Det finns nog knappt en enda öppet barnlös kvinna som inte har fått rådet ”Slappna av och sluta tänk på det så ska du se att det ordnar sig!”
Det finns nog knappt en enda öppet barnlös kvinna som inte har velat skrika rakt ut åt en sån kommentar. Åtminstone inte när den upprepar sig för fjärde eller femtielfte gången. Det är lättare att ta en dumhet som sägs en gång, än dem som upprepas igen och igen.
Varför är det då så dumt att uppmana en barnlös kvinna att slappna av och tänka på annat för att lättare bli gravid?
1. Det är fel.
Det finns ingen vetenskaplig grund för att stress och oro påverkar chanserna att bli gravid? Att alla som redan har barn tror att det är så betyder inte att det är sant.
Inte heller blir man gravid av att adoptera. De gånger det händer (och just de gångerna älskar icke barnlösa att prata om, av nån märklig anledning) är det just för att den lilla procentuella chansen dyker upp efter åtskilliga hundra obefruktade försök.
2. Det är irrelevant.
Den som uppmanar vet sannolikt inte orsaken till barnlösheten. Om relaxhypotesen vore sann skulle det inte hjälpa att kvinnan var avslappnad till medvetslöshet om orsaken till infertiliteten ligger hos mannen. Eller om orsaken är att det inte finns nån man med i bilden.
3. Det är respektlöst.
Den som berättar om sin smärta och sorg blir inte hjälpt av att någon som egentligen inte vet hur det ligger till, med bestämdhet berättar hur den andra borde göra. Inte heller är det exempel på empati att uppmana någon annan vad den ska tänka eller inte tänka.
4. Det är skuldbeläggande.
Kommentaren ger nästan automatiskt mottagaren känslan av att ”det är mitt fel.” Att barnlösheten skulle bero på att kvinnan inte kan slappna av eller sluta längta är en tanke som ger skuld. Inte tröst.
5. Det är ojämlikt.
Infertilitet beror lika ofta på manlig orsak som på kvinnlig, och jag är hyfsat säker på att det här relaxrådet aldrig ges till män.
6. Det är omöjligt.
Försök själv att slappna av på uppmaning, eller att låta bli att tänka på en apelsin just nu. Tänk inte på en apelsin! Nä, just det. Funkar inte så bra…
Om vännen/släktingen som vill väl handlar istället för att säga dumheter, så kan möjligen avslappningen uppnås. Masserar den barnlösas fötter, bjuder hem på en vilsam och kravlös samvaro utan graviditetsprat, tar med henne på SPA. Gör gärna det, för den som lever i smärtsam längtan behöver omsorg utan krav. Gör det – men säg inte ”slappna av!” Gör inte det.
Slapp och barnlös katt
Det är ledsamt uppenbart att det här ”rådet” uttalas lika ofta idag som för femton år sen. När jag var den barnlösa som inte vågade tro att glädjen nånsin skulle komma. Min rollfigur Bea har också fått höra de där orden. Alltför många gånger.
