri behandling ska sättas in eller ej. Det är tungt. Förstås. Ändå gläds jag åt att experter nu äntligen har tagits in i funderingarna. Och så gläds jag åt det jag har. Så pass att den för febriga dagen kunde börja med en tacksamhetens dikt.

Juldagsglimma

När juldagsmorgon vaknar
är julen ännu här
och trots det som jag saknar
så märks det vad som bär:
I brödet, fått som gåva,
och koppen i min hand
i sånger som vill lova
så glimmar det ibland
liksom i fingrets ringar
och barnens skrivna ord
så anas änglavingar
och doft av frid på jord

(Cecilia Ekhem, 2012)

Ute är temperaturen lägre. Jag minns inte någon jul med så här mycket snö. Redan vid Lucia var snöhögen gigantisk på skolgården, och för första gången på de åtta år vi bott här var tomtekören snöiga av lek när de skulle sjunga in julen. Jag ska snart gå ut en liten stund till den av de sexåriga tomtarna som är min. Igår fick han besök av stortomten, som ringde på dörren och hade tänt lyktor och lämnat fotspår som ledde till ett brev i den stora snögrottan som byggdes igår medan jag vilade och värmde julaftonsglögg. Kanske jag ska krypa in där en stund och kyla ner mig.

Tack för era fina och varma julhälsningar! Vad roligt att så många vill läsa julklappsnovellen. Julen varar ännu, så välkomna ett tag till.

Några glimtar av julen i vårt hus.

Pepparkaksbagarmaken har byggt vårt hus igen. Skalenligt och med färgglad snö. Och i barnens fina julkalender gömde sig förra inläggets familjebild bakom 24:an. De är pyssliga mina kära. Själv pysslar jag mest med bokstäver:

Det är fjärde advent.

Ljusen är ännu inte tända, så bilden är trickfilmad en annan dag 😉 Jag ligger i sängen och har efter nån timme givit upp tanken på att somna om. Den förmågan önskar jag mig i julklapp, det vore skönt att kunna sova ut rejält. Men idag väcktes jag av huvudvärk och drömmar om läskiga kryp.

Kanske är huvudvärken ett brev på posten efter gårdagen. Då utnyttjade jag en oväntad orktopp till att fixa lite i hemmet och skippa horisontalläget stora delar av dagen. Och på kvällen bekvämt placerad i vänners soffa. Glögg, skinkmacka och sånt där härligt umgänge med flera familjer och flera generationer. Vi avslutade kvällen med att se flera avsnitt av Sunes jul. Härliga skratt och skön julstämning. Vi såg bl a besöket i kyrkan. Det som ibland får oss att avsluta bordsbönerna hemma med ”Armen”.

Nån som vet hur man hittar Youtubes inbäddningskod när man telefonsurfar? Livets stora frågor 😉