Rigga upp kaffefilter i ett durkslag eller några filterhållare som står över en bunke av något slag. Häll i filmjölk. (Den behöver inte vara gammal, även om den var det här). Låt stå i rumstemperatur några timmar. Töm ut vasslen som samlas i bunken eller spara till degvätska om du planerar att baka matbröd.
Filmjölk i filter
Ställ hela arrangemanget i kylen och låt stå över natten eller tills filen fått färskostkonsistens. Och det är just vad det har blivit. Färskost.
Krydda efter egna smaklökar
Krydda t ex med
a) pressad vitlök, vitlökspeppar, salladskrydda och salt
b) örtsalt och torkad dill
c) färska finhackade kryddor, salt och peppar
Färdigt att äta eller ge bort.
Här blev det A, som vanligt. Och en stor del av färskosten slank ner i magen innan den hann in i burken. Passar utmärkt att äta på bröd, Finn Crisp, salta kex eller kanske som dip.
Nu luktar jag förmodligen vitlök lagom till filmpremiären som jag tänkte släpa mig till ikväll. Men efterfesten får vi skippa. Jag och barnen åker hem och äter upp färskosten istället.
Som sagt.
I vintras innan jag blev sjuk hade jag börjat med något som skulle ta några dagar eller en vecka till. Jag hade då (med hjälp av gode maken) gått igenom hela min roman och ändrat korrekturfel och hade inte många steg kvar. Trodde jag.
Nu, åtta månader senare, är det klart. Tack vare fantastiska vänner som specialgjort omslag, korrekturläst och hjälpt till på andra sätt så har min roman Väntrum denna vecka givits ut i ny upplaga på ett mer lättillgängligt sätt. Tidigare år har jag själv köpt hem hundratals med böcker för att få ner priset, och bara kunnat sälja boken på egen hand. Det har kostat mer än det smakat, och när lagret började sina var det dags att tänka nytt. För den här boken vill bli läst. Med eller utan förlag. Med eller utan vinst. Också detta kommer att kosta till en (lång) början, men vinsterna på andra plan är stora.
Från och med denna vecka finns Väntrum av Cecilia Ekhem utgiven på Publit och tillgänglig via Bokrondellen för alla bokhandlare i Sverige. Det betyder förstås inte att försäljningen kommer att rusa i höjden, eller ens krypa uppåt. Till det skulle det skulle behövas marknadsföringsinsatser långt över min förmåga. Och hälsa. Men om någon kommer på att leta efter Väntrum så ska de åtminstone hitta min bok (2008) och inte bara den italienska romanen (2011) med samma namn.
Än så länge är jag nervös (och har inte uppdaterat min hemsida) eftersom jag inte har sett hur boken ser ut i färdigt skick, och trots att jag har legat här länge och stirrat på texten så fladdrar oroliga fjärilar i magen till dess att jag har ett eget ex av nyutgåvan i mina händer.
Fina omslaget har fina Liselotte Svelander anpassat till ny utgåva.
Kära blivande Väntrumläsare, gå gärna in på din bokhandel och fråga efter boken.
Kära ”gamla” Väntrumläsare, gå gärna in och recensera Väntrum på nån av bokhandlarna. Eller alla! Här följer de handlare som jag hittills vet har publicerat boken. Klicka gärna gilla på respektive försäljningssida om ni är Facebookare. Och om ni gillar!
Det är spännande att se hur mycket de skiljer i pris. Bokus har det lägsta påslaget på grundpriset. Det är också intressant att formuleringen ”Kunder som köpt denna bok har även köpt:” som flera bokhandlare använder sig av (åtminstone i detta skede) är ren lögn, för den finns redan innan ett enda exemplar har sålts.
Första upplagan, blek och anonym – men också den en glädje,
Det tog ett tag innan jag förstod förkortningen DIY. Den brukar stå på bloggar som ibland berättar om sånt som jag förundras över att andra orkar ägna tid åt: sömnad, möbler, smyckestillverkning, scrapbooking och muffins med glasyr och pynt (Japp, jag tycker det där andra ordet är lite tramsigt. Särskilt när båda jurymedlemmarna i Hela Sverige bakar säger ”en cupcakeS”). Andra kanske förundras över att jag kan lägga så mycket tid på att skriva roman, dikter, mejl eller blogg.
Vi är olika vi människor. Ibland är det mer märkligt än fantastiskt. Som på Facebook igår när 97,2% av alla statusar handlade om bollar och puckar som inte berör mig det minsta.
Nåväl. Till sist förstod jag att DIY betyder Do It Yourself. Som på macken. GDS. Gör Det Själv. Vilket f ö skulle kunna användas vid dispyter. ”GDS då!” 😉 Nu ska jag också presentera två GDS-tips.
Lyxhelgen på Grythyttan (som fortfarande tvingar upp både feber och huvudvärk till oönskade nivåer… ) innebar som sagt att en långklänning kom fram. Jag använder varken specialkrämer eller smink, förutom maskara. (Eller mascara som stavningsprogrammet i ajfånen vill kalla det av nån anledning). Mina ögonfransar och bryn är så ljusa att de knappt syns, så när jag är bland folk har jag oftast maskara. Men det glömde jag när vi reste till fina hotellet i skogen. Finklänning, runda feberkinder och grisögon. Skit liksom.
Inte på nån affär i den lilla bygden Hällefors fanns det maskara att köpa. Min gode make var snäll nog att ila runt och fråga på flera ställen på lördagen. Sen gick vi båda in på bokhandeln och köpte varsin bok till barnen. Där fanns en hylla som både jag och maken kopplade till smink. Konstnärsmaterial. 🙂
En stump konstnärskol (á 5 kr) som skrapades till mjöl med nagelklipparen, en gammal burk kenyanskt vaselin (den absolut vanligaste hudkrämen på världens bruna skinn) och några mellanrumstandborstar.
Tadaaaaa: hemmagjord maskara!
Häromveckan fick gossen också del av en fantastisk uppfinning. En gammal platta från en trasig kattklösbräda skulle slängas. Istället la jag den på annat som låg och skräpade: ett par stenplattor med en bräda på.
Tadaaaa: en cykelramp!
Och oj så han har cyklat! Första dagen två timmar på raken 🙂 Fantastiskt med rolig hemmaunderhållning när pappan jobbar mycket och mamman febrar ännu mer.
Snart ska jag berätta om något jag började göra själv innan jag blev sjuk, och nu fått fantastisk hjälp att kunna färdigställa.
Ena bilden från igår när jag hämtade lilleman. Andra bilden från imorse på väg till skolan.
Barnen jublade över snön och flera vuxna jag hann möta på hundrafemtiometerspromenaden yttrade att nu är det en hemsk tid som börjar. Jag håller inte med. En krånglig tid är det möjligen [Vad har barnen egentligen för kläder som passar och som passar för det här vädret?] men jag tycker om vädrets skiftningar. Jag tycker alltid om väder som är lite ruskigt, och än mer nu som sjuk. Efter att ha lämnat på förskolan kunde jag inte hålla mig från att promenera ytterligare tvåhundra meter. Till skogsbrynet. Sen slog den märkliga bromsen till i kroppen. Som ett brett bälte runt ryggen.
Långsam vandring hem. Tända ljus. Känna febern stiga. Brygga te. Öva på att ta till mig stunden. Ta på ulltofflor. Vila.
Hemma hos barnen igen. Lyckans kramar och tacksägelse över att de finns i våra liv. Som väntat mår jag sämre idag, men försöker stå ut utan febernedsättande mediciner efter en helg på maxdos. Det tråkiga eftermåendet får mig att inse att det är långt bort att börja jobba. Ledsamt. Jag trivs med mitt arbete, och särskilt när bokskrivandet får ta viss del av vardagstimmarna. Nu är både jobb och romanförfattande avlägset.
Men vi kom iväg. En investering och en vederkvickelse. Trots att eftersmaken är varm.
Nu ska god mat intas på närmare håll. Födelsedagsmiddag hos kära mor.
Tacksägelsedagen. Denna dag.
I alla svenska kyrkor som följer kyrkoårets texter talas det om tacksamhet just idag. Förr yttrade sig tacksamheten i en skördefest över de gåvor som jorden och dess skapare givit. Numera har tacksägelsedagens gudstjänst ofta annan karaktär. Som dagens radiogudstjänst från Umeå studentkyrka. En gudstjänst som jag anar kan passa många – så väl den som är trött, sjuk, pressad eller allt igenom nöjd.
Tacksamhet.
Ett förhållningssätt som växer när det praktiseras, och som hjälper till att belysa livets goda. Visst finns det mycket i livet som det inte går att tacka för, men jag tror att det svåra blir lättare att bära om vi orkar rikta tacksamhetens lampa på det som vi är nöjda med och upplever som gott.
Jag skickar med några frågor till dig denna tacksägelsedag. Du behöver förstås inte ge svaren till mig, men kanske de ger dig själv något.
– Vad i ditt liv fyller dig med tacksamhet? Om svaret kommer snabbt, tänk en stund till. På både litet och stort. Det som handlar om din person, din omgivning, ditt uppdrag, din värld.
– I vilka situationer lyser tacksamhetens lampa allra lättast och starkast? Kan du aktivt söka upp de situationerna, för att mer ofta kunna njuta tacksamhetens frukter?
– Vad hindrar dig från tacksamhet?
– Åt vilket håll riktar du din tacksamhet?
Jag skickar ett stort TACK till er som deltog i bokutlottningen till förmån för Världens Barn. Tack för din insats! Vinnaren är dragen i sällskap av vittne, och vinnarlotten föll på N. Grattis!
Den som är sjuk blir inte frisk av att byta miljö, men i bästa fall vederkvickt och mildare till sinnet. Så känns det. Fastän kroppen protesterar med högre temp och mer huvudvärk av ökad aktivitet så är det så värdefullt att få vara här. På c/o Grythyttans Gästgivaregård. Tack vare att Verum Hälsofil hade en rolig tävling på sin hemsida förra sommaren får vi fira gourmetweekend här. Jag och min make sedan tjugo år. Nu vet vi vad vi vill ägna oss åt för slags semestrar när vi blir vuxna 😉
Just nu vilar jag med denna utsikt.
Linneklänningen matchar väggen och är glad att komma till användning. Den har sällskap av en sjal köpt i Kenya (gjord i Indien) och prydd av Livets träd, ett smycke som bloggvännen Kristina skapat och givit.
Och så maten. Oj, oj maten. Gårdagens magnifika middag var färdigäten efter 22:30. Idag ska vi äta lite tidigare, och jag ska vila – som under en silverglänsande huva – så mycket det går mellan de fantastiska aktiviteter vi bjuds på. Tack Verum för mildrande och vederkvickelse.
Men mitt i denna lyx så går tankarna till dem ”som saknar vad vi äger i överflöd” som det heter i en bön. Idag är sista, och största dagen för Radiohjälpens Världens Barn-insamling 2012. Ta chansen, gör skillnad! Och delta gärna i min boktävling till förmån för Världens Barn. Till midnatt pågår tävlingen.
Tack för bidrag till Världens Barn-tävlingen! Ta chansen du med!
Det är fantastiska höstdagar nu. Som gjorda för att promenera i skogen. Den som inte orkar det, men ändå vill bita ihop och njuta, kan ta en omväg med bilen.
Idag ska min älskade man och jag ta en lång omväg med bilen. Det är dags att utkvittera en lyxig helg som jag har vunnit.
Vi har avbokat och skjutit upp länge nu pga min sjukdom, men i helgen får det bli av trots att allt tyder på att det här blir en tuff helg febermässigt. Redan nu på morgonen är den alltför hög, men jag vägrar låta den bestämma. Väskan packas full av mediciner och sedan länge outnyttjade finkläder. Den äldre generationen kommer snart hit och bosätter sig med den yngre i vårt röriga hem medan vi är borta.
En egen helg bara vi två. Det var länge sen nu. I många år var det alltid så. Tänk.
Kommer du ihåg att du har chans att vinna en bok?
Bokutlottningen till förmån för Världens Barn pågår tre dagar till. Genom att skicka ett snabbt SMS kan du både vara med och tävla och samtidigt hjälpa någon annan. Och vill du inte läsa boken själv så kommer det snart en jul när det kan passa att ge bort ett paket till någon annan.
Delta nu direkt! Skicka en SMS-gåva på 25 kronor till Världens Barn och låt mig få veta det och att du deltar i utlottningen.
Skriv 25 i meddelandet och SMS:a till telefonnummer 72 999 som är numret till Världens Barns insamling. För att delta i bokutlottningen skickar du vidare svars-SMS:et till mig på 0760477740. Lägg till ditt eget namn och ange om du vill ha roman eller barnbok. Det går också bra att mejla på ekhemmanet@ekhemmanet.se. Jag betalar för porto inom Sverige, och bor vinnaren någon annanstans delar vi på portokostnaden.
Idag är det för första gången FN:s dag för att uppmärksamma flickors utsatta situation i världen. Jag har sett flera Världens Barn-reportage från Läkarmissionens projekt i Uganda. Vissa mer skrämmande än andra där jag fick reda på detaljer om hur flickor utnyttjas. Den här filmen handlar om samma flickor och ger mer leenden än tårar.
En levande höna har jag också fått i present. I Zimbabwe, december 1989. Nathan hette hon (!) och blev uppäten till jul.
